Lite mycke nu?!

Jag vet, det är självförvållat... och det är säkert bara en lätt överdrift... MEN just nu känns det som att det gärna får vara efter midsommar faktiskt... pang, pang, PANG så va hela min kalender fullbokad... eller inte riktigt, inte alls heller kanske, men helgerna... och tre-fyra av varje veckas vardagkvällar... hur fan gör jag? Hur lyckas jag alltid få det att bli sådär?

Imorse insåg jag att jag inte hörde vad någon kring fikabordet sa... det va bara surr, överallt surr... Men det blir bättre bara jag får betat av lite grejer, det vet jag... det dumma med min att-göra-lista är att jag inte kan beta av grejerna förrän det är dags, alla möten som är inbokade kan jag ju inte ha i förväg och tänka att jag kan stryka dem!

Och vad hände med mitt yogande? Det hände ingenting kan jag meddela... det som va så bra för mig och min hyper person... skärpning marsch pannkaka på mig! Ska jag addera mer stress så måste jag ju även addera mer lugn och ro...

Men men, en dag i taget, ett möte i sänder, bocka av och låta bli att stressa iväg... Andas lugna, djupa andetag... det löser sig, det gör det alltid... och jag andas!

Min farmor, trendigare än hon tror!

Eller så är det vi andra som har kommit ikapp och går runt och är små tanter vi med... Hur som helst, vi kom att prata om krukväxter farmor och jag en dag, vi gör det ibland, det är mysigt och skoj att kunna kombinera hennes erfarenhet och min "fake-it-'til-you-make-it-mentalitet liksom. Farmor som är född på en liten gård på landet kan sånt där som vad det ska vara för jord till rabarber och så, jag tar sticklingar av allt och försöker driva upp på fönsterbrädan hemma... något som resulterar i fullkomligt kaos och väldigt underliga pelagoner i våra fönster...

Hur som helst, vi pratade om olika växter och hade vridit och vänt på både olivträd och citrondito. Tror min Monstera fick sig en åsikt kastad på sig också (den är ju inte så rolig i farmors tycke... jag älskar den)... min farmor har åsikter om det mesta, olivträd tex. har tråkig färg, citronträd är svårskötta för de får så lätt löss osv... Måns Zelmerlöv är supersnygg! Ja hon tycker det! Det tycker jag är rart! Ett tag tyckte hon att Peter Jihde va snygg också... men nu är han töntig. Det är gott att hon håller sig uppdaterad och alert!

En stund senare, när vi även hunnit diskutera pelargoner och fuchsior så kommer det fram att min farmor har ett praktexemplar av Elefantöra... den inom inredningsbloggosfären trendiga lilla växten som blomsterhandeln ser sin chans att tjäna några extra kronor på... ja, 89:- för en liten pytteplanta som dessutom skottar av sig en massa tycker jag är ganska mycket faktiskt, visst, man kan se det som en "investering" eftersom man med en planta kan komma att få massvis, men ändå! Hur som helst så är farmors Elefantöra inget undantag i skotteriet tydligen... så i förrgår när vi va hos henne för att fira hennes 85-årsdag så stod det två små krukor med små skott i på en fönsterbräda till mig! Dessa står nu hemma i mitt kök... jag gav upp hoppet om advokadokärnorna jag satte för över en månad sedan och vips fanns det rum för lite ny grönska! För jo, så är det nu, det finns ingen plats för nya växter just nu, ska något nytt till så måste något gammalt bort... eller så får jag skaffa fler amplar... det får bli fler amplar... ska bara lära mig att knyta egna också!

jaha...

Måndag idag igen! Jag tror på riktigt att tiden går olika fort... det måste vara så, att somliga timmar går snabbare än andra, inte bara när man har kul utan även när man sover och är ledig!

Denna helgen sa ju swosch den med, sådär bara! SWOSCH och så va den över! Va fan hände! I fredags tog jag en flextimma från jobbet och åkte till Liseberg, mötte upp Anders och skyndade oss undan regnet in på Hamnkrogen och åt finare middag än vi hade planerat, men det va det värt, så himla gott och trevligt, och en fantastiskt mysig servitör! Ja, jag menar alltså inte att vi inte hade räknat med en finmiddag på stan, bara det att när man tänker mat på Liseberg är inte det första som slår mig oxfilé och pommes Anna! Men jisses va gott det va!

Sedan åt vi en alldeles för stor glass... men det är svårt att välja mellan Lejonet & Björnens alla goda smaker! Tur att Anders testat Mecanica innan middagen tänker jag... synd att jag fegade ur!

