fredag 31 augusti 2012

med silvertejp och onepiece kommer man långt!

haha, har just lagt på, telefonen that is... ett långt samtal med en ganska ny vän... vi har bara träffats ett par gånger, på midsommar och midsommardagen... men vi klickar... vi förstår varandras galna skämt och ja, det är nog inte bara förnamn vi har gemensamt... galenskapsgraden är nog den samma hos oss båda också! Hur roligt som helst!


Vi har sagt länge (sen midsommar alltså) att vi måste ses, måste hitta på något... och sedan går dagarna, veckorna och nu månaderna... imorse när jag åkte till jobbet spelade de Amazing på radion... en låt jag förknippar med min namne... kom på att jag faktiskt får ta och höra av mig och sagt och gjort, jag stannade inte vid tanke den här gången utan skickade iväg ett sms... är riktigt dålig på att göra just sånt, tänker tanken men stannar ofta där, vid tanken, som om det var den som räknades...


några sms senare, och ett telefonsamtal som nog pajjade hela familjens fredagsmys (förlåt) då det varade väldigt länge... men roligt var det, jag förstår inte riktigt var vi får allt ifrån... men ja, nu är datum bokat då vi ska hitta på något... vad det blir får vi se... jag har en känsla av att det blir galet... och roligt... och galet roligt! Är grymt glad över att jag lärde känna dessa människor!!! Så roligt med folk som man bara klickar, på alla möjliga konstiga plan! La cucaracha!


Och kanske, kanske vore det bra om det gick ut en liten varning på stan för somliga innan den där kvällen... man vet aldrig vad vi kan komma att hitta på känner jag... men det planeras redan för fullt... eller spånas iallafall... och kan hända att det blir ytterligare kväll av planering... utan kinapuff, hur som helst!

(Låtarna är alla sådana jag förknippar med dagens samtal, med midsommar och dessa galet trevliga människorna... så det är inte bara så att jag random valt ut några låtar bara sådär, på måfå...)

torsdag 30 augusti 2012

jag blir inte klokare, det blir jag inte...

... men ibland behöver man inte vara så vidare värst klok heller kanske... ibland kanske det bästa är att bara go with the flow, låta tiden ha sin gilla gång och se vad det där ödet har med sig i bagaget... jag har haft en väldigt bra dag idag... fick fixat en jobbig grej som jag nu hoppas blir väldigt vacker, blev bjuden på lunch av någon jag tycker mycket om, har spenderat kvällens sista timmar i replokalen och ja, idag kan man inte annat än säga att det gick väldigt bra!

Men trots att dagen varit så bra den nästan kan bli så funderar jag massor... funderar på var jag har missat... funderar på var misstolkningen var... återigen, jag blir inte klokare... men kanske måste jag bara landa i det hela och välja att förstå... eller landa i det hela och fortsätta att inte förstå... sak samma liksom, det blir som det blir och så blir det som en vän säger... tror minsann hon har rätt!

För nä, klokare, det blir jag inte!

Så mätt va!

Ja, jösses... Efter passet idag åkte vi bort till Partille Station och åt lunch, riktigt mysigt och gott! Och jättestor portion!!! Jag är så galet mätt!!! Fisksoppa med massor med fisk, grönsaker och lite sting. Supergott!!! Förstår inte hur man kan ge en liten människa som mig en så stor portion bara, ser jag ut som om jag äter mängder med mat?!? över en och en halv timma senare är jag fortfarande tokmätt... och då åt jag inte ens upp allt...

Efter mina lunchpass brukar lunchen bestå av en proteindrink... tydligen klassas inte det som mat av somliga... då är det vansinnigt rart av dem att faktiskt ta sig ann lilla mig och släpa med mig så jag får i mig riktig mat! Uppskattar både omtanken och sällskapet! och lunchen såklart! Tusen tack kexet!!!

onsdag 29 augusti 2012

seg... segare... knäck...

WTF!!!??? Vad händer? Benen var segare än vanligt idag, kan bero på att jag körde ett jobbigt pass igår, kan bero på att huvudet inte är PÅ av en massa olika anledningar... men det kändes verkligen som om jag stundtals idag låg under takten, att jag inte hade riktigt koll på tempot och hur jag än försökte få till det så lyssnade de inte, benen alltså...

jag brukar inte behöva lyssna efter takten, den sitter oftast där den ska av sig självt... i de snabba sekvenserna låg jag nog rätt, men det var i tunggunget, där det i vanliga fall bara är att trampa på i ullstrumporna så att säga, där kändes det seeeeegt...

Mådde lätt illa också... åt mjölk och flingor innan jag gick till gymmet idag... jag vet... katastrof... jag som inte äter sånt... flingor that is... anser det vara för mycket kolhydrater på en och samma gång... men jag råkade gå och handla efter ett pass en dag... tanten var hungrig och kunde inte motstå ett paket Special-K med röda bär... tänkte att jag ju kunde ha det hemma utifallomatt... utifallomatt inträffar tydligen galet frekvent här i det Larssonska residenset... paketet med flingor är snart slut... lika bra är det, då eliminerar jag risken att jag äter mer av det... men något av det, mjölken eller flingorna gjorde iallafall den lilla magen orolig, uppblåst och inte ett dugg nöjd... sisådär gosigt att köra ett spinningpass med den magkänslan...

Nu ska jag kolla på någon engelsk kostymdrama... måste sansa mig i alla tankarna kring hamstrar och hjul som snurrar och inte snurrar... tålamod är tydligen det enda rätta... kruxet är bara att tålamod inte riktigt är min starkaste sida... även om den inte är direkt min svagaste heller när man tänker efter... men eftersom eftertänksamhet inte klassas som någon av de starkare sidorna hos mig heller så gör jag sällan det, vilket gör det hela så mycket mer invecklat... eller intressant om man är rar och ser det från den sidan!

Vad händer i din del av världen?!

Det hjälpte inte ett smack!

Att gå och lägga sig i rimlig tid alltså... jag är galet trött idag också och har en sabla huvudvärk... förstår var den kommer från... men det spelar ju inte så stor roll... känns gör den ju ändå, även fast jag vet orsaken... eller orsakerna... tankar som far runt som ping-pong bollar i huvudet... tro f-n att det tillslut känns!

Men men, det är onsdag, jag har pass ikväll, det blir roligt! Det är alltid roligt och dessutom får jag träffa min bästa Fia ikväll!

Spinning fyra dagar i rad... tycker jag borde vara smal som en sticka nu!!! Men nä, det funkar tydligen inte så! Det känns nästan tvärt om... förstår inte det här, att inte äta godis kan ju inte vara bra för kroppen! (Ironiflaggan i topp!) Fast det är klart, jag tog ut det lite grann i förskott där, imorgon är det fyra dagar i rad... och inget godis på 2½vecka... kanske händer massor efter det... I skrivande stund har jag ju bara tränat två dagar i rad... det gör jag ju alltid, varje onsdag-torsdag... man får ju bara en förändring om man gör en förändring... väntar med spänning på vad som kommer att hända med min arma lekamen imorgon eftermiddag! (flaggar fortfarande!!) 



tisdag 28 augusti 2012

ibland överraskar man sig själv!!

Idag gjorde jag det två gånger,  på olika sätt... först genom att faktiskt gå och träna utan att det var jag själv som höll i rodret... sedan för att jag inte gick på två pass som jag hade funderat på att göra utan att jag faktiskt gick och körde lite styrketräning på egen hand efter spinningpasset... helt utan någon annan motivator än att jag behöver det! What is up with the universe people?! Så kändes det faktiskt!

Och sedan, i samma anda som alla andra överraskningar jag gett mig själv idag så började jag snegla på klockan redan strax innan nio och funderade på om jag kanske skulle gå och lägga mig... galet! Men, galet är ju också spännande... så ja, varför inte!

Ska detta på riktigt bli kvällen då jag knoppar innan klockan slagit halv elva?!??? Kors i krösamoset isåfall! Men det kan tänkas bli så faktiskt... tror jag ska testa om det går!

Natti natti!


haha, ibland är jag rätt rolig faktiskt... ibland är jag orolig...

vet att eget beröm inte luktar så gott så jag slutar där... men ändå... såg på statistiken att någon hade varit inne och läst ett gammalt inlägg... blev lite nyfiken och undrade vad jag hade kunnat tänkas ha på hjärtat som jag formulerade med följande rubrik:

falleri fallera... faller du... faller ja...

tydligen detta... (ja, det var så kort att jag kände att det lika gärna kunde kopieras) och jo, jag tycker faktiskt det är ganska skojigt formulerat... du kanske inte håller med, men det får stå för dig då!

falla kan man ju... på olika sätt... hårt är ett... mjukt ett annat... falla av eller falla på, falla i eller ur... eller för... ibland är det bra att falla, ibland inte lika så bra... det beror ju på om det är mjukt eller hårt där man faller... om man faller rätt eller fel... fast det behöver ju inte vara fel... det är kanske bara inte helt rätt... men hej och hå vad jag hade velat att det var det, rätt alltså...ville bara säga det... så vet du... ifall du undrade alltså!


