Vilken härlig dag det blev i ösregnet!

Ja jösses... mamma och jag åkte för att kika på ett hus jag har hittat på hemnet (hemnetknarkandet sitter i, jajamän)... och helt plötsligt när vi minst anar det... vilket jag alltid gör, minst anar alltså... så kommer en kille i keps, lockigt hår och skinnjacka gåendes med en barnvagn och en liten kille i ena handen... jovisst, ingen mindre än min stora idol med sin yngsta son... det stora svarta hålet var som bortblåst... jag dog nästan, eller nä, det gjorde jag inte, men hade jag gjort det så hade det nästan inte gjort någonting! Bakom dem kom hans sambo med deras andra son... supersöt med en illgrön NY-keps och lockar som låg långt ner på axlarna... sambon, ja, hon var jättesöt hon med, naturligt söt sådär helt utan krusiduller! Och ja, sedan traskade de iväg i spöregnet och jag kom knappt ihåg varför jag var utanför väggarna hemma...

Det där huset... mycket finare än vad jag hade befarat... även i ösregn... men det innebär ändå att det är mer jobb än vad de flesta anser vara rimligt... och det är alldeles för dyrt... alldeles, alldeles för dyrt för att jag ska ha råd... dessutom, de där uthyrningsmöjligheterna på rak arm finns nog inte så smidigt som jag hade tänkt mig det hela, så bristen av inkomsterna därifrån gör att det måste bli betydligt billigare för att jag ska ha råd att ens drömma om det... eller drömma kan jag ju... och det gör jag ju... hade ju varit så mysigt!

Särskilt som grannen är en supergullig liten farbror (det är hans pappa som har bott i huset) som var hur rar som helst och visade oss runt, berättade om huset och om sin pappa, hur han hade tagit hand om honom de sista åren och pekade ut både för- och nackdelar med huset. Helt plötsligt är jag inte alls så emot att ha grannar faktiskt! Men så är det en väl insynsskyddad tomt också! Helt galen och med solsting har jag inte blivit! Jag är precis lika galen som förut!