Gick runt i parken lite till och inväntade anledningen till att vi åkte dit just den dagen... Veronica Maggio på Stora Scen! Så jäkla bra hon är den tjejen! Jisses! Och ja, sen åkte vi hem och landade i soffan...

I lördags bryggde Anders och hans ena bror öl i vårat kök... det tog åtta timmar typ att få ihop det till vad det är nu, en bubblande brun vätska som står i ett hörn i vårat vardagsrum. Luktade välling gjorde det också... jag får kväljningar av välling så jag höll mig långt ifrån köket... men samtidigt älskar jag ju saker man gör från scratch så jag är helt och hållet för det här ölbryggeriandet ändå! Tycker det är väldigt spännande och roligt! OM man bara kunde vädra lite mer kanske!

Smet iväg en stund och hejjade på kompisen som sprang Göteborgs Varvet också, stod där vid sidan av banan och skämdes lite över att jag själv är så kass på att springa... kanske detta kan ha fått mig att få liiite blodad tand ändå!

Igår fyllde min fina farmor 85 år så hela hennes familj, barn, barnbarn, barnbarnsbarn va där och hälsade på henne. Det var väldigt trevligt och kul att träffa sin släkt såklart, men vi är en brokig skara människor, det får man ge oss!

Och ja, nu är det måndag igen och jag har en fullsketen vecka framför mig! Mest kul grejer såklart, men även allt roligt kan bli lite för mycket... ungefär som skålen med godis jag proppade i mig i lördags istället för mat... men men, en sak i taget så ska detta gå bra det med!

Visst gör det ont när knoppar brister...

Men vackert som tusan, det är det!!!








Azaleadalen i Slottskogen levererar full blom vilken dag som helst nu!!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Så bortskämd!!!

Jag alltså! Igår hade jag ett cykelpass som var, om möjligt, ännu roligare och mer "whop whop" än vad det brukar! Jag/vi/hela salen va så att säga on fire! Hur grymt som helst! Alltså, vi brann inte, inte heller gjorde salen det, eller någon del av den, men stämningen, den var magisk! Vet inte när det hela började, och det spelar ju inte så stor roll heller... men jag kan tänka mig att en sån detalj som att en av mina vänner som är med hade fått nytt jobb och det fullkomligt lös om honom bidrog till den goda stämningen! Och den härliga känslan av att en av stammisarna faktiskt va med fastän jag fått för mig att man just igår hade förhinder... och det goa samtalet vi hade innan passet startade, på nedervåningen om ditten och datten, på ett härligt och hjärtligt sätt! Eller så var det återseendet av kära gamla deltagare som letat sig tillbaka som gjorde att jag skvätte ut en massa vatten när jag fyllde på vattenflaskan, av ren glädje av att se dem! Eller deltagarna som var tillbaks efter några veckors uppehåll pga influensa... och alla andra underbaringar som var på plats och som man får en chans att bonda med lite när man går runt i salen och tar sig tid för att hinna se och möta alla! Antagligen en härlig kombination av allt det där som iallafall fick mig på topphumör och tokpepp!

Man vet aldrig riktigt i förväg vad det blir för tvist på ett pass känner jag... jag kan ju ha planerat och tänk hur mycket som helst, men det är ju alltid mötet i salen som gör det där extra, skruvar till det. Graden av mottaglighet av tokigheter och gensvar kan ju aldrig jag styra över och varje pass är lite av ett stagedive där testar om deltagarna tar emot. Igår var det full respons! Jag älskar full respons!!! Det triggar mig något så in i helsike att jag ibland inte kan svara för utgången av det... känslan (hade så gärna satt hjärnan där, istället för känslan alltså, men det går inte, min hjärna är knappast med i de där ögonblicken) går på auto-pilot och bara styr upp! Det är som att ha sockerdricka i hela kroppen, på ett bra sätt!

Ett, tu, tre så är passet inne på sista arbetsfasen och jag har knappt någon aning om hur vi har tagit oss dit, eller jo det har jag ju, aning alltså, jag vet att jag kör mina pass helt enligt planen (kan väl hända att jag missar något ibland, men det är mänskligt att fela... det är inga fel heller för den delen, det är bara annorlunda!)... Hur som helst, de där passen, när allt bara flyter på, är "!!!!WHOP!!!WHOP!!!" och sabla roligt, det är verkligen helt fantastiskt att få vara med om dem... och alla mina andra pass också såklart, ja, även de som kanske inte alla alltid når euforiska nivåer, Jag älskar mina pass, älskar mina deltagare och är så galet tacksam över att jag får lov att hålla på med detta! Så galet tacksam för förtroendet platschefen på gymmet där jag tränade förr gav mig när hon såg och övertalade mig till att gå cykelutbildningen den där helgen för snart åtta år sedan... Tänk att det är så länge sedan... och ändå har vi inte åldrats en dag!

Whop Whop!!!

Så galet gott!

Vi har haft det i helgen alltså! Tidigt som tusan åkte vi hemifrån i fredags morse, styrde vår kosa mot Ullared och Gekås... Anders hade aldrig varit där tidigare och ja, är man ändå i närheten kan man ju lika gärna svänga dit tänkte jag! Sagt och gjort, vi åkte dit, sladdade in på parkeringen halv nio ungefär och sedan gjorde vi Gekås... inte med bravur... men sådär så vi iallafall gick igenom hela och fick fikat innan vi åkte mot vår huvuddestination, Varbergs Stadshotell och Asia Spa... jisses... ja det va så bra va! Vacker inredning vart man än vände sig! Fantastiskt trevligt bemötande... underbart, om än något litet rum...

Efter en stund på spa-avdelningen va det dags för våra första behandlingar... vi hade båda varsin kungsbehandling, en ayurvedisk behandling där det ringlas varm sesamolja i pannan... så skönt! På kvällen var det tre-rätters middag och vin, himla gott!

Lördagen startades med ett yoga-pass... eller så va det inte riktigt yoga, "de fem tibetanerna" hette det iallafall, kanske inte vad jag hade förväntat mig men avslappningen var skön! Egentligen var det inget fel på passet heller, men jag hade föredragit mer vanlig yoga. Frukostbuffén fanns det ingenting att klaga på! Jisses va mycke mat!

En promenad på stan, runt en blåsig fästning och längs strandpromenaden innan det var dags för lunch och sedan hög tid att bege sig till spa-avdelningen för behandling igen... alltså det där med behandlingar... det kan vara något av det bästa man kan tänka sig ju!

Sedan spaade vi tills det var dags att gå tillbaks till rummet och fixa iordning sig för middag på kvällen, en fyra-rätters som var minst lika god som den kvällen innan, och ja, lite extra trevligt blev det ju av att paret på bordet bredvid inte bråkade med varandra! Avslutade kvällen med en drink i pianobaren...

Igår sov vi länge... det är fasen jobbigt att spaa så mycket! åt frukost och checkade ut men gick sedan till spaavdelningen igen för att gotta till det lite extra innan vi avslutade med brunch. Mätta och belåtna tog vi bilen ner till Apelviken och spanade in John's Place. Hit måste vi åka i sommar kände vi när vi blickade ut över den av kite- och vind-surfare fulla viken.

Sen åkte vi hem, tog en avstickare till Freeport för att köpa temuggar (Mon Amie) och när vi parkerade bilen tog vi en promenad i Slottskogen för att se om Azaleadalen blommar än... det gör den så smått kan vi meddela... det är inte långt kvar förrän hela dalen står i full blom!

Kvällen spenderades i soffan, helt utschasade av allt slappande och frossande i god mat.

Om vi kan tänka oss att åka tillbaka?! Absolut, vilken dag som helst!

Så nära att man kan ta på det!

På fredag åker vi till Varberg! Anders och jag checkar in oss på Varbergs Stadshotell och Asia spa på fredag eftermiddag och tänker inte sticka ut näsan från pampering, massage, god mat, yoga, bad och bubbel förrän på söndag eftermiddag... och hör sen! För en månad sedan kändes det rätt avlägset ändå, nu är det ju så nära att man knappt kan föreställa sig det av just det skälet! Det ska bli så lovely!

Enligt prognosen ska det vara kalasfint väder på fredag och söndag, på lördag mulet... det gör inte oss någonting, vi håller oss inomhus på lördag, fredag och söndag däremot är planen att vi ska utforska stan om omnejderna lite mer. Perfekt ju! 

Date night - picture perfect

Ja jisses! Vi gick på bio ikväll, direkt efter jobbet. Såg Hotell Marigold 2, mysig, rar och spädde på längtan till Indien rejält... Plus att jäklar va snygg han är, Richard Gere alltså... Till åren kommen, ja, men lika snygg som alltid!

När filmen var slut gick vi och satte upp oss i barplats-kö på the Barn, en väntan som skulle bli nästan en timma lång, så medan vi väntade på att bli uppringda gick vi till Puta Madre och tog varsin drink. Riktigt trevligt och väldigt gott!!!




Och ja, det va det på the Barn också... Trevligt och gott alltså!




Hemma nu, redo för att sova. Toktrött och lika mätt efter en dejtkväll som i mitt tycke följer skolboksexemplet till punkt och pricka!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Tredje gången gilt?

