hallå ja!

Här inne ekar det tomt... jag rusar på i ullstrumporna utanför, försöker få ihop dagarna, vara en bra mamma, en god sambo, en god vän, bra kollega, pepp instruktör... äta rätt, sova bra, träna, ta hand om mig... det går halvbra... inom vissa områden går det rent ut sagt åt skogen!

Om jag rannsakar mig själv så är jag nog rätt bra mamma, det säger iallafall barnen "pappa är bäst, mamma är också bra"... det kan jag leva med... ibland är jag även bäst faktiskt. Tänker att det får svänga lite det där... En god sambo, ja det vet jag inte, eller jo, ganska... kanske... vi kämpar på med alla rutiner och grejer som ska fixas med, löser vardagspusslet tillsammans, springer ekorrhjulet fram hand i hand så att säga... En god vän vet jag inte heller, jag är typ sämst på att höra av mig till folk, hux flux så har dagen gått och jag har inte hunnit skicka iväg det där smset idag heller, typ. Tur man har vänner som vet om att man är sådan!

En bra kollega är jag nog, och jäklar i havet vilken pepp instruktör jag är!! Det är jag, nästan så det går över styr ibland tydligen!... men äter rätt gör jag knappast, sover bra gör jag väl kanske inte heller direkt (tänker att det hör till när man har småbarn) tränar gör jag tydligen bara när jag får betalt och ha head-set... så nä, tar hand om mig, där är jag rent ut sagt dålig... såpass dålig att det faktiskt visade sig rejält när jag lämnade blod för någon vecka sedan... ett Hb som lämnar att önska och obefintliga järnreserver... hej anemiutredning! Men som en deltagare till mig sa, "är man inte blek och orkeslös när man har anemi?!" Eh, jo?! svarade jag... "men det är du ju inte" fortsatte han... "här nä, här har jag ju headset och stjäl energi från er deltagare!"... och så är det verkligen... jisses va jag kör på luft och känsla!

Men ja, så ligger det till, och snart är det december och jag ser fram emot detta med skräckblandad förtjusning... allt som skall hinnas, som jag vill hinna och så lite tid! 

hux flux så var det mitten på oktober

Och jag har inte hunnit med någonting av allt jag hade tänkt mig... eller jo, det har jag ju, man hinner massor även av sånt man tänkte sig, men jag har inte hunnit blogga om det. Och det är ju ändå så att man kan bocka av på att göra listan även om det inte skrivs om det efteråt. Hade det inte varit så hade det ju varit pinsamt va lite jag hinner med!

Sedan sist har vi ju varit på restaurang och firat Anders morbror som fyllt 70. Barnen var hos vännerna och gjorde tydligen succé. Till och med så att barnvakternas inplanerade filmmys när deras barn skulle sova och våra trodde vi skulle vara vakna blev inställt eftersom Henry och Wilhelm bad om att få gå och lägga sig och sedan somnade innan deras barn... varför händer aldrig sånt hemma?!? Vi tassade in och sov över hos vännerna vi med, startade söndagen därpå med en härlig frukost med nybakat bröd och croissanter.

Jag har fyllt år, och firat det lite stillsamt, bara närmaste familjen. Riktigt behagligt, och behövligt! Väldigt trevligt faktiskt! Vi har träffat barnens farmor och farbror, och sedan snitslat oss mellan vardagsbestyren så gott det bara går. Pustat ut när veckorna inte kantats av vab och förkylningar... även om vi visst vabat och varit just förkylda. Men ja, ni fattar. En period i livet är man ju typ nöjd varje dag man inte får meddelande från förskolan om att någon behöver hämtas!

Senaste veckorna har jag spenderat kvällarna med att kika på pinterest efter halloween-inspiration. Min käre bror sa det så fint "kan du inte tagga ner halloween lite?" och sedan log han, fullt medveten om att det går inte! Istället taggar jag upp! Vissa pynt är redan ordnade, spindlar och spindelnät av limpistolslim tex. Andra är i förberedelsestadiet... jag älskar det!

I helgen har vi, förutom sjukstuga då vi faktiskt fick det där meddelandet i fredags om febrigt barn, höststädat i köksträdgården, skördat potatisen och tagit in alla utegrejer som mår bäst av att inte vara utegrejer på vintern just. Sånt känns alltid gott samtidigt som det känns lite vemodigt.

