Grönt är också en färg...

... en färg jag gillar rätt mycket dessutom... men var sak har sin plats... i ansiktet, av avund, då tycker jag inte den är direkt smickrande... särskilt inte när den drabbar mig... man vill ju inte vara en sån där person som är avundsjuk... man vill inte vara den som Nanne Grönwall sjunger om... men jag blir det, lite... grön alltså... hur osnyggt det än är... tycker livet är lite orättvist när gud och alla människor verkar åka på skidsemester åt alla håll och kanter och jag inte har fått till det en enda gång i år!

"Men det är väl bara att åka?!" tänker kanske du... (och tänkte du inte det så ber jag om ursäkt för att jag lägger orden i tanken hos dig) ja, det kan man tänka sig, men jag har ju för fan ingen att åka med!!! Jag åker ju knappast upp till Hemsedal nästa helg helt själv! Även om jag har ett helt gäng vänner där så innebär det ändå att jag åker själv och nä, tack och bock, jag gör det inte! Förstår fan inte hur jag, så "himla social och käck" och " du känner ju alla!" hamnade i den här jävla limbon utan någon att göra saker med! Särskilt som alla andra, gud och alla människor verkar göra precis allt det där som jag vill göra?!

Jag vet, man ska inte klaga på sitt liv, det finns alltid dem som har det värre... väldigt många har det mycket värre än vad jag har det... men jag kan inte hjälpa det... jag blir sabla trött på det här... sabla trött... och hör sen!