...vågade bli sådär j-la arg, riktigt vansinnigt arg och skriva om det... det gjorde Malla idag... hatten av för ett härligt, ärligt inlägg!!! jag blev helt upprymd och energifylld, fick städat, eller iallafall diskat och plockat undan en massa efter att jag hade läst... och kommenterat... tänk om man hade vågat själv...
Jag är ganska feg... iallafall när det gäller... då backar jag ganska ofta... har mina åsikter för mig själv eller ventilerar dem med någon vän, tills det liksom lagt sig... tills det runnit ut i sanden... så behöver jag inte ta konflikten... behöver inte ta tjuren vid hornen... jag är ingen "raka-puckar"-tjej... gillar inte alls raka puckar, som jag skrivit tidigare så valde jag bort allt vad lagidrott och bollsport heter när jag va liten... visst att pucken har platta sidor, men pucken är även alltid rund... så nä, inga raka puckar för mig, tack!
(finns säkert de som inte håller med om detta, som tycker att jag delger mina åsikter vitt och brett... jo, det är sant, ibland sköljer en våg av tuffighet över mig, då, i korta ögonblick kan jag vara en tuffing... men jag skäms oftast som en hund efteråt.... när vågen ebbat ut liksom...)
Fast jag fantiserar ofta om vad jag skulle sagt om jag bara hade vågat... fantiserar om att ge det lilla äcklet en fet käftsmäll... eller varför inte en mer kvinnlig lavett... skrika rakt ut vad jag känner och tänker... stampa med foten i golvet och strunta högaktningsfullt i att folk kanske ser/hör/tänker om hon som står där och bara kokar över... för jo, i mina fantasier så är det på allmän plats, bland massa folk, inte sällan mitt i fredagsmysförberedelserna... Drama queen action så det står härliga till... det är kanske tur att jag är lite feg ändå...
Men jag håller med Malla (i allt nästan faktiskt) att det vore trivsamt om folk som kikade in även sa hej, tjingeling, lämnade ett litet avtryck... inte för att jag har så många läsare kanske, knappt en femtedel ens... men iallafall! Fast jag skriver nog mest för mig själv, eller kanske inte, jag vet inte, det spelar inte så stor roll... jag skriver, OM du läser så får du hemskt gärna, OM du vill, lämna ett spår... men du behöver inte, men det vore trevligt!
Likt en dörrmatta med text hälsar jag dig "välkommen!"
tisdag 1 mars 2011
7 kommentarer:
gillar vad du just läst?! lämna gärna en kommentar... jag skulle bli superjätteglad!
vet du inte hur man gör? Det är jättelätt... skriv din kommentar och sedan bara man väljer Namn/Webbadress i rulllisten nedan (ska det vara så många "L"???) skriver in sitt namn, om man har en webbadress kan man fylla i där också, annars lämnar man blankt... och tryck på "skicka kommentar" (ibland får man trycka några gånger för att det ska fungera) simsalabim så blir vi båda glada... iallafall om du skrivit något snällt... och det gör vi ju bara... det ska ju vara en trevlig och trivsam atmosfär här inne! TACK!!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Knack knack...tänkte bara meddela att jag läst dom sista inläggen du gjort.
SvaraRaderaTrevlig att du delar med dig av ditt liv, både glada och mindre glada saker i livet. Kram kram Ann-Kristin
DU är helt fantastisk på att lämna avtryck! Långa fina kommentarer allt som oftast. Tusen tack för det!
SvaraRaderaDet där med tuffhet... Det är på ont och gott. Jag tyckte också det var befriande med Mallans sköna inlägg! Och jag brukar själv vara vän av yttranden... Men det är skitjobbigt om man känner att man tagit i för mycket. Jäklar vad jag kan få ångest, alltså. Då önskar jag att jag var mer som du. Att det liksom fick gå lite tid så allt bara hade lagt sig i stället... Men, klart att en gyllene medelväg alltid är bäst... Men också svårast.