I söndags åkte mamma och jag och hälsade på min farmor. Känns så jobbigt att hon ska behöva må som hon mår, liten och hjälplös på något vis. Helt beroende av att folk vill henne väl och gör sitt jobb. Det som var positivt var att hon kände igen mig och pratade om barnen och Anders osv. helt utan att jag hade tagit upp ämnet själv. Så hon känns klar i huvudet, iallafall ibland. Sedan känns ju det såklart lite sorgligt också då, att hon är klar i huvudet och faktiskt medveten om hur hon mår och har det. Kändes ändå gott att ha varit där igen, det var lite för länge sedan sist. Och jag hoppas hon blev glad av att se oss, att hennes dag kanske blev lite roligare för att vi kom dit en stund.

Sedan hoppas jag innerligt att jag inte smittat henne, för igår morse vaknade jag med feber och ont i halsen. Så igår vabade Anders och jag var hemma och var sjuk... idag vabar jag, barnen är inte riktigt friska för förskolan, och jag inte riktigt frisk för jobbet heller, men imorgon, då kör vi!

"Många skägg här!"

Henrys kommentar, vi har just traskat in på Haga Nygata. Killarna sitter i sin vagn och kikar nyfiket sig omkring på alla människor och tar in intrycken. Och ja, man kan inte annat än att hålla med honom, det är många skägg i Haga! Sedan blir skyltarna mer intressanta, det finns ju faktiskt även ett "H - som Henry" i HAGA-veporna över gatan.

Vi har just lämnat G&G med familj. Var där och fikade en sväng för att värma upp inför nästa helg då de ska passa barnen medan vi är och firar 70-åring på restaurang i närheten. Tänkte att det vore bra om de fick lära känna varandra bättre... vi är nog i hamn på den punkten, barnen försvann in i lekrummet tillsammans så fort vi kom innanför dörren och hade ingen som helst lust att åka därifrån när det var dags.

Rundan i Haga resulterade i ett par hamam handdukar och ett vackert doftljus på Hagabadet, en fin glasvas på Fåfängan antik och en stor Haga-bulle som vi delade på utanför Haga-kyrkan innan vi drog oss hemåt.

Som om det inte vore nog med utsvävningar så började vi faktiskt helgen på Liseberg med farmor också. Åkpass och karuseller, hamburgare och glass och konsert till och med! Så gott att killarna gillar att åka allt, hade de fått så hade de säkert åkt Lisebergsbanan också! Henry sträcker upp händerna i luften och tjuter av glädje i bergodalbanorna och Wilhem vill verkligen att de aldrig ska ta slut! Härligt när Wilhelm utbrister "mera musik!" när vi, de tråkiga föräldrarna, tycker det är dags att gå därifrån då vi inte hade med oss hörselkåporna och det var rätt  högt. Men får man inte vara på konsert så kan man ju alltid fika, om du frågar Wilhelm!  

Juli... världsklass

Ja, man kan inte beskriva det bättre tror jag... Första helgen på semestern hämtade vi Sam på Centralstationen i Göteborg, på tisdagkvällen därpå hämtade jag mina au parents på Landvetter. Familjemiddagar, slappa i trädgården, en sväng till Åstol, ännu mer familjemiddagar kantade första semesterveckan. Paula och Steve åkte hem efter knappt en vecka så sedan hade vi en mer slapp inställning till varje dag, ja förutom när jag fick panik över att det inte hände något och planerade in fullsmäckade road trips.

En dag åkte vi till Varberg och spanade in Hallifornia-festivalen där med goda vänner. Blåsigt som tusan och liiite för fräckt för min smak rundade vi av med supergod burgar-lunch med hela gänget innan vi packade in oss i bilen och körde en hel eftermiddag på Gekås.

En annan dag packade vi in oss i bilen och drog till Småland. Körde runt på småländska småvägar kringelikrokigt in i skogar och mellan gårdar... så galet vackert. När vi hittade fram till Katthult stannade vi där i drygt två timmar. Ett så fantastiskt fint ställe. Killarna, som älskar Emil, hade jätteroligt och vi, som älskar Emil-filmerna kände oss som världens bästa föräldrar som tog med oss barnen på det här. Ekiperade med både mysse och bysse och tokgoda kanelbullar i magen åkte vi sedan vidare till Bullerbyn. Glass och stros, mycket mer finns inte att göra där, men det räcker ibland så gott!

