Tekniken och jag alltså! Storsockiplast och lillstrumpa funkar som ler och långhalm... eller två tummar i en ... akter... Om man vill. Men datorn, eller rättare sagt telefonen vill helt plötsligt inte fungera som modem längre... Förstår inte för mitt liv vad jag gör annorlunda helt plötsligt!
Så därför har jag pausat lite sådär ofrivilligt sedan igår... Orkar inte skriva på telefonen efterom blogger inte funkar där heller! Så frustrerande att inte besitta kunskaper! Sedan tar det lite mer tid än jag känner att jag vill lägga just nu...
Allra just nu ska jag sova... Blev en sen, lite rödvins marineras kväll ikväll... Sömn verkar vara det enda rätta just nu... Guten nacht, Bitte sehr!!!
söndag 13 november 2011
fredag 11 november 2011
trött... men det är fredag... så skitsamma!
ja jösses va trött man kan vara... och ändå släpade jag min arma lekamen till gymmet... vid närmare eftertanke var det kanske inte någon vidare värst bra idé... iallafall inte den bästa jag haft på ett tag... det var galet jobbigt, motigt och tungt... kan iofs ha en del i att jag valde ett nytt program och tog en högre nivå än tidigare...
men när man tränar för sin egen skull, bara är där för sig själv, i sin lilla bubbla och ska orka prestera... satan i gatan vad jag saknar mina pass då... för hade någon satt mig på en cykel med 20pers framför mig och vi skulle köra ett Cy60-pass, där och då, tröttellitröttare än vanligt, då hade jag kunnat peppa igång, tagga på och verkligen vara på topp... nu, när det bara är för min egen skull, utan alla deltagare som förväntar sig att jag ska vara på tårna, då är det så mycket svårare... då är det så mycket enklare att fega ur, modifiera upplägget och låta sig känna efter. Har man pass så är det bara att köra, struntsamma om man är trött... vilket lyxigt jobb man har på det viset! (på många andra vis också, men detta är ju win-win så det skriker i gasmätarn liksom... inte lyx som golfproffs-lyxigt men på ett annat sätt helt enkelt!)
men idag är det fredag... och jag och bästaste Storsockiplast ska åka till Strömstad till hennes föräldrars stuga, där vi var i våras med tjejgänget, och spendera helgen i lugn och ro, bubbel, tjejfilmer, ansiktsmasker, långpromenad, strosa i Strömstad.. ska bli så galet gott... väskan är redan packad och ligger i bilen, vi drar så snart jag slutat jobba... också lyx, på ett icke-golfproffsigt sätt... men jag tar med mig datorn såklart! No worries!
men när man tränar för sin egen skull, bara är där för sig själv, i sin lilla bubbla och ska orka prestera... satan i gatan vad jag saknar mina pass då... för hade någon satt mig på en cykel med 20pers framför mig och vi skulle köra ett Cy60-pass, där och då, tröttellitröttare än vanligt, då hade jag kunnat peppa igång, tagga på och verkligen vara på topp... nu, när det bara är för min egen skull, utan alla deltagare som förväntar sig att jag ska vara på tårna, då är det så mycket svårare... då är det så mycket enklare att fega ur, modifiera upplägget och låta sig känna efter. Har man pass så är det bara att köra, struntsamma om man är trött... vilket lyxigt jobb man har på det viset! (på många andra vis också, men detta är ju win-win så det skriker i gasmätarn liksom... inte lyx som golfproffs-lyxigt men på ett annat sätt helt enkelt!)
men idag är det fredag... och jag och bästaste Storsockiplast ska åka till Strömstad till hennes föräldrars stuga, där vi var i våras med tjejgänget, och spendera helgen i lugn och ro, bubbel, tjejfilmer, ansiktsmasker, långpromenad, strosa i Strömstad.. ska bli så galet gott... väskan är redan packad och ligger i bilen, vi drar så snart jag slutat jobba... också lyx, på ett icke-golfproffsigt sätt... men jag tar med mig datorn såklart! No worries!
torsdag 10 november 2011
en ovanlig dag av en helt vanlig torsdag
vid lunch stack jag från jobbet idag... hem till farmor och farfar... farmor och mamma skulle på begravning... farfar skulle vara hemma själv och jag tyckte han kunde behöva lite sällskap... jag tror att jag behövde lite sällskap också faktiskt... jag inte bara tror, jag vet...
farmor hade lagat lunch till oss, supergott med efterrätt till, som sig bör när min farmor lagar mat... både att det är supergott men också att hon nästan alltid har någon efterrätt till. Inga undantag idag alltså... jag, som annars blir hungrig ganska fort var fortfarande mätt vid halv sju...
vad farfar och jag har hittat på? Pratat och ätit lunch, tagit en promenad och fikat... pratat lite till och jodå, jag har både skrattat och gråtit! En helt suverän eftermiddag och jag ville verkligen inte behöva åka därifrån så tidigt idag... inte för att jag inte ville ha mina pass... men det blir att man ses för sällan, även om jag träffar min farmor och farfar en del så blir det för sällan ändå... och farmor hann jag inte träffa alls idag... men det hoppas jag att jag gör snart iallafall... träffar dem båda såklart!