Och på tal om att falla... så som om av en händelse så kom UCPA-katalogen igår... och för att göra en lång historia kort, eller egentligen en kort historia ännu kortare (om man tänker på hur lång min snowboardresa blev iallafall) så gjorde jag ju just det, föll... efter 2½ dag i backen... och bröt armen... det var för ett halvår sedan... gudars vad jag längtar tillbaka! Inte till att ramla, inte till gips och arm i vinkel så man blir helt handikappad och måste be om hjälp precis HELA tiden... men till allt annat! Det är till och med nästan så jag längtar lite efter de där Tuc-kexen med baconsmak... men bara nästan...

irriterande!

Det är tisdag, jag har kjol... alltså, jag har inte kjol för att det är tisdag utan det blev så bara... och det är inte heller därför jag är irriterad... varken för att det är tisdag eller för att jag har kjol alltså... eller jo, lite beror det ju faktiskt på kjolen... men kanar upp... drar sig liksom uppåt, mot brösten... förstår inte vad den har där att göra... försöker den agera musikanten kort tubklänning? Eller ja, snarare isåfall tubtop... skyr den mina knän lika mycket som jag själv gör?

Förstår inte problemet... när slutade tyngdlagen att gälla? Får gå och dra i den hela tiden... eller, jag skulle kunna låta bli att dra ner den, men då riskerar jag att misstänkas ha trottoarkontor... är inte sugen på en ny karriär, inte inom det området iallafall!

I-landsproblem, jag vet, och jag är galet nöjd med att ha dem... har man inte större bekymmer än så, då är man nog ändå ganska lyckligt lottad!

måndag 27 augusti 2012

En tuff dag

ja, absolut... har du läst mitt inlägg från helgen så vet du varför... inget konstigt med det alls, att det är tungt menar jag, det kommer det att vara ett bra tag framöver... alltid kanske till och med... vissa människor lämnar djupare spår...

men det var skönt att ha jobbat undan så mycket som jag hade haft den goda framförhållningen att göra förra veckan, jag blev klar i tid med sånt jag annars brukar stressa häcken av mig med de sista timmarna... så gott... och vilken mycket trevligare människa man är när man inte är tokstressad och helt rabiat!

På riktigt, vet inte någon gång jag varit så väldigt klar så långt innan en deadline förut... tror kanske inte det har hänt någon gång faktiskt... for cryin' out loud... börjar jag bli vuxen och förståndig??!! Nä, det kan väl ändå inte vara möjligt!?!!??

det finns säkert en helt fullkomligt rimlig förklaring...

... man kanske satt fast med skägget i brevlådan...?...  locket skulle läggas på brunn men eftersom man själv grävt brunnen trillade man själv däri... ?... letar efter pengarna man tappat efter att man sålt smöret... ?... man kanske tog en väg som bar till Rom...?...man kanske råkade ta fan i båten och fann sig nödd att ro honom i land...?... ropade hej innan man kom över bäcken...???

Jag har ingen aning, bara att allt jag behövde var en kram... 

söndag 26 augusti 2012

söndag kväll...

jag ligger i soffan med datorn på magen, kollar på någon dålig film med Katie Holms och läser gamla blogginlägg från när magkänslan var ny, när allt kändes hoppfullt och spännande och jag vågade hoppas för allt jag var värd... gud vad jag saknar den tiden... det var bara några få veckor som var sådär helt rena, sådär görmysigt spännande, utan några egentliga hinder... men åh va trevligt det var att känna så...

Att känna så som det kändes innan verkligheten hann ikapp... innan drömmen grusades en aning... inte helt men lite... inte som nu när hamstern ena stunden är helt komatiserad för att nästa bete sig som om den var på raveparty... all-in rave that is... just nu är den ganska trött iofs... lugn och stilla... och även om det är ganska behagligt så saknar jag den där energin, den där känslan det ger när den går all in... min hamster... lovin' it! 

vet inte om det är så klokt att avslöja detta....

kanske gjorde jag bäst i att låta bli... men nä, har man sagt att man ska säga A så får man säga det iallafall... även om till och med jag förstår att det finns risk för att du kommer att tycka att jag är helt wako om jag gör så...

... den där feeden till höger på facebook du vet, den där man ser vad ens kompisar har för sig typ, den snurrar i mitt huvud hela nätterna.... och så får jag se en uppdatering eller att någon har gillat något och då blir jag så nyfiken att jag vaknar... ibland inser jag att det bara var en dröm, ibland är jag så in i bänken nyfiken att jag ändå måste kolla om det jag trott mig ha sett skrivet i drömmen var sant... tyvärr är det sällan så... och med sällan menar jag aldrig... men vem vet, sluta aldrig hoppas, sluta aldrig be, sluta aldrig drömma under kan ju ske!

Men jag är trött idag, det är jag!

Jag har de bästa av vänner!

Grym grillfest igår med fina vänner och bekanta, sååå gott och fantastiskt trevligt! Vet inte hur jag kunde ha missuppfattat tiden så katastrofalt, men det löste sig ju ändå och blev alldeles lagom för mig med tanke på sinnestillståndet... många tankar och känslor som behöver kännas och tänkas, så blir det ju.

Idag bjöds det på brunch hos fina vännerna, massa godsaker som slank ner tillsammans med bästa tänkbara sällskap. Vet inte om pannkakor går under samma kategori som godis... isåfall är jag rökt... Underbart hur som helst och galet varmt! Hur tänkte jag där då jag rustade mig för höst?!





Solskensdryck - a kick ass start!

Denna är jag uppväxt på... mamma gjorde ofta sån till oss när vi var små. Fick man ett sugrör också så kunde man blåsa en massa bubblor... görroligt! (fast kladdigt... och man måste ha druckit ur halva glaset!!!)


2½ dl lättmjölk
½ banan (ca.60g)
20g konc. apelsinjuice
1 ägg

kör ett par varv med mixerstav... voila!

ca.250 kcal varav 26%protein, 51% kolhydrater och 23% fett... hyfsat balanserat och galet naturligt alltså! Framför allt är det supergott!

Ibland, när jag vill öka på mängden protein så slänger jag ner ca.½dl proteinpulver också (vaniljsmak kör jag, men det skulle säkert funka med choklad också)

lördag 25 augusti 2012

Han fattas mig... och kommer alltid att fattas mig

och jag hatar på riktigt, på alla sätt och vis, av hela mitt väsen att jag ens ges tillfälle att skriva detta inlägget...

Ibland i livet har man den stora förmånen att möta människor som man fattar tycke för. Människor som ger lite extra mycket go känsla. Människor att se upp till, motiveras av och beundra lite extra. För snart sju år sedan träffade jag en sådan person. Hade den stora förmånen att få jobba för honom, att ha honom som min närmsta chef.

En chef som kanske inte alltid var den bästa av chefer, (vilken chef är det?) men han var krävande, energisk, motiverande, driven och galet rolig och vi hade alltid en go dialog, en ömsesidig respekt och strävan. Vi kunde skämta om mycket, skratta tillsammans och åt varandra, alltid hjärtligt och öppensinnigt.

Han var en sån där som man bara älskar att vara bland. Det hände roliga saker i hans närhet och man kunde aldrig riktigt veta hur saker och ting skulle sluta, på ett bra sätt! Socialt begåvad, älskad av många, så även av mig, på ett väldigt platoniskt sätt, men ändå, älskad, kanske inte ett ord man använder så ofta om sin chef ändå, men för honom finns det inget bättre ord.

Det händer i livet att man träffar på människor som man ser upp till lite mer än gemene man, att man träffar människor man lite ger rollen som en mentor. Människor man beundrar och tycker om nästintill villkorslöst. Människor som ger mer än vad de själva anar bara genom sin blotta existens och sitt energirika sätt att leva livet.

För snart två år sedan dök monstret upp igen, sjukdomen som bara borde få drabba idioter, om ens de... cancerjävlamonstret... och efter en mycket stark kamp så somnade han, denna fantastiska och speciella person in igår kväll. Lämnade en fantastisk fru och två lika fantastiska barn efter sig, underbara människor även de, och självklart, hur många goda vänner som helst, så blir det ju med fantastiska människor, de förtjänar många vänner. Tankarna har självklart gått till dem idag, ja under hela sjukdomstiden har de gjort det såklart. Det känns så orättvist, att så bra människor ska drabbas av något så jävligt! Önskar jag kunde göra något för att lindra deras sorg.

Jag vet inte riktigt hur världen någonsin ska kunna bli sig lik igen, men jag vet att jag kommer att sakna honom så galet mycket. Och jag är så oerhört tacksam över att jag fick lära känna honom och lära utav honom.

När man förlorat en vän, vart går man då för att säga farväl?

fredag 24 augusti 2012

Det här jäkla godisförbudet...

hur länge ska man behöva hålla på med en sån grej egentligen?! Just nu verkar det sådär fruktansvärt fånigt igen... att man ska förbjuda sig något man tycker om liksom... men men, det får väl vara såhär ett tag till, att jag inte äter godis...inkl. bullar, kakor, desserter tydligen... om man går in i ett bageri och ber om godis så får man tydligen fyra kanelbullar typ... jag trodde inte det var så, men så var det... det har jag blivit varse!