Sedan drog vi vidare igen, till Gränna. Kika på karamellkokning och traska runt i den svala sommarkvällningen, köpa för många polkagrisar (bara mitt eget fel) och insupa doften av sommar, karameller och vacker småstad. Blir inte mycket bättre! Eller jo, frågar ni Anders så hade en tur till André museet varit pricken över i, som man säger, men det hann vi inte med, denna gången heller!

Man kan säkert säga massor om Småland, att det är tokvackert måste vara en av de första sakerna man har att säga! En heldag med tre såna stopp gör att man behöver ha några lugna hemma-dagar efteråt, det gör det. Promenera ner till sjön och bada, bara leka i trädgården, kanske rensa lite ogräs osv.

Några dagar åkte vi söder ut, till Skrea strand och Långa sand. Äppelcafeet i Slöinge skulle få sig ett besök tänkte vi också, men där var det ingen caféverksamhet i år just, insåg vi när vi sladdade in på parkeringen. Tur att Solhaga stenugnsbageri var öppet! Och att det var gatloppis just den dagen vi var där...sedan finns ju alltid Sia glass i närheten, det gör det ju!

Vi hann även med en sväng till Fjällbacka och Tanumshede under semestern. Fiskeby, fornristningar  och after beach på en och samma dag, som avslutades med en sväng på Uddevalla torp köpcenter! De ni!

Det blev en hel del såna där dagar, när vi liksom gick all in i turistandet. Ganska käckt när barnen är såpass små ändå, det finns liksom ingen anledning att grotta ner sig och dom i allt utan man kan fladdra förbi lite på ytan och hinna med fler saker. Sedan kan man ju alltid komma tillbaka till det man tyckte mest om.

Sedan var semestern slut, Sam åkte till Stockholm för att sedan åka hem... huset blev tomt och barnen går runt och frågar efter sin Uncle Sam... "E uncle Sam nånstans?!"... knö tillbaka sig i rutinerna igen... lämna, hämta, handla, "vad ska vi äta till middag?"... ja, du vet, livet... det är också rätt gott... rutiner... fast huset känns tomt, det gör det... och jag tror vi alla längtar lite till nästa gång han kommer och hälsar på oss. Det är så mysigt, för även om det nu gått en månad sedan han åkte så pratar barnen fortfarande om honom ibland, frågar var han är, påpekar att han gillar den "jättestarka" såsen (srirasha) osv.

Nu har vi nog kommit in i rutinerna... med några vändor förkylning och vab också... alltid lika roligt när vabberiet sätter igång... men det är gott med rutiner, det tycker jag!

kaffe...

en fantastisk dryck... har hört folk kalla det livselexir, livets dryck, you name it, men det är alltid i någon form av positiv-som-tusan anda... men just nu, två koppar senare på närapå fastande mage... det ruset i kroppen va... jag är inte lika övertygad i skrivande stund...

Men det är fredag idag och vi har avverkat både bästa kräk-tipsen, abort-lagar, svenska familjeförhållanden vid tidigt 1900-tal och semesterplaner på frukostfikan! De ni! 

Juni, en riktigt härlig månad!

Ja, men det tycker jag ändå att vi får ge den! Vi har fixat och grejat i trädgårdslandet, utökat sagda trädgårdsland fastän vi skulle banta ner det lite i år... varit på Liseberg, haft utvecklingssamtal som fick mammans ögon att tåras av lycka, plockat jordgubbar, fixat och donat i trädgården och röjt på gården. Nästan alla försådda växter är utplanterade och vi fullkomligt njuter av att ha en stor trädgård med massa möjligheter.

Barnen plockar allt som finns i jordgubbsväg, både mogna och omogna. Det är tur att vi snickrade ihop våra "har- och rådjursskydd" i kaninburs-stil förra året för i år är de allra mest effektiva mot klåfingriga tvåochetthalvtårs-fingrar! Med det i åtanke borde vi bygga en massa "kaninburar" både till äppelträden, blåbären, krusbären och ja, hallon och det nya jordgubbslandet också! Men hur kul skulle det se ut?!?

