Ja men verkligen, det tar ju aldrig slut! Och det är inte så konstigt, för det är så sabla svårt att veta var man ska börja!!! I helgen har vi (Anders) kört och burit, packat och flyttat saker, jag har mest tagit hand om pojkarna och försökt hjälpa mamma och pappa i huset. Så nu har iallafall de flyttat ut de stora möblerna till lägenheten där de ska bo tills deras nya hus blir klart. Vi får försöka få packat allt vi har kvar hemma vid nu i veckan och kanske åka upp några vändor på kvällarna men framför allt så allt är färdigt och packat till på lördag då lasset går.
Visst, vi har kvar lägenheten en vecka till men det är så skönt att ha det klart! På fredag i nästa vecka kommer städfirman och gör flyttstädningen och ja, då vill jag att vi har fullt upp med att packa upp och installera oss i huset istället för att dutta med saker som är kvar.
Ikväll är det köksgrejerna som ska ner i lådor... vi får äta yoghurt, pizza och thaimat de kommande dagarna... det går bra... lika bra att passa på dessutom, vi har ju inte direkt hämtmat runt hörnet från och med nästa vecka, så som vi ju har idag!
Det blir nya rutiner det där med att man inte har mataffären ett stenkast ifrån hemmet, inte ens en liten minilivs. Men man vänjer sig ju vid det också, lite planering och framförhållning och så är man nog i hamn. Och det ska bli så gott att bara kunna, nästintill, köra ut barnvagnen och framför allt att kunna ställa fötterna på gräsmattan och känna gräset mellan tårna...
Visst, vi har kvar lägenheten en vecka till men det är så skönt att ha det klart! På fredag i nästa vecka kommer städfirman och gör flyttstädningen och ja, då vill jag att vi har fullt upp med att packa upp och installera oss i huset istället för att dutta med saker som är kvar.
Ikväll är det köksgrejerna som ska ner i lådor... vi får äta yoghurt, pizza och thaimat de kommande dagarna... det går bra... lika bra att passa på dessutom, vi har ju inte direkt hämtmat runt hörnet från och med nästa vecka, så som vi ju har idag!
Det blir nya rutiner det där med att man inte har mataffären ett stenkast ifrån hemmet, inte ens en liten minilivs. Men man vänjer sig ju vid det också, lite planering och framförhållning och så är man nog i hamn. Och det ska bli så gott att bara kunna, nästintill, köra ut barnvagnen och framför allt att kunna ställa fötterna på gräsmattan och känna gräset mellan tårna...