Hur som helst, jag funderar lite på varför jag tycker så mycket om godis just... tror faktiskt inte att jag är sockerberoende utan det är mer smågodiset jag tycker så mycket om bara... och jag tror jag kom på det nu ikväll... varför det är så gott med smågodis... jag tror jag går igång på de fina färgerna! Ja, på riktigt, jag tycker inte om choklad nämnvärt, hårda karameller i regnbågens alla färger däremot, eller all time high favoriten Jelly Belly Beans... alla möjliga fina färger! En påse nötter, som jag är förvisad till en fredagkväll som denna däremot... inte alls lika roligt, trevligt, gott och upplyftande...



Det sägs ju att man äter med ögonen... tror faktiskt det är rätt... iallafall till viss del!

När grannarna går all in...

då känner jag mig gammal och tråkig... ja, grannarna i en av lägenheterna i huset bredvid har fest... jäklar de har fest, kan man säga... dunka-dunka-musik på hög volym... party-party ut i fingerspetsarna... och själv åkte jag från jobbet vid nio... tog en sväng om Maxi och handlade lite... kände mig hopplöst tråkig redan då, för att mina fredagsplaner var så katastrofalt fantasilösa... med dunka-dunket som fondvägg och ett jäkligt trött huvud stärks den känslan avsevärt... den hopplöst tråkiga...

Det är tur att jag har så galet mycket roligt planerat framöver, fest imorgon redan faktiskt... så jag vet att det här tillståndet, det hopplöst tråkiga, är övergående... Imorgon är jag en av de där som väsnas och får någon i en lägenhet i närheten att känna sig gammal och tråkig kanske... hoppas de har roligheter inplanerat också då!

Då var det fredagkväll!

Själv spenderar jag bästa fredagsmystimmarna framför datorn på jobbet... har bedrövligt mycket att bli klar med till på tisdag förmiddag och känner inte att jag vågar chansa på att måndagen blir så produktiv som den måste till att bli om jag inte sitter över ikväll... jag fungerar sisådär under stor press... blir lite av en torped... eller som en gammal klasskompis på IHM valde att kalla mig "Miss Bateman" (typ kvinnliga motsvarigheten till Mr Bateman i American Psyko) när vi var några timmar från inlämning av ett stort projektarbete... Inte min bästa sida helt enkelt och ja, den gör man bäst i att undvara andra... och sig själv... alltså är det bäst att jobba undan så mycket som möjligt innan man hamnar där!

Så tänker jag iallafall... och eftersom det inte blir mycket mer mys en fredagkväll än en onsdag hemma hos mig så spelar det inte så stor roll heller... fast ikväll hade jag lite planer på att umgås med en av mina fina vänner... det är synd när jobbet kommer emellan då... tur att hon är förstående och att vi kan ses en annan kväll istället!

Och jo, jag hade bra mycket hellre suttit hemma, uppkrupen i soffan och haft riktigt fredagsmys, så där på bästa "hoppas inte föräldrarna stör" vis... men den tiden kommer väl den också gissar jag... på det här viset slipper jag ju iallafall undan godisträsket och ja, chips och dipp träsket också... även om det sistnämda förekommer väldigt sällan hemma hos just mig... godisträsket är ju ett minne blott numera också faktiskt... det går förvånandsvärt bra att inte äta godis! Jäklar va grym jag är!

Särskilt om man bortser från den där halva bullen jag fikade med farmor förra fredagen... till mitt försvar tänker jag åberopa att jag då inte visste att bakverk tillhörde kategorin godis... det hävdar jag fortfarande att det inte gör iofs... tänker nog ha en liten klausul där, att man får lov att småfika (inte äta alla sorters kakor) om man blir bjuden av farmor el. dyl. Dessutom lyckades jag genomskåda testet jag utsattes för igår när jag blev erbjuden en bit förtäckt godis... hade jag tackat ja så hade jag garanterat gått i en fälla... men jag gjorde inte det!

Nä, nu får jag nog fylla på kaffekoppen och "put the pedal to the metal!" så jag kommer hem någon gång ikväll jag också!

Vad gör du en fredag som denna?! Bre på fredagsmyset bare, är ju gott att veta att vissa följer seder och traditioner!!!

torsdag 23 augusti 2012

Vilken dag!!!

Och inte helt och hållet på ett bra sätt! Jobbat från halv nio till halv nio... vid lunch var jag, som alltid, och körde ett pass i Partille... skulle repat på kvällen men det blev inställt, lika så bra var väl det eftersom jag då kunde jobba lite till... hade behövt jobba mycket till egentligen... har lite för mycket som måste bli klart till på tisdag förmiddag för att jag ska känna mig lugn och ha allt under kontroll... har ingenting under kontroll just nu... eller jo, lite, men inte alls så mycket som jag skulle vilja ha... tur att man har hela helgen på sig!!

Fick iallafall avslutat dagen på ett galet bra sätt, långt hjärtligt samtal med en väldigt fin vän! Tack för att du finns! 

Jag behöver DIN hjälp!

Ja, helt klart behöver jag DIN hjälp!!! Jag har kört fast i träsket... musikträsket that is... tänk dig scenariot, tjej skaffar Spotify, tjej skapar spellista och döper den, fantasifullt så det förslår, till "Ninas första"... och sedan lyssnar jag inte på annat än den typ... nu har jag kommit på att det kan vara roligt att vidga vyerna lite... så jag skapar spotify-listor... men alla jäkla listor innehåller ju typ samma låtar!!! Att jag vill ha nya spellistor är även för att "ninas första" blev så lång tillslut så det dröjer så länge mellan varven att man får höra favoriterna...

Så, iallafall, jag behöver din hjälp... jag behöver dig som draghjälp, som bogserlina, som inspirationskälla... du får numera tituleras som min musa, typ... jag vill ha tips på dina fem favoritlåtar... alla kategorier... hård som mjuk, gammal som ny... strunta i om du tror att de passar mig eller inte... det viktiga är att få upp ögonen för annat än det man alltid lyssnar på!

Kom igen nu, inte vara buskablyg... har du bara tre favoritlåtar så går det också bra!
tackar å det grövsta på förhand!

under tiden bjuder jag på en av mina favoriter:

Le... ibland är det det enda rätta!

när man känner sig lite sur och tvär, lite sådär grinig och butter... när bitterf*ttigheten tar överhand och man egentligen bara borde gå ut och sätta sig på en stubbe i skogen... så långt bort från civilisationen att man iallafall inte riskerade att smitta någon annan med sin bitterf*ttighet... när man borde allt det där men inte har möjlighet, då är det faktiskt bara att göra just det, le... le tills kroppen tror att man är på gott humör... det kan ta ett jäkla tag... men trägen vinner...



Denna gör mig på gott humör också, älskar drivet, hennes röst och melodin... fantastisk låt!

På riktigt, jag blir dum i huvudet!!!

... helt klart ett inlägg vars rubrik inte behöver något medhåll från din sida... iallafall inget uttalat... du får lov att tänka och så, det är fritt fram... kanske tänker du att det var på tiden att jag själv insåg det uppenbara... det är helt okej! Men min stupiditet behöver inte gödas, så kan vi säga... det behöver inte skjutas till mer finansiella medel för att stärka idiotin... den frodas av sig självt... och jag blir inte klok... däremot är jag rädd att jag, med stormsteg, närmar mig ett stadie av spritt språngande skvatt galenskap... eller så har jag varit där länge, i det stadiet, men inser det först nu...

När jag läste på IHM så hade vi ibland den stora förmånen att få besök av Christer Olsson och få lyssna till honom, diskutera med honom och ta del av alla smarta självklarheter han är så grymt duktig att sätta ord på! En av de där sakerna är att man läcker som ett såll... att man oberoende vad man säger avslöjar sina tankar och känslor mer än vad man tror... och det är just i den lilla detaljen jag går bet, det är där jag drivs till vansinne... i tolkandet av vad andra läcker... i denna värld av limbo jag inte riktigt förstår mig på... så ja, jag blir dum i huvudet!!! Vet inte hur många gånger jag yttrar just de orden, varje dag...

onsdag 22 augusti 2012

sova va det ja!

Redan vid halv elva började jag fundera på om jag kanske skulle ta och chocka kroppen med att faktiskt gå och lägga mig... men nä... nu närmar vi oss midnatt igen och ja, jag har då inte krupit ner mellan lakanen... bedrövligt! Förstår inte hur det kan komma sig att jag har så svårt för att komma till skott med att sova faktiskt! Älskar ju att sova, konceptet sömn är något av det bästa jag vet! Men att göra det, att gå och lägga mig... det har jag jättetröskel till...

Tror iofs jag vet... jag tänker för mycket, låter hjärnspökena snurra för fort... så jag ser till att vara toktrött innan jag går och lägger mig, då somnar jag snabbare och slipper tänka så mycket... smart va?! Eller inte... egentligen borde man kanske ta tag i de där hjärnspökena istället... men nä... det är som att ta sitt förnuft till fånga... svårt... och inget jag egentligen vill göra... jag har slutat äta godis... det får räcka för nu! Det är också ett förnuft att ta till fånga, så gott som något... eller egentligen, eftersom det är just godis så är ju det förnuftet godare än mycket annat... eller ja, inte godare än det andra förnuftet jag borde ta till fånga kanske... kan man kanske säga att det är equally mumsigt?! som Jelly Belly Beans typ...