Vi har ju även hunnit fira lite midsommar! Så himla mysigt det blev, kravlöst och ändå helt fullkomligt... det enda jag kanske skulle vilja "klaga på" är att det sjöngs lite för lite... jag hade ändå rasslat fram tre olika sånghäften för ändamålet! Men det fanns ju kanske en förklaring till det också, ingen av oss drack snaps... de som inte skulle köra till midsommarfirandet gillar inte snaps (fast vem gör det?) och vi som körde drack ju inte av det skälet heller. Så då blir ju snapsvisorna utom grund så att säga...  Lite som att sång kräfva dessa drycker!

Vi körde sedvanligt upplägg, sillunch och jordgubbstårta, fast däremellan åkte vi till midsommarfirandet i Lid som Romelanda Hembygdsförening anordnar varje år, det började dock regna så vi var snabba där ifrån också, innan alla andra också gav upp i regnet.

Hem och fixa tårta och sedan fika på samma tårta. softa runt lite innan vi startade grillen och fixade middag. Även den klassisk midsommar-grill-middag. Jordgubbar och glass till efterrätt och sedan satt vi och bara mös på glasverandan till efter midnatt. Allt detta i goda vänners lag. Kravlöst och fantastiskt mysigt, inga som helst måsten eller fasoner. Älskart!

Bilderna nedan har jag lånat av min fina vän som är grymt duktig på att dokumentera en dag som denna, det är så man får göra när man själv totalt glömde av att fotografera någonting alls!

Och trots att det inte blev någon vidare blöt tillställning, eller vi satt uppe till småtimmarna, så var jag totalt slut vid åtta-nio... hur kommer det sig att även den mest stillsamma av dagar och kvällar tar så på krafterna? Är det för att jag ändå planerar och tänker så mycket kring allt när det gäller sånt här?Ja, ja, trevligt som tusan var det iallafall och en helt fulländad midsommarafton! 

Ja det var en dag i juni, då när sommarn är som bäst

Vi startade med 2,5års besöket hos bvc med hela familjen där barnen totalt vände upp och ner på hela lilla leksakslådan, fick sin "OK-stämpel" i baken och tredje TBE-vaccinet i armen. Nöjda som få, med roligt plåster på armen och sladdrig leksaksorm i handen skuttade de ut i väntrmmet och tog sig an leksakerna där en stund innan vi hade packat ihop oss, och med ett "hej då kompis!" till den lille ettåringen som satt och väntade på sin tur tillsammans med sin pappa, tryckte på "dörröppningsknappen" för 17 gången i rad.

Sedan åkte vi in till Liseberg. Det är rätt gott att se sina barn springa fram till Lisebergskaninerna och ge dem en kram, det är också rätt gott att Henry gav en av kaninerna sin napp... så den dagen vi ska sluta med just napp är det nog ett givet inslag med lisebergskaninerna!

Åka karusell är jättekul enligt Henry, mindre kul enligt Wilhelm... eller iallafall om det inte är Kaninlandsbanan för den var succé... Vi gissar dock att han var för trött, mitt i allt ståhej och kaniner osv glömde han liksom av att sova... så nästa gång får vi ha ett annat upplägg och mjukstarta med sånt man gillar. Går ju inte att två Lisebergstokar har en fegis till son! Planen är ju att vi alla har guldpass om några år. Men ja, ja, det löser sig! Och att vi skulle ha en son som inte gillar åkattraktioner vore ju lika konstigt som att vi skulle ha en son som inte gillar vaniljsås... fast det har vi ju å andra sidan!

Hur som helst, dagen var riktigt härlig med stolta barn som inte behövde åka vagn hela tiden utan kunde få upptäcka på egna ben. Kanske får bli lite mindre stora glassar nästa gång, humöret klarar inte riktigt av att man ska hjälpa dem med glassarna innan de smälter bort i solen, så den mysiga glass-stunden blev lite kaosig och ledsam... men i sig hela stora mjukglassen, det fick de! Och mamman undrade lite stilla varför de inte har olika storlekar på glassarna... S,M,L hade ju inte skadat! 

En vecka in i juni, grattis Sverige och sommarkänsla

Så står vi där, i sommarvärmen med svett som pärlas i pannan och rotar fram shorts och solskyddsfaktor till barnen. Solskyddsfakor har jag förresten hittat värsta bästa för dem spf+50, på Rituals, vegansk, ekologisk och helt fantastisk. Man hinner ju aldrig riktigt acklimatisera sig känner jag, när värmen kommer sådär fort så blir det alltid med något av en chock för kropp och knopp... och de blekfeta benen... och just som man tänker att man nog börjat vänja sig, ja då slår vädret om och antalet plusgrader halveras... vad är det för hittepå?!?