Vet inte hur många gånger jag använt just den rubriken på ett inlägg... inte heller hur många gånger just det inlägget med sagda rubrik berört ämnet jogging, löpning... eller kanske rättare sagt lufsing... jag gjorde det igår, för tredje gången igår... sprang/joggade/lufsade och gick... denna gången gjorde jag det själv, bara jag och min app med ett intervallpass jag inte riktigt orkade prestera helt och fullt, men ändå... jag gjorde det!

Dessutom gjorde jag det i Slottskogen som jag tänker mig bara finns till för alla riktiga löpare, de där som gör det för att det är kul och allt möjligt suspekt man kan tänkas tycka att det där med löpning är... jag vill bara dö när jag springer... eller vill och vill... känslan att jag kommer att dö är rätt nära! Det är alltså inget aktivt val jag gör när jag känner att jag vill dö, det kommer sig helt naturligt för mig faktiskt! Alla har vi våra talanger så att säga!

Hur som helst, totalt åtta kilometer lyckades jag knåpa ihop på min lilla runda, av dessa åtta så sprang jag hälften... inte såååå illa pinkat för en sån som mig... man kan ju inte få allt som man brukar säga och ja, jag valde tydligen "tydliga känslor som kommer till mig helt naturligt" före "ett löparsteg med spänst och klipp i" den gången valet föll på dessa två... men, som jag sagt så många gånger tidigare... Trägen vinner - den som ger sig förlorar! (även i mitt användande av just det ordstävet tror jag fullt och fast på det alltså! Jaja, man ska leva som man lär!)

Och ja måste säga att man, eller iallafall jag är sådär härligt dum när det gäller sånt här, redan i sista två etapperna av löpning så hade jag glömt och lagt det bakom mig hur jobbigt det var att försöka få till en hel kilometers springande... ja, det är så dålig jag är... en kilometer sammanhängande löpning är just nu för jobbigt... det är därför det är så bra att passet jag springer efter är som en pyramid, det allra jobbigaste är i mitten och sedan blir det lättare och lättare igen... då hinner jag glömma de allra värsta sekvenserna i slutet och känner mig som värsta maratonlöperskan i sista 100meters-intervallet. Det är där och då tankar på Göteborgsvarvet dyker upp... "tänk om man ändå skulle våga sig på det! Det går ju så bra det här!"... javisst, så tänker jag, helt ärligt, fastän jag en stund tidigare knappt orkat 1000 meter... när de där sista 100 meterna är avklarade och det bara ska varvas ner i 10 minuter så är jag så stolt och nöjd med mig själv att de jag möter säkerligen kan tro att jag varit ute på en riktig långrunda...

Och det är ju det som är det finurliga med löpning kom jag på mig själv att tänka igår... de andra har ju ingen aning om när och var jag började, eller vilket upplägg jag hade tänkt ha idag... fast antagligen avslöjar jag mig med min totala avsaknad av klipp och spänst i steget... men det har jag ju ingen aning om så intet ont anande lufsar jag vidare! Får se när nästa drabbning sker, längtar lite just nu faktiskt... men det är nog bara endorfinerna som hänger sig kvar...

Tro mig, det kommer att skrivas om det! 

Det är nära nu!

Eller vad vet jag, jag har ingen aning egentligen, men jag tror det är nära, det såg ut som att knopparna ville spricka ut i blom när som helst, om bara solen får lysa lite på dem och värmen hålla i sig ordentligt! Vi tog en promenad till Azaleadalen i söndags, för att kolla statusen på just blommorna där. Det är ju så galet vackert när allt blommar i Azalea i Slottskogen. Förra året missade vi det, så i år är det med mer noggrannhet som den där delen av stan skall besökas! En av buskarna blommade redan lite lätt faktiskt, tydligen en tidig sort... men ja, ge det bara några dagar eller någon vecka så tror jag det är galet vackert där!

Jag har gjort en ny upptäckt!

För mig är den ny iallafall! Har ju ett instagram-konto för mitt Som Hemma också...(@som_hemma som du självklart ska gå in och följa!)... där följer jag en massa fina inredningskonton, för att hitta inspiration och idéer. Bland annat hittade jag där ett tips om Göteborgs Auktioner... en inte lika etablerat auktionsfirma som Göteborgs Auktionsverk (men de har ju funnits sedan 1681... svårt att slå det liksom!)

Hur som helst, trevligt med lite omväxling och dessutom, eftersom många objekt börjar på 50kr så behöver det inte bli sabla dyrt heller! Dessa ropade jag hem för 50kr tex!