Helt galet!

Jag kom hem rätt sent igår, tjugo i elva ungefär... hade svårt att komma ner i varv då jag var så himla glad över min fina klänning och ja, det finns ju alltid något att göra även hemma! Om inte annat så ska träningsväskan packas ur, simväskan ska packas osv...

Somnade väl kanske vid halv ett... och vaknade strax efter fem... så himla uppspelt och exalterad över att jag skulle gå och simma! På riktigt... jag vaknar nästan en och en halv timma före det att klockan ringer, för att jag ska gå och simma... jag lever ett tragiskt liv... eller inte! Man får va glad för det lilla!

Idag gick det bättre att vara på plats i tid och hänga på låset... jag var inte ensam på det där låset dock... det var rätt mycket folk där redan innan mig... och med rätt mycket strax innan sju en fredag så menar jag fem pers ungefär... give or take... mellan tummen och pekfingret...

Klev ner i basängen fem över sju och började jaga längder, efter 28 minuter hade jag simmat 1000 meter och hade hade fortfarande minst 10 minuter kvar till förfogande innan jag skulle vara tvungen att gå upp så då var det ju bara att jaga vidare... ska man ha en sträcka att notera så gör det ju inget om den är så jämn som möjligt... så när jag nådde 60 längder (galet tråkigt att räkna) och klockan slog 07:47 så klev jag upp ur basängen... lite matt i hela benen... väldigt nöjd i kropp och själ!

Hur kan det komma sig att man blir så glad av något som varken innefattar ett headset och/eller deltagare???!! För mig är det en gåta... men samtidigt en något lugnande insikt!