Nationaldagen firades traditionsenligt med en sväng in till Slottskogen. Mötte upp vännerna vi firat just nationaldagen med de senaste fem-sex åren. Härligt avslappnat och opretentiöst strosade vi igenom folkhavet som samlats för att lyssna på när Göteborgs Symfoniorkester spelar klassisk musik. Varför de inte spelar sånt folk kan sjunga till förstår jag inte... men det är ju kanske mycket jag inte förstår. Sedan tog vi sikte mot vännernas svala och väldigt mysiga innergård för fika på glass och jordgubbar. Lekplats och skojiga grejer för barnen omringat av höga hus och noll flyktvägar + en 6½ åring och en 4-åring som tog så galet väl hand om våra små knasbollar! En helt perfekt eftermiddag helt enkelt!

Snart är maj över...

Vi har grävt nytt jordgubbsland, sått en massa fröer, nyttjar glasverandan som orangeri och jag har varit ifrån barnen i nästan 9 dygn, kommit tillbaka och alla har vi överlevt... eller ja, mina Zinnior verkar inte ha överlevt frostnätterna i mitten på maj men i övrigt mår alla bra!

Men jisses... vart tog tiden vägen? Vad hände med alla dagar sedan sist. Kan inte säga att de varit innehållslösa, men allt går i ett. vab och förskola, jobb, tvätt, disk... livet... Vi försöker få ihop livspusslet så gott det går. Prioriterar kanske bort en massa sociala grejer mot att bara vara hemma med familjen, vi prioriterar absolut bort måsten som städa, röja och greja, men vet du, just nu känns det helt rätt. Vårt fokus ligger helt klart på de där två gossarna som förgyller vårt liv med alla sina upptåg lika mycket som vårt fokus absolut inte ligger på inflyttningen av sandlådan till hallen (?! vad händer liksom? Hur mycket sand får plats i en sko???)...

Helt plötsligt står vi redo att slå om till juni, Idas sommarvisa, Den blomstertid nu kommer och bara ben... sångerna är jag med på, de bara benen inte lika mycket. Dock är potatisen satt och tomaterna har flyttat ut i växthuset, så nu känns det som att vi blir mer och mer redo för sommar.

Knoll och tott, ja, vad ska man säga, de växer och frodas, utvecklas som människor i både tal och färdigheter. Det är fullt ös, från deras första "gomojjon!" när de vaknar till sista "sova sängen!" när de ska sova. Fantastiskt att vi fick bli föräldrar till de där två.

Vabruari

Jag måste erkänna, jag trodde konceptet var något av en skröna... tjii fick jag, stjärnstopp extra allt, kan man säga! Några dagar in i februari, när vi fortfarande höll oss tillräckligt friska höll jag på att skriva ett inlägg om att "det här ska nog gå bra!"... men så ångrade jag mig, ville inte jinxa det hela så att säga... men jag glömde en sak... det är tanken som räknas... för jo, jag hade tänkt tanken flera gånger... kaxig så det förslår... hybris nära på!

För andra helgen i februari kom och vabruari gjorde skäl för sitt namn... vi blev förkylda, hostiga, febriga och magsjuka med någon kräkning på det... Tack och bock! Och när den ena gossen börjar återhämta sig, och man själv anar ljuset i vab-tunneln, ja då kan man ge sig tusan på att gosse nummer två tar över stafettpinnen... och dessutom saltar det hela med en härlig kräkfest!

Som tur var blev inte vi vuxna bjudna på den där kräkfesten... vissa fester studerar man helst på lagom avstånd så att säga... och killarna skötte det hela med bravur! Men ja, vad ska man säga, hoppas innerligt att det dröjer tills nästa gång vi åker på det... något av det!

Tvååringar OCH deras föräldrar, gör sig bäst i ett frisk och icke vabbande tillstånd. SÅÅÅÅ glada barn som äntligen fick träffa kompisarna och fröknarna på förskolan i måndags!  