Men nä, när jag ändå har en hyfsad chans att faktiskt knoppa innan midnatt... tänker ta den chansen... imorgon är en lång dag, jobb, träning och rep... fantastiskt roligt dock!

Natti natti!

Minininis tipsar!

japp, känner att det är läge... att det inte är juste att sitta och hålla på bra grejer för sig själv!

Min svägerska, som har världens vackraste hår typ tipsade mig för ett tag sedan om en hårprodukt som ger lite stadga och lockar fram lockarna i ett självfall... hon har ett helt fantastiskt hår, proffslockigt fast helt utan att något proffs stått i timmar med locktången... Foxy Curls high def spray från Bed Head Tigi

bilden är lånad
Superbra produkt som framför allt luktar helt galet ljuvligt!!! Men på mitt hår blir det lite lätt frissigt, kanske lite för mycket "saltvattenkänsla" för att det ska vara hundraprocentigt för mitt hår... så igår traskade jag in på Bellbox igen och hittade denna produkten, en nära släkting till ovan produkt helt enkelt...

bilden är lånad
 Den luktar lika gott som sprayen, är, i mitt tycke, lättare att applicera och ger inte riktigt samma krispiga känsla i håret... grymt helt klart! Så galet gott att bara kunna tjonga en produkt i håret och låta det självtorka i bilen på väg till jobbet... kanske ser lustigt ut att man sitter och kramar i håret när man kör men det får man stå ut med!


Det är ju galet att man har så korta armar att man inte kan ta bättre bilder på håret, men ja, lockigt blir det, iallafall om man har lite självfall att jobba med! Så jäkla foxy vet jag inte om jag känner mig, men jo, jag trivs iallafall. Tycker absolut du ska knata in på första bästa hårproduktställe och testa hur ditt hår uppför sig med lite godisdoftande grejs i!

tisdag 21 augusti 2012

Hej träningsvärk!!!

ja, så är det... några futtiga minuter i plankan, några fånigt få armhävningar, lite liggande utåtrotationer och lite rodd (dock i värsta OS-andan! Tävlingsmänniska? Jag???!! Nä, inte skulle väl jag!!!) och jag har idag ett par Musculus pectoralis major som talar om att de finns... bannemig... de är tydliga också... tydliga med att gasta ut sin existens, eller kanske än mer, att jag försummat dem ganska länge... att jag tror att de ska trivas och frodas utan någon som helst omtanke...



"Skärpning fröken Larsson!" säger de... musklerna alltså... bävar lite för hur kroppen skulle komma att reagera om jag tog tag i detta med styrketräningen ordentligt... kanske är det dags att ändå göra det, ta tjuren vid hornen och försöka sig på lite mer strukturerad träning... utmana kroppen och ta smällen liksom... kanske...

usch, nu känns det sådär som när jag startade bloggen... "om jag skriver det och publicerar det så blir det verkligt"... den känslan... när man gör en tanke till en plan och sedan gör den planen offentlig... då måste man ju stå för det liksom... lite som godisförbudet... men det går, såhär i skrivande stund, väldigt bra! (som om jag brukar vara galet godissugen på morgonen?!) har inte ätit godis på över en vecka nu! Har inte helt gått sockerhitlerbananas dock... men det kommer... kanske... mitt stora problem är ju verkligen smågodiset, allt annat klarar jag av att avstå utan större mankemang... smågodis däremot... i sina kulörta färger, sinnliga smaker och former... liiiiite svårare att bara "talk to the hand!" och överge... men det får gå, ett löfte är ett löfte... sa jag att jag är lite av en tävlingsmänniska?!

revolutionerande på sin tid

ja, iallafall för mig! Minns du Listan med Annika Jankell?! Vi kollade alltid på det, uppkrupna i tv-soffan hemma, pappa, lillebror och jag... och så kom den där fräcka videon som var inspelad baklänges på något vis... blir helt nostalgisk varje gång jag hör den... vilket jag gör minst två gånger i veckan på mina 60min pass...


hur svårt ska det va?!

bra fråga tycker jag... ja självklart tycker jag att det är en bra fråga eftersom jag inte har något bra svar! Blir inte klok... kanske för att jag inte vill bli klok just nu... kanske för att det inte finns så mycket att bli klok över... dubbla budskap duggar tätt om du frågar mig... men jag kanske ger dubbla budskap jag också...

Ibland är inte anfall bästa försvar... just det, det var ju den lilla detaljen jag skulle försöka komma ihåg! Den lilla detaljen som är så svår att sätta till verket... den lilla detaljen som är så mycket mer invecklad i verkliga livet... eller så är det inte så svårt, bara jag som är feg...

måndag 20 augusti 2012

Goda vänner är bra till mycket!!!

Idag fick min bästa Malin agera väckarklocka minsann! Själv hade jag helt gått ner mig i snooze-träsket... irrade runt i "bara-lite-till-labyrinten" och hade inga som helst planer på att gå upp tydligen, fastän klockan närmade sig åtta med stormsteg... så när min fina vän ringer bara för att chitchatta lite (tror jag, var för nyvaken för att kanske uppfatta allt) så vaknade jag såklart med ett ryck...

Så ja, min fina Malin, grymt bra på det mesta hon tar sig för är idag min lilla hjälte i vardagen också, eftersom hon förhindrade att jag kom till jobbet ännu senare än vad jag brukar. Eftersom hon förhindrade att jag behöver skämmas mer än vanligt helt enkelt! Love you longtime hjärtat!!!

söndag 19 augusti 2012

Man kan sakna många saker...

just ikväll saknar jag New York... sitter och tittat på SATC, klarar fortfarande inte av att titta på när Mr.Big och Carrie bråkar innan bröllopet och ställer in alls... det går inte... gör ont i hela själen... men resten av filmen är ju helt ljuvlig!

Hade varit så himla roligt att åka dit igen, gå runt på stan och bara njuta av pulsen, husen, människorna... snart är det två år sedan jag var där sist... två år sedan vi flög helikopter över Manhattan och åt världens godaste guacamole på resturangen mitt emot the Metropolitan Opera... två år sedan jag fick göra en sån där riktig "NY-hail-a-cab-vinkning", jogga i Central Park och "strutt down  fifth avenue"... promenera upp till Toms Restaurant och äta världens godaste äpplepaj till frukost... Saknar... massor...



I övrigt, eftersom det är söndag, så saknar jag självklart de där vanliga sakerna man som singel alltid saknar... och som man saknar lite extra massa mycket en söndagkväll... varje söndagkväll... någon att softa i soffan med... någon att planera veckan med... någon att boka en solsemester med i höst... någon att planera framtiden med... någon att krypa ner mellan de nytvättade lakanen med...


Denna dagen inte ett liv...

inte så mycket som en stjärt!!!



jag har knappt varit utanför lägenheten... kokongar mig som värsta mullbärslarven... synd bara att man inte kan fixa silke av allt kokongande man åstadkommer... somliga dar... vet inte varför det blir så... varför jag inte tar klivet ut... kanske är det något Larssonskt... vem vet... imorgon är det måndag... jag sitter alltså, som vanligt och funderar på om det inte vore på tiden att ta förnuftet till fånga... fast vissa förnuft är svårare att fånga än andra... återigen... svårt... särskilt som de får näring... jag blir inte klok... men gillar läget... eller inte...

what ever, tiden får ha sin gång... ett tag till... jag försöker låta bli att äta godis så länge... det har gått ganska bra idag! Ja, eftersom jag inte har ätit godis så har det ju egentligen gått väldigt bra!!! Måste säga att det ju faktiskt gått väldigt bra sedan i tisdags faktiskt... att vilja äta godis är ju inte samma sak som att göra det!!!

lördag 18 augusti 2012

När något så förnuftigt verkar så dumt!!!

I torsdags fick jag helt plötsligt, nästan helt utan förvarning, avlagt godisförbudslöfte (så heter det säkert inte men kontentan är densamma som att jag inte ska äta godis)... det gick jättebra hela torsdagen och ja, det gick jättebra igår också... idag däremot... hujedamej va godissugen jag är! Vet inte hur många nektariner jag stoppat i mig för att dämpa det hela... hjälper föga kan jag meddela...

har ätit ordentligt, proteindrink direkt efter passet, råggröt till sen frukost äggröra med spenat och tomat till lunch... och en sjuhelsikes massa nektariner...

Just nu verkar det där godisförbudet så jäkla onödigt och dumt... så fånigt och pubertalt på något vis... som om min inre fjortis står och skriker "du bestämmer inte över mig, jag äter väl godis om jag vill!!!" sådär så det nästan spottar och fräser om hela skrikandet också...

och jodå, jag vet att jag inte ska äta socker, godis framför allt... att det är dumt och allt det där... men just nu så håller jag inte med... "hela mitt väsen gör uppror och vill säga nej" i bästa Helen Sjöholm/Kristina från Duvemåla-stil... den här tösen tycker att "det kan väl inte vara så svårt att sluta äta godis yada-yada-yada" är något av det fånigaste någon sagt... eller kanske inte fånigt... svårt...