Kram på dig, fina blogg-vän!
Madeleine
Ann-Kristin - Välkommen! Trevligt att du hittat hit!! och TACK för att du knackade på och allt det där! =D Jo, det blir så... skriver ju väldigt "rakt ut" och då kommer massor med mindre tjimmiga saker med också... Kul att det uppskattas! Ha det så gott och kom gärna tillbaks snart igen! :-) kram kram
SvaraRaderaMadeleine - TACK! Åh va söt och snäll du är som skriver så! Själv har jag ibland tänkt på att jag nästan skriver längre kommentarer än vad vissa inlägg är långa... men har man många ord så har man! Lite elakt av mig att låta andra fixa befriandekänslan kanske... men jo, åh vad jag hade velat våga!!! Men utan den där ångesten efteråt... Livet ska nog vara svårt... det tror jag... så jag tar och försöker jobba på att bli liiite tuffare... hitta den gyllene medelvägen... Tack för dina fina ord, för stöttningen och de goda råden!
Kram tillbaks fina du!
Gör precis som Madde och säger WOW, man blir så glad av dina inlägg!!
SvaraRaderaSjälv är jag skitkass på att ibland kommentera. Lat ocg trött liksom.
Och när det gäller Mallas inlägg så har jag faktiskt inte läst det, men ska så klart in och göra det. För fy fasen i bubblan vad arg jag har vait ikväll. Mitt X har ringt och betett sig som ett riktigt ärkesvin. Sagt saker enkom för att gör illa och såra. Jag svalde en del, för jag orkade inte, men sen bet jag ifrån och vågade iallafall säga
- Höj inte rösten
- Du är så aggressiv
- Ring någon annan om du bara vill få utlopp för din ilska, jag tänker fan inte vara din dörrmatta-
Tjejer...
Jag sa "jag tänker FAN inte vara din dörrmatta"
Det kändes stort!!
Jag är inte så arg nu längre
Känns bra
Kramar
Anne - TACK!!! Du är väl inte alls skitkass på att kommentera??? Du gör ju det ibland iallafall... ganska ofta t.o.m. och du gör det BRA!!! det finns massor med smygisar som bara läser men ALDRIG lämnar några avtryck... helt okej såklart, men lite trist... om du frågar mig... och Mallas åsikt vet vi ju också!=D
SvaraRaderaGRYMMA DIG!!! (på det alldra bästa settet!!!)Hatten av för dörrmattakommentaren!!! Ibland är det bra att svälja en del och sedan bara... bita ifrån... DET får ett jäkla sting då!!! Bra att du inte är så arg, det drabbar oftast mest en själv... och man blir ju bara förbannad! kram kram! :-)
Oj, jag är nog skyldig dej en liten ursäkt... Jag kikar in hos dej lite titt som tätt, men lämnar sällan en liten hälsning. Förlåt! Jag tycker det är trevligt att läsa om dina vardagliga äventyr, som du skriver både tänkvärt och roligt om!
SvaraRaderaOch så ville jag bara säja "hej!".
Kram Ulrika
Ulrika - Hej på dig med! Jag gör ju samma sak hos dig, kikar in och läser men lämnar inte alltid en hälsning. Ibland vet jag inte vad jag ska skriva, det handlar ju ofta om så stora saker, sånt som jag som inte har barn kanske inte kan förstå mig på, tänker jag att andra tänker... så dum som man är så, så låter jag bli, fast jag älskar ditt sett att skriva om dina barn, de verkar underbara, och DU skriver väldigt fint och tänkvärt. Förstår mycket väl om du inte känner att du alltid har tid att kommentera, du har ju så mycket mycket viktigare saker i livet, tyvärr vågar jag nog skriva också... Önskar jag kunde underlätta för er! Säg till om det är något jag kan göra! Kram Nina
SvaraRadera