dagens motivationstips

... iallafall när det gäller jogging... att jag ens uttalar mig om detta är ett under kan jag meddela... för ett år sedan hatade jag att springa... jag kunde inte... hade ingen ork... såg alla andra kuta iväg och trampa på kilometer efter kilometer... gav det några försök, intalade mig om att det nog visst va skoj, men ska sanningen fram så va det nog mest skönt när det va över... som att slå sig själv i huvudet med en hammare... det är gött när man slutar! Men det funkar liksom inte i längden som motivator direkt...

Vändpunkten kom när jag läste någonstans att man ska springa så vansinnigt långsamt i början att man nästan tror att man går, pulsen ska ligga jättelågt och där ska den ligga, även om man springer i uppförsbacke!

Vändpunkt nummer två kom när jag insåg att alla sprungna meter över noll är löpträning... man behöver inte ge sig ut och springa milen det första man gör! (det har jag alltid fått för mig faktiskt)... det räcker gott och väl att springa så länge man tycker det känns okej och så kan man gå resten... någon gång kommer sträckan man tycker känns okej att springa bli längre...

Den tredje, och viktigaste motivatorn för mig är att jag har en kompis att springa med, som passar mig väldigt bra i tempo och tanke kring detta med löpträning. Vi springer inte fort... det viktiga är liksom att vi gör det... vi pratar en hel del under tiden vi springer... ofta använder vi samtalen som en distraktion i backar och jobbiga partier... vi springer hellre länge än jagar meter och tid... det är jätteskönt, och skonsamt för kroppen!

För en månad sedan anmälde vi oss till Midnattsloppet, lite grann för att motivera en utveckling kanske, målet är att springa en mil under en timma... vi ska börja med att springa en timma och se hur långt vi kommer, sen är tanken att vi gör så och förhoppningsvis kommer längre och längre för varje gång... En annan sak som är så bra för mig med att springa med Pia, förutom att hon är jättehärlig och fantastiskt klok... vi känner inte varandra utan och innan så jag har en massa respekt för henne och kan inte riktigt med att inte orka... jag flyttar alltså fram min egen tröskel lite... DET är galet bra...

Nä, nu är det springafortskorna på och hög tid att mötas upp! och har du minsta lilla tanke på att ge dig ut och, likt alla andra som kutar runt som tydliga vårtecken, jogga en sväng, ta det lugnt, håll dig till ett trevligt tempo, spring så länge det känns kul och gör det med någon som du motiveras med!!! Framgångarna kommer ganska snabbt, och framgång måste ju ändå vara den bästa motivatorn man kan tänka sig!

Kan jag så kan du, jag lovar dig!!!