Mitten januari

Det är konstigt det där med tiden... den går både fort och långsamt på samma gång på något vis. Känns som en evighet sedan vi stod i midnatten och skålade in det nya året med goda vänner, och våra barn som inte hunnit somna innan tolvslagsbestyren. Och samtidigt känns det som att januari just har börjat.... fast vi är ju redan mitt i, även om jag i min längtan till våren skulle kunna tänka mig att vara i slutet, av januari alltså.

Vi städade ut julen i lördags, fem flyttlådor jul har vi, och då är inte adventsljusstakar, julgransfot och en extra, lite mindre låda medräknad i det... inte allt grönt man släpar in och dammsuger upp från golven några veckor senare heller... men tre av lådorna är julgranskulor, julgransbelysning, glitter etc. Jag är mycket nöjd med min julgranskulssamling, men blir ändå förvånad och lite purken när Anders ifrågasätter behovet av fler kulor... man behöver väl alltid fler kulor?! Hur som helst, just i detta nu är vårt förråd under trappan hyfsat städat, iordning och sorterat. Man kan gå in i det så långt man kan gå in  utan att slå i huvudet i trappan/taket. Det händer bara ett par gånger om året... igår gick jag in och bara ställde mig där ett par gånger, bara för att känna känslan. Så gött!

Har en dröm om att kunna ha som en presentinslagningsstation där inne, alla snören ska hänga på någon slags rullmojäng på väggen så det bara är att dra ut utan att oroa sig för att hela rullen trasslar sig. Presentpappren skulle man ju helst vilja ha på såna där de har i butiker, stora rullar med inbyggd avrivare... en uppfällbar skiva att jobba på, sax i ett snöre bredvid, tejprulle som alltid står där den ska... sånt drömmer jag om... då är nog livet rätt bra härligt faktiskt! Vi får väl se om det blir förverkligat någon dag, såg igår att Ikea "hör bön" iallafall, de har något nytt kontorsaktigt system inspirerat av verktygsväggar. Du vet såna där med skivor med hål i där konturerna på verktygen är målade så man vet var varje verktyg ska hänga. Ska mäta och räkna lite på det där!

Ikea ja, vi är ju frekventa Ikea-besökare i vår familj. Igår var vi där på jakt efter en bokhylla/någonformavlösning för barnens böcker och spel. Det blir dåligt att ha precis alla leksaker i trälådor på golvet... tillslut blev det en Billybokhylla modell mindre, med dörr. Superbra och käck möbel till andra utformningar av hemmet senare i livet, när entrén inte agerar lekrum.

Är inne i ett stim av att få ordning just nu, vi fick aldrig riktigt till vissa områden i huset när vi flyttade in för drygt 1½ år sedan, då var det mest fokus på att få undan grejer, barnsäkra i takten det behövdes och stuva undan. Nu, när barnen ändå härjar överallt, typ, finns faktiskt tid till att organisera undanstuvningen så att det inte blir kaos varje gång man ska ha fram något. Jag känner starkt att våra dymosar, ja vi har två, ska få jobba i helgen som kommer.

Igår när jag frågade Wilhelm vad han ville ha till middag svarade han först gröt, men sedan ändrade han sig och ville ha pizza. Tror faktiskt det var första gången han förstod vad jag frågade om, eller så var det första gången han svarade så att jag förstod... hur som helst, pizza fick det bli! Vi tog fram en barnkokbok, letade fram en pall, förkläde och ingredienser och så fick han hälla i och röra... själva rörandet var dock alldeles för roligt så när det var dags att knåda och kavla ut degen så tog humöret över. Det gräts och skrek och protesterades så till den milda grad att han dessutom trillade av pallen... men det gick bra och Anders fick komma till undsättning. Jag kavlade ut degen i smyg till två små pizzor, en till dem var. Wilhelm fick/hann lägga på lite tomatsås och någon ostskiva innan humöret tog över igen (2-års-trots någon?!?). När de var i ugnen va allt lugnt och fridfullt igen dock, och spännande att se hur osten bubblade sig!  Och jo, de var tydligen vansinnigt goda, Anders och jag fick knappt smaka! Så det blir mer pizzabak framöver, kanske med lite mer tålamod från mammans sida, kanske även lite bättre planering från samma mammas sida... men skam den som ger sig!