Sötsuget har nu kommit till den där nivån då man börjar fundera på vad förbudet innefattar... bara godis, eller kakor, bakverk, desserter och glass också??? Annars kan man ju lätt slänga ihop en kladdkaka utan att ha brutit sitt löfte menar jag! (om nu man hade haft en ugn som fungerar vill säga!)

Världens enklaste och godaste kladdkaka gör du förresten såhär: 2 ägg, 3dl socker, 4msk kakao, 125g smält smör, 1 1/4 vetemjöl, 1 msk vaniljsocker, 1nypa salt, 1 nypa cayennepeppar... rör ihop allt till en slät smet, häll i en smord forn (gärna springform med bakplåtspapper i botten, blir så mycket lättare att få ur då!) grädda i 25min i 175grader i mitten av ugnen... låt svalna, ät... spara en bit till imorgon, den är alltid godast dagen efter!

Skippa första åket på dan... och skippa också sista åket... varje dag!

Fick jag lära mig i onsdags när jag stod och pratade med några kollegor på Sportlife efter mitt pass... det handlade iofs inte så mycket om skidåkning som om kommunikation och strategier... men jag kan meddela att det är jäkligt svårt att skippa sista åket om man inte vet vilket det blir!

...Fast ett tu tre så verkar det ordna upp sig och återigen vet man inte vilket som blir det sista... jävla limbo det här... life as i know it... borde kanske bara abdikera och låta tiden ha sin gilla gång, det har den ju ändå var det verkar, fast jag vet inte om jag är helt för hur den går... tiden alltså... Det blir sån bergochdalbana så som den håller på just nu... man vet inte om man ska stå kvar i vassen eller ställa sig på torra land... kliva raka spåret in en bastu rent av... eller marsch pannkaka och gå och lägga sig...

fredag 17 augusti 2012

I'm a goddamn coward, but then again so are you...

satt och lyssnade på spotify... First Aid Kit, så grymt bra... men det blir dumt när man inser att det är rätt, att man är en jäkla fegis och inte bara man själv... att allt trams bara gör allt värre... eller bättre... bättre för stunden... värre i längden... det är lite som knark... eller som en av mina vänner så klokt sa "det blir syret"...

God morgon!!!

Vaknade med en skön känsla i kroppen imorse... toktrött men rofylld på något vis... kan bero på att första jobbveckan snart är över... kan bero på annat... hur som helst så är det en skön känsla... jag behöll den goa känslan genom att ta på mig min campingklänning idag... stor och ledig, man skulle absolut kunna go commando om man var på det humöret... det var jag inte idag kan jag dock meddela!!!



Lite jobbig att gå i då den verkligen är fotsid på mig... släpar lite i marken bak tror jag faktiskt till och med... men vad gör väl det? Har dock en kofta på mig också, det känns lite naket att gå runt på jobbet med den urringningen samt mer bar rygg än vad jag känner mig bekväm med att skutta runt med bland kollegorna... skuttar gör jag sällan iofs, men ja, du vet...

Det är fredag mina vänner!!! I helgen ska jag slappa skiten på alla möjliga och omöjliga sätt och vis tänker jag... ikväll ska jag hälsa på farmor! Vad har du för planer? Några hejdundrande roliga som du vill delge?

torsdag 16 augusti 2012

ikväll är det rep!!!

Weeeeheee!!! Det ska bli så skoj! jag är så taggad och riktigt längtar efter att få stå där ibland alla stativ, förstärkare och allt vad det nu är och sjunga i den där microfonen som jag tycker så mycket om!!! Det är ju ett tag sedan nu, som tur är kommer det bli mer framöver, mycket mer! Åh, det är så roligt och förlösande på något vis, vet inte riktigt hur jag ska förklara det...

trodde mina spinningpass gav utlopp för mycket... och de kanske de gör också, men jag kanske har så mycket att ge utlopp för att det inte räckte... jag har faktiskt ingen aning och det spelar inte så stor roll heller, det viktiga är ju att det är roligt! Det har jag ju kommit överens om! 

Privat zon...

Ja rent psykologiskt nu då alltså, inte privata zoner på kroppen... vill man läsa om sånt får man läsa någon annan blogg... det är alldeles för privat i min värld!

Pratade en del med en god vän om det idag, hur olika det är med hur nära man tycker att det är okej att folk kommer en... vissa kan man kasta sig runt halsen på, eller vise versa... medan andra kan räcka med att de kommer på en armlängs avstånd och man tycker att de är närgångna... Undrar lite vad det beror på, hur det kommer sig att man gör den urskiljningen...

Jag trodde att jag var väldigt öppen och så, men det ändrade sig för ett par år sedan, kanske inte mängden öppenhet och fysikaliteten egentligen, men olustigheten när någon jag inte godkänt i min privata zon kom för nära... den liksom eskalerade! Kan väl kanske bero på hur man mår och situation.

Men bara en sån enkel sak som i tisdags, jag blev uppbjuden och gav mig ut, likt Bambi på hal is, på dansgolvet... foxtrot är en ganska närgången dans insåg jag... var inte helt bekväm med det måste jag erkänna... hade det varit att jag dansade med någon jag känner så hade det självklart inte känts lika obekvämt... hade jag vetat vad jag höll på med där på dansgolvet hade det inte känts lika obekvämt heller gissar jag... har ju dansat med främlingar förr som jag idag tycker mycket om och räknar som goda vänner!

Det är knepigt det, och samtidigt är det ju, precis som ett förtroende, något man måste förtjäna... Vissa känner man direkt att det är rätt med, andra tar det ett tag... det är väl kanske bra att det är så iofs... vore ju dumt att kasta sig kring halsen på alla människor man möter... hur skulle det se ut?!

mischmasch i livet

insåg just att jag borde gått och lagt mig för länge sen... att jag fortfarande, tre dagar från semestern tänker att jag kan sova länge, länge imorgon... men det kan jag ju inte... har en hektisk dag framför mig... en dag som börjar kl.8 och slutar efter 22 när repet är över... däremellan ska jag även ha kört lite spinning också... men det blir toppen, bara jag sover snart!

Men så råkade jag zappa runt lite... Sex and the City... åh, hade ju gärna åkt till New York nu... kvällens avsnitt är kusligt talande... skrämmande träffande... eller ja, utan alla Manolo Blahniks och läckra outfits... och jäklar i min lilla låda va snygg hon är i håret!!! Jag som just börjat få lite längd... ska jag börja fundera på en förändring hairwise nu?!


"Why does one minus a "plus one" feel like it adds up to zero!?"... inte f*n jag vet, men det är sant! I alla lägen typ... 

onsdag 15 augusti 2012

När insikterna kommer farandes som studenter på lastbilsflak i juni...

igår alltså... vi var på Packhuskajen igår... kulturkalaset i Göteborg och Barbados på scen... jag trodde jag kunde några låtar iallafall... men det var lite grann som med Alice Cooper, jag kunde ett par... resten gissar jag att de spelade efter att vi hade gått därifrån...

Göteborg visade sig från sin soligaste och vackraste sida måste jag säga, så även bandet tror jag minsann, det var glatt och trevligt iallafall, som en stor kram, fast mer taktfast och dansant än just en kram faktiskt. Har aldrig sett dem tidigare så det var riktigt roligt att göra det! Mamma, Felicia, Magnus och jag stod och spanade på folk som dansade och förundrades över hur duktiga vissa är, hur mindre duktiga andra är. Det ser verkligen grymt roligt ut att kunna dansa! Som att det är väldigt roligt alltså, inte att det ser roligt ut som "haha va roliga de ser ut!"... fast det hade du redan förstått att det var så jag menade ja!

Fick lite skrämselhicka när det kom fram en kille och frågade om jag buggar... svarade att "Nä, inte utan att det gått ut rikslarm innan tror jag!" och sedan skämdes jag... för jag har fått för mig någonstans att man inte tackar nej om någon kommer och bjuder upp till dans... så när nästa kille kom fram och frågade så tog jag mod till mig och tackade ja, bara för att stäva mitt dåliga samvete, men la till "på egen risk!"...

Foxtrot... brukade jag dansa med farfar... han förde som en gud... denna killen försökte nog också göra det, men jag var inte lika lättförd... och försökte hålla koll på stegen... kaos... men men, vi överlevde två danser... sedan blev det bugg och då skulle vi tydligen dansa det ocskå... jösses... jag behöver verkligen gå en kurs... nykter och flera gånger...

Men men, det var roligt och jag kan faktistk tänka mig att göra det, gå en kurs alltså! Det hade varit väldigt roligt att kunna dansa nämligen, sådär snyggt, utan att behöva be om ursäkt hela tiden och verkligen ta sats för att ens våga ge sig ut på ett dansgolv!

När det var paus, eller dags för Top Cats att spela, så åkte vi hem, mamma och jag... hade vi stannat så hade det blivit vansinnigt sent och risken att man skulle behöva dansa igen var ju rätt överhängande... iallafall större än om man sitter på en buss tänker jag! Kommer man levande ur en sådan grej så ska man inte utmana ödet igen liksom... man vill ju inte riskera andras hälsa heller!

