jag har fortfarande inte släppt helt, att se människan som gjort mig till någon som önskat att jag inte längre fanns gör djävulskt ont... så vansinnigt ont ända in i hjärtat... men jag vill inte slita ut hjärtat ur kroppen för att bli av med smärtan längre... jag hanterar det bättre och bättre för varje dag... trillar tillbaks några steg ibland men tar mig framåt iallafall... lite som våren som tar små steg framåt, blir överrumplad av vinter, kyla och snö, men som då verkar ladda om batterierna och ändå strävar framåt...
det som främst fick mig att inse va nog dels att jag skrev om det jag kände, och fick ur mig mina ord och känslor, dels att "den nya" skrev en kommentar till honom på facebook som fick mig att verkligen förstå att jag var besegrad... totalt tokjävlabesegrad... Nästan så jag funderat på att skicka blommor till henne... för att hon blev min vändpunkt... Som ett tack för att hon skrev mig det på näsan som han inte vågade stå för några veckor tidigare... tror ni hon hade uppskattat det? man vill ju inte vara en dålig förlorare liksom! :-)
bild lånad av plantagen.se |
Åh vad jobbigt, hjärtesorg är tungt!
SvaraRaderaDet tar lång tid att komma över.
Kram!
Du skulle ha skickat blommorna! :) Sorg tar tid! Det går inte över på en dag eller två. Gäller bara att inte fastna i det och det har ju du inte gjort. Två steg fram och ett bak. Så småningom går du bara framåt! ♥ KRAM!
SvaraRaderaTing - ja, det har varit en "jävla resa" som man säger... och den är tyvärr inte över än, men det ljusnar.. eller så är det bara det att vi går åt sommartid... men det hjälper att skriva av sig, det hjälper mer än jag trodde att det skulle göra!
SvaraRaderaFru Gårman - haha, ja, jag borde nog nästan ha gjort det... eller så hoppas jag att hon är så nyfiken att hon läser detta och får bilden på blommorna jag tänkte skickat... det är ju tanken som räknas och jag slipper lägga ut en massa pengar på någon som antagligen kommer att drämma dem i soptunnan direkt! tror du skrev en kommentar till mig som fick mig att ta de där stegen faktiskt... så det är en massa din förtjänst att jag vågar ta två steg framåt och ett tillbaks. TACK!!! längtar tills det bara är en lång raksträcka med medvind!! kram kram
Hej! Jag känner inte dig men ville ändå skriva...
SvaraRaderaLägg ingen energi på "den nya", hon har ju ingenting med dig att göra. Det gör ont att se den man älskar gå vidare, men det verkar som att han verkligen gjort det och att han är lycklig. Ta ett djupt andetag, möt våren och gå vidare, du är värd det! (sen skulle jag ta bort han från facebook, vad är anledningen att se deras förhållande växa där?) Ha det bra nu
Hej Klara! Tack för din kommentar! Den uppskattas! Jo, du har rätt... jag borde släppa taget, gå vidare, tycka att det är bra att han är lycklig och har någon som han älskar. Jag borde unna honom det... borde är svårt... jag jobbar med det varje dag, varje timma... och jag borde ta bort honom från fb... vilken dag som helst hoppas jag att jag kan göra allt jag borde... att jag inte ska känna så mycket som jag gör, kärlek och hat i en enda grötig röra... men tack för att du tog dig tid, tack för att du peppar mig och tycker att jag är värd det! Ha en riktigt bra kväll och vecka! =)
SvaraRaderaJag hade gärna tagit emot blommorna!
SvaraRadera