2018 by Minininis

Ja, vad ska man säga, det är dags för någon slags hopknytning av den där säcken, 2018, ur mitt perspektiv. Förr var dessa inlägg så långa, så långa... men nu mera verkar jag ha fullt upp med annat. Orden pockar inte på lika mycket längre... i min värld visade det sig att ordflödet står i relation med mitt mående... så jag tänker att man borde känna tacksamhet över den ebb som råder här. Och med det sagt vill jag också understryka att man absolut inte behöver känna oro när det skrivs något, den där relationen ord/mående utfaller mer över tid, över det stora hela, så att säga!

Men man får gärna, som seden bjuder, slå sig ner i skön fåtölj, ha något gott att dricka och kanske snacksa på nära till hands också, inte för att jag kan lova underhållning hela resan, men antingen får man hitta på något mer att underhålla sig med under tiden då, eller så får man äta och dricka fort!

Ska jag vara ärlig så är det som att början av 2018 var som ett stort töcken av varannandags jobb, varannandags mammaledig. Barnen lärde sig att gå så påpassandet blev större i takt med hur deras färdigheter utvecklades.

All fokus i stort sett hamnar ju på de där små. hur de far fram i tillvaron och tar sin del av världen med storm på något vis.

I maj körde vi någon slags konstant förkylning som ganska snabbt eskalerade till halsfluss för Anders och mig. Vi var toksjuka hela bunten. Minns att jag låg på en madrass på golvet i "lekrummet" så jag kunde vila men samtidigt ha uppsikt över barnen, som trots 40 graders feber var galet pigga!

När vi sedan väl blev friska kunde vi njuta av värmen, bada i plaskpool på gräsmattan på dagarna, leka i sandlådan, promenera ner till sjön och hänga ute i trädgården. Så tacksam över att bo som vi gör nu!

Midsommar firades traditionsenligt i fina vänners lag. Jag försökte mig på att göra en dalainspirerad midsommarstång av vår flaggstång... höll på att knäcka mig och flaggstången på kuppen... i år blir det en vanlig, korsvariant! Tror jag...

I början på juli kom Uncle Sam på besök igen och några dagar senare så även hans föräldrar, mina au pairents så att säga! Sicken vecka det blev, och som de tog sig ann pojkarna!!! Blir gråtmild bara jag tänker på det. Överrösta med kärlek och engagemang tog det inte många minuter innan de fick titeln grand au pairents. Underbart att se och jag kan inte annat än hålla med Steve när han säger att han önskar att de kunde varit här tidigare och mer. Efter en knapp vecka var de tyvärr tvugna att återgå till Usa, Sam åkte vidare till Italien. Huset var mycket tomt de kommande dagarna minns jag... jag blir lite halv varje gång. Och galet tacksam över att få ha dem som min amerikanska familj!

Ett par veckor semester följde och vi vågade oss på en första liten semesterresa med killarna. Road trip till Halmstad och Falkenberg närmare bestämt. Hyrde ett ställa via airbnb utanför Slöinge och utgick därifrån medan vi utforskade olika stränder längs kusten. Sicken grej! Sicka stränder och så kul vi hade! Henry fullkomligt älskar havet, är galet orädd och bara slänger sig i utan någon som helst spärr... Wilhelm han kör det motsatta kan man säga, han vill inte vara i vattnet nästan alls! Men vi övar, sitter i vattnet med honom i knät, sjunger och leker så att rädslan ska försvinna. Första dagarna hängde vi med vänner och sedan utforskade vi på egen hand. Vi trivdes faktiskt så bra att vi dels förlängde semesterturen så länge som möjligt och sedan gjorde vi dagsutflykter till Skrea strand två dagar veckan efter.

I mitten av augusti var det dags för inskolning på förskolan för killarna. Gick i stort sett som en dans. Några dagar var det lite ledsamt att bli lämnad, men det gick över fort. Förskolan är fantastisk och killarna älskar att vara där. De springer in till kompisarna när man lämnar dem på morgonen och vill verkligen inte gå hem när man hämtar dem! Så skönt!

I slutet av september hade vi äntligen fått tummen ur och höll namngivningsceremoni för killarna i kombination med släktkalas för mitt 40-års-fyllande. Massa förberedelser och grejer inför detta, men så blev det väldigt bra också, om jag får säga det själv! Mestadels för att min bror och hans sambo höll i och gjorde ceremonin till högt över förväntningarna. SÅ galet fint, familjärt och hjärtligt!

Helgen därpå, när jag fyllde år, hade vi fest för vännerna hemma. Sicken kväll! Jag hade riktigt roligt, sådär så att jag, som annars inte gillar att fylla år faktiskt blivit omvänd! Att vi höll igång den där festen till halv fem talar väl också för att det var rätt trevligt. Fantastiskt härligt att få samla sina fina vänner och umgås en hel kväll sådär!

Lördagen därpå, som om det inte började bli nog med grejer nu, drog vi till Mallorca. All inclusive på bamsehotell... så bra!! Inte så varmt som man skulle kunna önska sig, kanske inte världens roligaste mat heller för en vegetarian, men som vi gillar konceptet semester... killarna gillar konceptet glassbar!!! En underbar vecka som faktiskt slog mina förväntningar med hästlängder!

November, eller Vabrovember som vi kallar det i vår familj innehöll även tvåårskalas för killarna, och då hade vi hållit oss friska i någon vecka, så det var inte mer än att man anade december i kalendern och så slog vi till med magsjuka... man vill ju inte jobba FÖR mycket så att säga! Så ja, vabember... för magåkomman gick runt... bara hos barnen, men dock! Tror killarna var på förskolan i totalt fyra dagar i december... vi missade allt känns det som!

Sedan kom julen med allt vad det innebär med förberedelser, julklappsinhandling, kolakokning, pynt etc.! Micke och jag hann med vår "Day of fun - 2018 edition" vilken slog oss med häpnad båda två tror jag... allt tog sån tid! Men så kul vi har!! Längtar redan till december i år!

Min nya grej för jul2018 är nog struvor. Det blev tre omgångar till slut. Gott, enkelt och roligt om än lite tidskrävande. Men tid har man ju! (???) Pepparkakshuset för i år blev inte vårt hus, som tänkt, det bar emot med alla smådelar... så jagtog mig vatten över huvudet och gjorde en karusell och ett enklare hus istället... med facit i hand blev det minst lika många delar som om jag hade hållit mig till ursprungsplanen, men det kunde varit värre, min tanke var först en hel liten pepparkaksby... men karusellen blev så stor så det skulle blivit oproportionerligt...

Julafton firades med mina föräldrar hemma, supermysigt och alldeles lagom. Sedan var det bara att kavla upp ärmarna igen på juldagen och förbereda för kalkonmiddag för Anders familj på annandagen. Också supermysigt och lagom! Jag gillar verkligen att tillaga kalkon, tills man kommer till momentet jag alltid förtränger... trancheringen... jag kan inte det! Så jag sätter fram stekgaffel och kniv och uppmanar folk att ta vad de vill ha!

Vi var hemma under mellandagarna, tog dagen som den kom och fick nog inte gjort så mycket alls egentligen, rätt skönt alltså! Jo, vi tog ner det stora rosenträdet som höll på att välta... med motorsåg och hjullastare gick det rätt bra!

Lördagen innan nyår firade vi lilljul med min bror och hans familj. Väldigt enkelt, julskinka, vörtbröd, julfika och äggost, men trevligt, gott och mysigt. Och ja, sedan var det nyår, som vi firade hemma hos oss, med goda vänner som också har små barn... jisses vilken kväll! Barnen var i sitt esse, bolobompadisko och lek, maten verkade aldrig komma på bordet, men när den väl gjorde det så var det vansinnigt gott, om jag får säga det själv! Trötta barn gicks och las att sova... halv tolv hade våra inte kommit i säng än och vi insåg att vi inte skulle hinna få dem dit innan tolvslaget heller. Så på med overall utanpå pyjamasen, grabba tag i fyra champagneglas och en flaska skumpa och ut i natten...

Sedan la vi barnen, våra gäster plockade i köket under tiden och efter det satt vi i vardagsrummet, uppkrupna i sofforna och pratade inpå de första skälvande timmarna av 2019. Så skönt när man äntligen kan göra det, prata, även om det är supermysigt när barnen är med också, men hur som helst så är det skönt när man hinner säga klart en mening!

2018 - ett år fullt av händelser, mestadels bra sådana! Jag gillade 2018, och ser fram emot ett miljösnällare 2019, mer odlande, lite resande, mindre vabbande. Ett år då jag hoppas att jag hinner ta hand om min egen fysik lite bättre, att både tid, ork och motivationen skall finnas där.