Men roligt var det! En härlig tisdag helt klart!

tisdag 14 augusti 2012

Å bilen går bra?! Jajamänsan, spinner som en liten liten kissemiss!

Lämnade in min lilla bil med det stora ljudet på verkstan imorse... hämtade den på lunchen... vilken skillnad! Nästan så jag fick sänka stereon för att höra att den var igång! Eller nä, där överdrev jag en smula, men det var väldigt stor skillnad iallafall och väldigt skönt och ogenerande att tuta fram på vägarna... kändes lite som om den lilla minin hade fått storhetsvansinne, lite hybris rentav och trodde den var en ferarri där ett tag...

Visst, det är inte roliga pengar att slänga ut, men samtidigt är det ju så skönt att veta att det funkar efteråt! Och eftersom jag hade slängt om några av siffrorna på vad det skulle kosta... så blev jag lite glatt överraskad när jag skulle betala... nästan så jag "sparade" 400:-... dessa spenderades på ett par nya skor på allum direkt efteråt! Men då "tjänade" jag nästan pengar... hittade ett par skor på rean... de hade kostat 1200 och så var det 70% rabatt på dem... så bra! och så snygga! Verkar vara en modell de hade för några säsonger sedan, men vad gör väl det!?! den kommer få stå många säsonger i mitt skoskåp också... varken ränder eller klackar går ur kan man säga! Kan hända att jag klipper bort nitarna dock... har inte bestämt mig om jag tycker de passar in eller ej...


Bilden är lånad
Så, nu är jag nöjd och glad, bilen går bra igen och jag har nya skor att hitta tillfällen att använda mig av! Lovely! Tänk vad en liten klack kan lyfta!


kan inte riktigt förstå...

... så man kan säga att det ligger helt i linje med min valda profil just nu... att inte förstå... vald och vald, jag har inte valt att inte förstå... det är bara så det är! Med mycket, men jag tänker att om man avvaktar lite, kliver ett par steg tillbaka eller bara står still, reglerar fokus en aning och låter ljuset falla lite annorlunda kanske saker och ting blir klarare... så kan det ju vara! Eller så blir det mer suddigt... men det är risker/chanser man får ta!

Hur som helst, vad jag inte kan förstå är hur ett mail med recept från någon receptsite som jag tydligen varit inne på och av någon oförklarlig anledning får mail ifrån varje dag typ med "dagens middagstips", kan få mig att känna en lätt illamåendekänsla... bara av att läsa ämnesraden så vänder det sig liksom! Vet att jag kände det ännu tydligare för några månader sedan, men då var allt väldigt stimmigt och magkatarren lurade bakom hörnet... trodde det hade gett med sig... att stimmet hade lugnat sig och magkatarrsluret hade dragit sig tillbaka. Så är det kanske inte, det kanske bara är jag som vant mig vid det...

Eller så är jag bara mätt och inte ett dugg sugen... tajmingen kanske är helt uppåt väggarna liksom... men jag är väldigt sällan sugen på någonting alls just nu... igårkväll, efter träningen åkte jag direkt och handlade... travar runt i affären helt planlöst och har verkligen ingen inspiration till någonting i matväg... tur att det finns kesella, bär, proteindrinkar, tonfisk och keso säger jag bara!

på riktigt...

är riktigt jäkla trött... trams gör mig inte piggare... det gör mig förbannad, arg och på riktigt dåligt humör... försöker att det ska rinna av mig som vatten på en gås, men det är svårt när det hela tiden är närvarande... tramset...

Varför drabbar dåliga saker bra människor? Varför drabbas inte idioter av hemskheterna istället?! Hur är det egentligen med det där karma-kontot?! Är idioter så hårdhudade att de inte nås? ingår det i dealen som idiot liksom?? Jävligt orättvist kan jag tycka!

Nästan så man önskar att man kunde ringa och prata in denna på en telefonsvarare... eftersom det inte hade gjort någon positiv skillnad så låter jag bli dock...

måndag 13 augusti 2012

Blandade känslor

Jag trodde det skulle bli gott att komma tillbaks till jobbet, att jag skulle tycka att det var roligare att göra något vettigt än att bara slappa runt... vem fan försöker jag lura?! Klart det är gottare med semester! Fast det är härligt att vara tillbaks också, träffa kollegorna och ha rutiner.

Idag har jag tex ätit som ett riktigt ess, om jag får säga det själv! Små, välbalanserade måltider var tredje timma, typ... avslutade med ett grymmegrymt spinningpass... känns faktiskt riktigt bra!

Blir inte klokare på vissa saker för det, men det kanske inte är meningen att jag ska bli det heller... kanske inte nu... kanske aldrig... men just nu står jag kvar och avvaktar! Man kan jämföra det lite med vädret den här sommaren... ena stunden skiner solen, nästa regnar det hällregn sidleds, för att i nästa stund vara sådär gott och soligt igen... Som om trivsamheterna går i spinn och sedan hejdar man sig... trevligt stundtals men mycket förvirrande när det regnar... typ.

WTF!!!

Känner mig helt ringrostig, helt bubblad som om jag satt i en burk... var det verkligen såhär det var att jobba?! Har gått igenom alla mail, kommit ikapp, skickat iväg lite instruktioner till Kina och ja, försöker komma in i vardagen igen... trodde inte jag hade klivit så långt ur den, vardagen alltså... men som det känns nu så jo... fast imorgon kommer man säkert känna det som om det var evigheter sedan man hade semester...

Konstig känsla den där... hur olika det kan kännas och hur snabbt det förändras!

Och där grinar jag igen... och kastas tillbaks till fyra fantastiska ögonblick i livet på en och samma gång...

... dokumentären med U2 har just börjat... bandet är på väg upp på scen... en helt magisk känsla... och jag längtar tillbaks till de där gångerna när man varit där på Ullevi, förbandet har slutat spela, det spelas några låtar medan man förbereder för bandet att komma upp på scen... och så kommer den där tidpunkten, det där sorlet och man vet att nu, nu kommer de!!!



Nu, NU börjar det där magiska ögonblicket som varar i ett par timmar, den magiska stunden man kommer att bära i sitt hjärta hela livet som ett av de bästa ögonblicken i ens liv... för ja, en U2 konsert för mig är det, några av de bästa timmarna i mitt liv. Så har det iallafall varit fram tills nu... jag menar inte att det inte finns andra bra timmar i livet, man har massor med bra timmar i livet, men de som är ackompanierade av de där irländska killarna, de är helt magiska! Guldkantade och bling blingade till tusen!



ville bara säga det! 

söndag 12 augusti 2012

jag kan vara stans största lipsill...

jo, så är det nog... vet att andra hävdar att de är värre... men jag tror faktiskt inte det... sitter och lipar åt OS-avslutningsceremonin... blir till och med rörd av George Michael... (kanske mest beror på att han går klädd som den värsta Bono-wannabe)... måste ju vara något fel på mig, eller?!

Men så kom jag på att jag var tvungen att kolla en grej på tv.nu, ja, grejen var den att jag ville kolla säkert att det var avslutningen på OS och inte bara någon liten jippogrej de drog ihop för att det är söndag eller så (varför de nu skulle göra det, men man vet ju aldrig!) och då fick jag se att det minsann är en dokumentärfilm om U2 på tv i natt... tänk om jag hade missat detta!!!

Så ja, idag tackar jag min blödighet och osportsintresserade sida för att det faktiskt fick mig att behöva gå in och kolla tv-tablån... 

men vad är det med mig???!!

Jag har brist på ord... eller nä, det har jag ju säkert inte, men jag vet inte hur jag ska få ner dem i datorn, i vilken ordning jag skriva om alla trevliga stunder det sista dygnet!!

Grillfest hos vännerna igår, en liten tradition de skapat (ja, tradition blir det sannerligen när det sker två år i rad och är så trevligt att man redan nu längtar till nästa gång!). Goda vänner, goda tillbehör och alla tar med sig vad man vill grilla, lite såser/röror och det man vill dricka.

Fia och Pekka hade fixat superdundergoda hamburgare till oss... vi snackar köttfärs de malt själva, hembakta hamburgerbröd, hamburgerdressing gjord från scratch på majonäs man vispat ihop själv... helt magiskt gott... jag kom på mig själv att nästan hetsäta den där burgaren, och kunde inte sluta äta fastän jag var mättare än mätt... dundergott, verkligen! Tack som tusan för den smakupplevelsen!!!


Skulle ju självklart tagit kort på den härliga  middagen och alla trevliga vännerna, men jag hade liksom händerna fulla med mat och ingen som helst möjlighet/tanke på att ta fram telefonen och ta kort!!! Och efteråt blev det mörkt ute... fast då tog jag några bilder iallafall!



Frös som en liten hund där under kastanjen, även fast jag nästan grillade upp mina fötter i elden! Och ja, det är väl bara att krypa till korset med de facto att man inte orkar partajja hur mycket som helst längre... torsdagens bravader tog ut sin rätt... jag var supertrött redan tidigt på kvällen... men lyckades ändå hålla mig vaken till någon gång efter två... och då hade vi även buggat en sväng i hallen! Till Gösta Gigolo - kvällen låt, absolut!

