När man knappt vet vad som hände!

på ett bra sätt! Så känns det idag... lilleman kom och hämtades av sin pappa, min bror, nu ikväll och jovisst, det är rätt lugnt och skönt nu, men samtidigt väldigt tomt! Jag tycker verkligen om att ha honom här, hur mycket man än måste vara på tårna hela tiden. 2-åringar är ju som bekant rätt all-over-the-place, närapå helt utan omdöme dessutom! Men det har gått bra, det har knappt varit några som helst sura miner alls på hela helgen, sovit och ätit som man ska... ja, det är liksom bara kärlek!

Vi har promenerat en hel del, varit på lekplatsen en massa, spanat in motorcyklar (till denna kategori hör tydligen även mopeder och cyklar!) ätit "jussin", målat, läst bok och kramats. Idag kom hans farmor och farfar ner och hälsade på en stund, då passade vi på att vara på lekplatsen och bygga sandkakor.

Men nu är jag helt slut, trots att vi sov middag i en och en halv timma idag på dan... fast vad gör väl det till den totala mängden sömn när man vaknar strax innan sju?! Så nu blir det sängen... imorgon är det som bekant måndag och ja, nya möjligheter och omöjligheter väntar... fast hur är det nu man säger...

Ingenting är omöjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid!