tredje dagen gilt!

Tredje dagen hemma i sängen, nu får det farao vara färdigt och över med känner jag! Det blir liksom inte roligare än såhär... fast idag har jag fått plockat undan lite, röjt bort lite i stöket... det där sovrummet är ju fortfarande inte färdigtapetserat och målat än... det står grejer överallt! Men nu har jag iallafall gömt undan lite grejer i flyttlådor, lagt bort sånt som bara låg framme och skräpade av gammal ovana...

Eller så kan man säga att de legat framme och skräpat för att jag haft annat för mig, andra, viktigare saker som betyder mer för mig än avsaknad av dammråttor, stök och bröte. Men idag har jag iallafall rastat dammsugaren... det var inte igår... kanske var det strax innan jag åkte till thailand... men det är ju inte så konstigt, med tanke på att jag varit bortrest i tre veckor sedan dess.

Måste ta tag i det där tapetserandet och målandet någon dag nu, så jag kan fixa klart lägenheten för fotografering... inte för att det är läge att sälja just nu kanske, huset jag hade siktat in mig på blev ju inte mitt ändå, men det kan ju komma nya hus och då är det ju, som min mäklare säger, bra att vara redo!

Asså, det här med att vara sjuk... inte så jäkla lattjo alls faktiskt!

är inne på min andra dag... känner hur tristessen kryper i mig... kanske för att jag inte är toksjuk... är man toksjuk så orkar man ju inget annat än att sova... har man "bara" huvudvärk, ont i kroppen, lite småfeber och känner sig allmänt risig så blir tristessen ett faktum... lite som ett symptom! Fan! 

Äkta vänskap rostar aldrig!

Tog mig ut ur sjukstugan och unnade mig en fika med en av mina allra finaste vänner ikväll. Vi har inte setts på över en månad och hade äntligen lyckats pricka in en tid vi båda kunde ses... då får inte en smärre förkylning stå i vägen... lite Ipren, en dusch och lite frisk luft gör susen.

Och va glad jag är att jag tog mig ut, jösses va mysigt vi har haft det! Min älskade, älskade vän, fantastiska människa, jag älskar dig så mycket, är så glad över vår vänskap och förståelsen i den. Det är nästan så jag börjar tänka "for better, for worse, for richer, for poorer, in sickness and in health, to love and to cherish"... men det blir ju kanske lite konstigt, men ändå inte, för det är ju så! Jag älskar dig Storsockiplast, all the way to the moon and back!

Lillstrumpa och Storsockiplast
bilden är ca ett år gammal, men strunt i det, vi är ju glada och har,
om jag inte minns fel (plus att man kanske kan ana det på vårt
klädval samt rödrosiga kinder) varit ute och sprungit.

Jag är något av en slow starter

Ugglehysterin har ju drabbat oss länge nu... Igår införskaffades mina första två ugglor... På iems hittade jag dessa raringarna!





De ska inte stå ihop sådär, eller där de står nu, men allt är ju kaos i mitt hem för tillfället så det blir lite sisådär även men nyförvärvda raringar!

Btw, har du en iems-butik i närheten men inte varit inne på ett tag?! Gå in! Jag hade kunnat få med mig halva butiken hem!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Vet att det kanske inte är någon ursäkt, men det är den jag har!

Du får helt enkelt vara så god och välja om du vill acceptera eller ej!

Vadå? Vad ska bes om ursäkt för? Att jag inte skrivit på så länge, att jag typ blivit semidebloggifierad... jag vet, det är inget ord, jag har redan googlat, men jag får använda det som ploppar upp i huvudet på mig, man får vara glad för det lilla... så är det, jag har verkligen halkat efter i bloggandet... dels pga semester och avsaknad av internet och dels för att det i mitt huvud just nu bara skuttar runt små rosa lamm på än mer rosa moln...

Och jag vill faktiskt förskona dig från rosalammpårosamoln-inlägg... det kanske är fel, du kanske kan och till och med vill läsa om hur mysigt det är att vara sådär uppöveröronen kär så man inte får nog av varandra? Du kanske vill läsa om hur jag kommer på mig själv med att vara ena halvan av såna där par man gått förbi på gatan och tänkt "men va fan, skaffa er ett rum...och använd det!" om... ??? För så är det... och i mig känns det väldigt bra, väldigt mysigt och trivsamt. Sån där känsla som jag aldrig vill ska försvinna... fast det skulle vara trevligt att kunna fungera som en vanlig människa igen också... iallafall ibland!

Men idag är jag hemma, idag är jag krasslig och behöver sova i min egen säng... vaknade inatt och hade ont i kroppen och huvudet, allmänt risig känsla, fick tagit en tablett och gått och lagt mig igen... försöker sova bort eländet... försöker mota Olle i grind med juice och te, sömn och happy thoughts! Tror det kan komma att gå vägen faktiskt! Har fått bytt bort mitt pass imorgon på lunchen, inga happy thoughts angående det dock, hatar ju när jag inte får köra mina klasser!

Och på tal om det, helvetet höll på att bryta lös här i förrgår!!! Jag är rätt harmonisk just nu, det är inte mycket som kan rubba mina cirklar dessa dagar... men i måndags gick jag in för att se så mina klasser låg kvar till våren, mest för att bekräfta att jag vill fortsätta att köra dem, samt se om det fanns något nytt att söka... då ser jag att det inte är jag som ska köra måndagarna till våren, mitt älskade måndagspass, anledningen till att jag gav upp mina älskade onsdagar och lördagar i våras!!! Mailade genast våra koordinatorer och frågade vad f-n som försiggick... idag fick jag svar från våran platschef att det bara hade blivit lite fel, att det visst var jag som skulle köra måndagarna!!! Du förstår ju själv att jag hade hunnit måla en sjukt stor fan på väggen innan jag fick det mailet, hunnit gå igenom scenariot när jag skulle kläcka nyheten för mina deltagare och våndats över mina sista måndagspass innan idag... jag är snabbtänkt, jag målar fort och jädrar, det hann eskalera... men nu är jag som en hoppborg som någon stack en kniv i... lite paff... men rätt nöjd! Vet inte varför en hoppborg utan luft skulle vara nöjd men det kändes bra att skriva...

och ja, det gör det faktiskt... känns bra att skriva... inser att jag saknat det... något du insett för flera rader sedan... kanske sitter du och undrar "men herregud, har människan inget stopp?! Hur många ord kan en person ha?!"

Nu blir det en liten stillsam fika på stan  med en av mina finaste människor.

puss!