Idag har vi softat runt hemma hos värdparet, sov över där inatt och har haft världens softa dag i deras härliga hus och trädgård. Underbart! tack för en grym kväll igår och en fantastisk dag idag!!!

I eftermiddag vankades det middag med familjen hemma i Stenhålt. Superhärligt att sitta ner på glasverandan och äta matjesill och potatis tillsammans, skratta åt lillskruttens alla upptåg, uttryck och läten och sedan avsluta med en helt fantastiskt god Pavlova tårta som mamma hade bakat. Mums!

Imorgon är det dags att börja jobba igen... blandade känslor... å ena sidan vill jag kunna få sova så länge jag vill på dagarna och bara få hitta på roliga saker... å andra sidan längtar jag efter rutinerna, att komma igång igen, göra nytta och inte bara dra runt... framför allt längtar jag nog efter att komma in i någon vettig kosthållning, äta frukost, lunch och någon form av middag... det har slarvats riktigt ordentligt med just den biten i sommar... skärpning fröken Larsson!

Vad har du gjort i helgen? Skojat till det på något särskilt sätt?!

lördag 11 augusti 2012

man har tydligen mycket att lära...

... den där lillskrutten jag är faster åt har tex. lärt mig hur hunden låter, och sedan hur bilen låter... i telefon... han är för söt! Jag vet att det inte  är något revolutionerande att ett knott på dryga året vovvar och brrrummar i telefon, men det är ändå så det känns i hjärtat på ett alldeles speciellt sätt när just han gör det!

Har faktiskt lärt mig lite andra saker också, men inte av lillskrutten och av karaktär som jag kanske inte anser vara passande just i detta forumet... men jag ber om ursäkt å det grövsta om jag varit för burdus och lovar att vara mycket mer varsam nästa gång!

Nu ska jag fixa naglarna och piffa till mig inför kvällens grillfest i goda vänners lag... en trevlig tradition såhär i slutet på semestern... som vanligt vet jag inte riktigt vad jag ska ha på mig... men en kommentar på fb löd "Just nu är det ganska blött. Det kom en skur nu. Men freddan lovade kanonväder imorgon och då bör det torka upp. Kanske bra att inte ta med stilett klackarna"... jag tog genast åt mig på den faktiskt... stilettklackar och jag är inte helt ovanligt på galej... ibland tänker jag inte mig för ang. underlaget... man fastnar med stilettklackar lite varstans kan jag meddela! Så det blir det inte idag! I övrigt, ingen aning... jeans och något tjusigt upptill får det nog bli, och en kofta ifall det blir kallt... 

Äntligen lördag!!!

Och inte vilken lördag som helst utan första-lördagen-efter-sommaruppehållet-på-lördagspassen-lördag!!! Som jag har längtat!!! Eller inte så mycket efter att alltid behöva gå upp tidigt på lördagar som själva känslan av att köra de där passen jag alltid har kört, eller ja, sedan jag började köra iallafall! Lördagspassen var nog mina första "egna" pass, de första passet jag fick som var mitt liksom... sådana pass blir lite av en bebis... fast ja, just nu känns alla mina fasta klasser lite som mina bebisar... ingen riktigt lik den andra, men ändå med en kärna som är densamma.

Veckorna som gått nu, då jag har kunnat ha sovmorgon på lördagarna alltså, har känts lite tomma, lite "har jag missat något nu?"... visst, det är görgött att kunna somna om och bara planera vad man känner för, men det är samtidigt gott att få tränat där på morgonen/förmiddagen och så är helgen liksom igång efter det!

Och när man då har längtat så efter att få köra igång igen då är det gött att gänget är så grymt! ja, så det inte blir pannkaka, platt fall och fadd känsla av det hela menar jag! Men nä, ingen risk, helt galet bra gäng idag! Badabapapaaaa I'm lovin' it!

fredag 10 augusti 2012

har ingen bra rubrik, men om du frågar om bilen går bra så nä, det gör den inte!

Inte så vidare värst iallafall! När jag kom till Partille igår så började helt plötsligt min lilla bil låta som ett helt reaplan... avgasröret behöver bytas sa de på verkstan... så det va la roligt!?! Tack och bock för den lilla överraskningen då!

Hur som helst, passet igår var minst lika roligt som vanligt, det där gänget slutar liksom aldrig att överraska!! Igår överraskades det på alla möjliga plan faktiskt! Härligt med alla nya deltagare som kommer för att testa på för första gången och som sedan frågar när man kör mer!

Efter passet och en snabb proteindrinkslunch i loungen stack jag, ja först vägen om verkstan för att få veta varför den lät, bilen alltså, om jag kunde fortsätta köra med den och för att boka tid för fix och trix så den låter sådär snällt och beskedligt som den ska göra igen... sedan åkte jag och handlade lite för farmor innan jag åkte hem till henne och fikade. Tjejsnack, kaffe och bulle... supermysigt!

På kvällen var Fia och jag på Hatten, sommartorsdagar där är ju minst sagt fullknött, mest yngre iofs, men just igår spelade vänner till mig så då var det riktigt roligt att gå dit... grymt drag!!! jäkligt roligt, lite för roligt nästan känns det som idag... mycke dans, mycke rosévin, strålande väder och goda vänner! Härligt!

Lärde mig två viktiga saker igår också...

1. Stilettklackar på trädäck riskerar ganska ofta att kilas ner mellan träplankorna... (detta vet man ju sedan tidigare, men det glömms av i brådrasket av karaktär: "vad ska jag ha på mig"

2. Axelbandslös behå åker av om den knäpps upp... kom inte heller som någon överraskning, avåkandet alltså... uppknäppandet däremot... det var jag inte riktigt beredd på! Men men, hann rädda situationen (inte så mycket att rädda faktiskt) men lyckades inte få knäppt den igen... så det var egentligen en tredje grej jag lärde mig... att det är svårt att knäppa tillbaks anletet på ett graciöst sätt, iallafall, med alkohol i kroppen...

ja jösses... vilken  kväll... tur att det inte är för ofta det är så!!!

Idag blir det soft... tills i eftermiddag, då ska jag hoppa in och köra ett cykelpass i Rollsbo... och sedan blir det soft igen minsann! 

torsdag 9 augusti 2012

Kanske inte helrätt på rockkonsert?!

Måste säga att det inte kändes jättemycket hårdrock att gå klädd i vit topp i chiffong med spetsdetalj framtill och rund krage... samt ljusrosa nagellack... inte så mycket hårdrock alls faktiskt... men svarta jeans och svart linne under räddade nog upp situationen en smula iallafall... en jäkligt liten smula antagligen... men ändå... man får vara glad för det lilla!


Men någonstans tänker jag ändå att det är kontrasterna som gör det! 

Alice Cooper - check!

Ja, det är en sak jag kan bocka av på att-göra-listan-i-livet... helt okej, men inget jag gör om kanske... mestadels beror det nog på att jag kan två låtar... ingen konsert blir direkt bra om man inte har mer på fötterna än så... så ja, det var roligt att ha sett det och jag har haft en jättetrevlig kväll med många skratt och trevligt sällskap och så!

jäkligt dålig bild, men det är han, Alice Cooper alltså, det lovar jag!


Återigen förbryllas jag av folk som närmar sig 2meters sträcket som ställer sig framför någon som inte ens hade nått över huvudet på dig om hon så stod på en stol... hur tänker man då? Eller ser man inte så långt ner?! Det är inte jättespännande att stå och kolla in i någons rygg... det är det inte, inte ens med den godaste av viljor! MEN de där två killarna hade en väldigt söt kompis... jag spanade lite på honom istället... så det gick bra ändå... men jag hade god lust ett tag där att fråga snällt om jag fick ställa mig framför en av dem, för honom hade det inte spelat någon roll direkt ju! Men jag kunde inte med... fegade ur... kanske för att kompisen var så söt... jag är ju kass!

onsdag 8 augusti 2012

Det går bra att sluta skrika på mig nu!!!

Ja, om du tog det senaste inlägget på allvar alltså (vilket jag räknar med att du gjorde såklart!)...  jag gjorde det, sprang den där rundan jag hade tänkt... lite längre än vad jag hade tänkt faktiskt och mer också... tänkte först att jag skulle springa dit och gå hem, men innan jag kom dit där jag hade tänkt vända så började en ny låt på min playlist och jag tänkte att då är det lika bra att springa klart den... i uppförsbacke till på köpet... sedan när jag vände kom Ramones - I wanna be sedated... den går riktigt bra att springa till faktiskt och texten är så galet talande!



Så då sprang jag nerför backen jag hade sprungit uppför innan... och sedan fortsatte det så... bra låtar att springa till är galet medryckande... och lika svåra att gå till eftersom benen vill hänga med i takten... fast jag gick lite också, emellanåt, fick stanna för att Dolly ville kissa och sådär ibland också... gott att ha en hund med sig att skylla på!!!


Men min j*la iphone fuckar ur efter ett tag... den avbryter för "röststyrning" stup i kvarten och får för sig att blanda musik från både spotify och ipod... sedan hackar musiken, rusar och är som om man kastat in alla musikfilerna i en gumballmachine och liksom bara skakar runt... någon som känner sig bekanta med problemet? Och isåfall, vet denna någon hur i hela helsiket man tar sig runt det??!! Blir ju vansesinnig!!! Så sist kilometern sprang jag på ren vilja och sjöng "I don't know what I've been told"... fast det är det enda jag kan så det blev lite enformigt!!

Men men, strunt samma, nu är det gjort! Jag är nöjd... och svettig... ska hoppa in i duschen nu... ikväll blir det tydligen hårdrocksklassiker! Alice Cooper på Liseberg... otippat att jag ska dit, jag vet, men det är kul när det händer grejer!

För dig som funderat på skillnaden mellan att skrika ÅT och PÅ någon... så ser jag det som så att om man skriker ÅT någon så gör man det lite på håll, lite sådär lagomt... att skrika PÅ någon, då är det så man som blir skrikt på även spottas lite på... ja, nu vet du! Visst är det skönt när man lär sig nya saker! 

ett, två, tre, på det fjärde ska det ske...

på det femte gäller de'...
på det sjätte smäller de'!!!

japp, sitter här och försöker få frukosten att sjunka... väntar på att ge mig ut och promenera/springa lite med den goa hunden... fick så jäkla dåligt samvete igår när jag la ut bullbaksstatusuppdatering på fb och ALLA som hade tränat på dagen typ (iallafall några) tyckte att de var förtjänta av en bulle eller två!

Själv hade jag ju bara suttit och tittat på när några springer fortsominihelvete... och gråtit en smula över något amerikanskt guld vid medaljutdelningen... jo, lite grät jag nog när Jimmy Liberg tog brons i brottning också... (googlade så jag hittade rätt namn!)... och bara den prestationen tyckte jag tydligen var värd tre bullar... du förstår ju själv... det ska springas idag!!!

Snart... men jag är lika svårstartad som en gammal harv till bil... vet att jag inte ens tycker det är roligt längre... aldrig skönt och bara jobbigt... om jag försöker intala mig att det är lite roligt och skönt att springa, då brukar jag vara så jäkla duktig på själva intalandet att förvåningen över hur fel jag hade är som ett hårt slag i magen... och då är det ju ännu jobbigare!

Men, men, dags att tänka positiva tankar... raindrops on roses and whiskers on kittens... bright copper kettles and warm woolen mittens... och köra lite Nike-taktik... just do it! så får det bli, har ju inget att skylla på längre... till och med träningslåtlistan är uppdaterad och offline-grejad så det inte gör något att jag springer i radioskugga...

hade behövt en argsint furir nu som skrek åt mig "kom igen nu din feta hagga!!! rör på fläsket!!!" och som fortsatte sådär tills jag bröt ihop och bara sprang för att visa honom att han hade fel... kanske kunde det bli så att jag vände mig om och skrek tillbaks och bankade lite på honom också, men det är sånt man får ta om man börjar skrika kan jag tycka! någon som känner sig manad?!




tisdag 7 augusti 2012

När är det där OS över egentligen??!!

Är ju som bekant hemma hos mamma och pappa... har ätit görgod middag och, om jag får säga det själv och det har vi/jag ju kommit överens om att jag får... görgoda bullar med hemmagjord svartvinbärssaft till... lyx!


Hur gött som helst alltså... på nästan alla plan... det går en film på tv som jag vill se... pappa vill titta på OS... han tittar på ALLT... även sådant han inte tycker är så intressant... är det OS och en svensk är med så tittar man tydligen... det är någon regel han har... och är det OS och ingen svensk är med så kollar man också... själv försökte jag kolla på den där filmen på datorn, men jag löser det inte... är inte så teknisk... vet inte ens om det går... får lite spelet... men bara lite... man vill ju inte konkurrera ut de olympiska dito!!!

Imorgon MÅSTE jag träna... måste... ja, bannemig!


Stora bullbaket i Stenhålt...

eller nä... det blev en sats... inget att ojja sig över... men jag har inte så mycket annat att skriva om så det får bli om detta... bullar... så galet gott! Lite segt med alla moment... det är ju bra mycket smidigare att slänga ihop en kladdkaka... swosch, in i ugnen och så är det klart... men det är ju så värt det med bullar... det är det med kladdkaka också iofs... gud va sugen jag blev på det nu då!

Men, men bullarna är faktiskt inte klara än, de jäser för andra gången... ska snart ner och pensla och strö på pärlsocker innan de ska in i ugnen... sedan blir det gofika... det är ju ändå tisdag! (och den där kosthållningen jag skulle ge mig i kast med var som bortglömd!)


I övrigt inget nytt... börjar få lite sådär jobbångest... trist att semestern snart är över... samtidigt så längtar jag faktiskt till rutinerna och vardagen... det blir lite mer ordning och reda då ju!


regnet det bara öser ner....

och jag är så blöt om både skor och strumpor... fast jag håller ju mig inomhus så så vidare värst blöt är jag inte faktiskt! Och bilen blir ju ren... alltid något!

Jädrar i min lilla låda va jag hade svårt att somna igår... tror hon var efter fyra när jag väl fick slocknat... massor med funderingar som for runt i huvudet... försökte förvilla dem med solitair... gick nog inte så bra... fast jag somnade ju tillslut... och sov gott och länge idag... sovmask is the shit!

Vad ska man förgylla denna dagen med då? Min plan är att fly fältet faktiskt... till Stenhålt, hos mamma och pappa, där regnar det också, minst lika mycket säkert, men det är iallafall stort och luftigt, med en fungerande ugn så man kan baka kanelbullar om andan faller på... ibland gör den det, faller på... kanelbullebakarandan alltså...

Vore det inte enklare att bara lägga ner?!

Jo, det är klart det är... mycket enklare och mer smärtfritt... men ibland styr man inte över sånt... ibland styr man inte över hur man känner, hur länge man kommer att känna så... ibland är man något av en mental masochist tydligen... korkat så in i norden... men det är ju svårt att vara annat när man redan trampat ner foten i klaveret, fastnat med skägget i brevlådan, begravt hundarna, sett ugglorna man anade i mossen och för länge sedan tvättat halsen... och ja, känner sig dummare än tåget...

I teorin vore det mycket enklare att bara lägga ner... men hur roligt är det att ta den enkla vägen? Hur många av OS-stjärnorna hade varit där de är idag om de hade tagit den enkla vägen?! Dessutom är den inte så enkel... ibland är det svårare gjort än sagt... svamlar jag!? Ja, jag ska sova nu... det blir nog bäst så!

pokerface?!

Nä, tydligen inte något alls... Iallafall inte om du frågar en av mina vänner som bevittnade ett möte jag helst hade sluppit idag... fick ett sms alldeles efter att jag hade gått "Den där gillade du inte såg jag! :)"... är jag verkligen så uppenbar? Är jag så dålig på att dölja vad jag tänker?! Skrämmande!!!


(for the record... jag har aldrig känt mig snyggare!!!)

måndag 6 augusti 2012

Fabulöst roligt och nästan förvånandsvärt bra!!!

Passet idag alltså, hur det togs emot av deltagarna! De är alltid en fröjd att köra för så jag var inte direkt orolig, men eftersom jag själv hade delar där jag nästan bad om ursäkt innan för att jag hade tagit säkra, lite trista kort... sk. spinningklassiker, så var jag lite osäker på hur det skulle låta efteråt... men de är ju klassiker av en anledning... det måste man komma ihåg... och folk gillar klassiker... även om de kanske, antagligen, aldrig skulle lyssna på just det någon annanstans än just i en spinningsal... Så ja, det är helt klart ett pass vi kommer att köra ett par gånger till innan det görs några justeringar, även om jag trodde mig vilja göra justeringar när vi körde det!

En av etapperna hade jag valt att göra som en mindspinningdel. Gjorde det för några år sedan och idag när jag satt och letade musik så kom jag på att jag ville testa det även på denna gruppen... det var magiskt... rent magiskt... tror verkligen det gick hem! Och deltagare som inte brukar komma fram efteråt gjorde just det, kom fram efteråt och poängterade hur bra just den delen var! Superroligt! Tror det kan komma att få bli ett mindspinningpass i Partille framöver... ja så får det helt klart bli!!



Nu börjar det märkas att folk gett sig själva semesterlöften... att längtan att komma i form igen efter semestern är stor... trycket på bokningen har ökat avsevärt och folk står och köar för att få en drop-in plats... gäller att boka sig i tid nu framöver, att boka av sig i tid om man vet att man inte kan gå så att någon annan kan få en chans att boka sig... själv är jag görtrött på min oform... på slappheten och det dåliga levernet, som jag tycks ha galet svårt att ta mig ur... Funderar starkt på att hoppa på en sån där 30-dagars utmaning... men då börjar de flesta sådana i månadsskiftet, så detta tåget har redan gått och i september kommer jag att vara 10 dagar i Kina, utan kontroll på mat och/eller träning... oktober känns långt fram... men kanske ändå...

Eller är det någon som har ett bra kost-schema och träningsupplägg att dela med sig av?! Egentligen borde jag klara av att snickra ihop ett själv, men det ger mer inspiration att göra som någon annan säger... mig själv kan jag alltid strunta i att lyssna på!

Åh, längtar redan till nästa måndag!!! Tycker fler dagar i veckan borde vara måndagar faktiskt!!! Magnificent!