När jag satt i bilen till Nödinge hade jag doften av farfars rakvatten i näsan... så mysigt! Han är verkligen världens sötaste farfar... rolig och snäll... lite rapp ibland så man kan skoja med honom och väldigt rar... farmor är likadan, underbar!... förstår inte hur jag har kunnat ha sån tur... för jag hade världens bästa mormor och Folke (plastmorfar) och morfar också... på sina egna sätt, men världsbäst helt klart! Det är kanske där min tur har hamnat... i skor och mor- och far-föräldrar, inte i spel eller kärlek...
farmor hade lagat lunch till oss, supergott med efterrätt till, som sig bör när min farmor lagar mat... både att det är supergott men också att hon nästan alltid har någon efterrätt till. Inga undantag idag alltså... jag, som annars blir hungrig ganska fort var fortfarande mätt vid halv sju...
vad farfar och jag har hittat på? Pratat och ätit lunch, tagit en promenad och fikat... pratat lite till och jodå, jag har både skrattat och gråtit! En helt suverän eftermiddag och jag ville verkligen inte behöva åka därifrån så tidigt idag... inte för att jag inte ville ha mina pass... men det blir att man ses för sällan, även om jag träffar min farmor och farfar en del så blir det för sällan ändå... och farmor hann jag inte träffa alls idag... men det hoppas jag att jag gör snart iallafall... träffar dem båda såklart!
När jag satt i bilen till Nödinge hade jag doften av farfars rakvatten i näsan... så mysigt! Han är verkligen världens sötaste farfar... rolig och snäll... lite rapp ibland så man kan skoja med honom och väldigt rar... farmor är likadan, underbar!... förstår inte hur jag har kunnat ha sån tur... för jag hade världens bästa mormor och Folke (plastmorfar) och morfar också... på sina egna sätt, men världsbäst helt klart! Det är kanske där min tur har hamnat... i skor och mor- och far-föräldrar, inte i spel eller kärlek...
onsdag 9 november 2011
jag vet inte var jag ska börja...
Vet inte om jag ska börja skriva om den förträfliga fikan M och jag tog efter jobbet, som sedan förgylldes än mer av mer fikadeltagare innan de andra tre stack in till stan för att kolla på Monster Magnets spelning ikväll... en av mina bästa vänner ÄLSKAR Monster Magnet... det gör inte jag... tur att det är okej att vara olika och ändå älska varandra!
Så himla mysigt att bara sitta och snacka, skratta lite och jo, ja, kanske hon denna här blev lite tårögd ett par gånger också... inget kalas utan tårar liksom... inte ofta iallafall när jag är med... kvällen blir så mycket längre och innehållsrik då... och viktigare... tid i ensamhet känns inte lika viktig... även om det är viktigt att få vara själv ibland också så klart!
eller om jag skulle ha börjat med att skriva om passet jag ska sätta ihop till imorgon... rocktema på anläggningen så ja, rock får det väl bli! Jag hade ett tag en tanke att åka och hämta mina skinnbyxor som ligger nerpackade någonstans hos mamma och pappa... men att köra spinning i skinnbyxor är nog lite väl fräckt tror jag... och jag gissar att varken byxorna eller jag kommer att vara oss lika efteråt... nä, det fick stanna vid tanken... och det är ju tanken som räknas... tur är väl det!
en sak jag egentligen inte ens behöver skriva om, men som jag ju redan satt igång nu är att jag måste hänga upp tvätten... i lägenheten... mycket tvätt... liten lägenhet... det säger sig självt... om en stund kommer det att se ut som om jag bedriver tvätteri här hemma på fritiden... lite sådär som en hobbyverksamhet Borg och Reinfeldt inte behöver få veta någonting om... måste verkligen hänga tvätt nu... men det är ju så tråkigt!!! särskilt när mn vet att det omöjligen kommer att få plats... känns som om jag tagit mig vatten över huvudet i detta faktiskt... men man kan väl hänga trosor i kandelabern???
vilket får mig osökt att tänka på, och framför allt nynna på, en låt C hade med på vårat NYC-maraton-spinning i söndags... så bra!!! Särskilt i kontrast till all annan musik vi pumpade ut i salen resten av tiden!!!
En sak jag tänkt ta upp sedan igår dock är den lilla frågan om du har någon aning om hur mycket eller lite du visar för alla på facebook om du har det... jag trodde jag hade dolt allt så det bara var mina vänner som kunde se... men nejdå, det var tydligen ändrat... till på köpet jäkligt krångligt att justera... så jag fick tillslut, efter en smula panik över att känna mig som Maria Montazami utan läppglans nämligen naken, rädd och exposed... erkänt mig obevandrad inom ämnet och kontaktat en god vän som fick det lilla uppdraget av mig att se till att jag inte syns så förbenat mycket... tusen tack för hjälpen säger jag och lovar att bjuda hem er på middag väldigt snart!!!
så kolla det om du känner att det är viktigt för dig... att inte synas en massa för en massa människor på facebook... annars kan det ju kvitta! förr ansåg jag alltid att det jag lägger ut kan jag ändå stå för så det spelar inte så stor roll... men samtidigt så behöver ju inte folk jag inte känner kunna se mina semesterbilder liksom... måste säga att jag tycker att grundinställningen på fb borde vara att man inte delade med sig någonting till allmänheten och att man sedan fick välja till vad man ville visa isåfall...
Ser också hur konstigt det ser ut... att skriva i sin blogg att man inte vill att folk ska kunna läsa om en... krockar ju på något vis... men det känns ändå mer privat i bloggen... kanske för att jag inte förstår hur många som läser här... eller så är det för att här kan jag brodera ut det till nästintill begripligt... det blir det sällan när jag skriver en statusrad på fb... begripligt alltså... jag behöver fler ord än så!
men nu behöver jag inget annat än att hänga upp tvätten och mixa ihop ett pass till imorgon, så det så! fast när jag ändå har dig på tråden så måste jag ju fråga igen om du har någon aning om vilket märke det är på denna gitarren?
Så himla mysigt att bara sitta och snacka, skratta lite och jo, ja, kanske hon denna här blev lite tårögd ett par gånger också... inget kalas utan tårar liksom... inte ofta iallafall när jag är med... kvällen blir så mycket längre och innehållsrik då... och viktigare... tid i ensamhet känns inte lika viktig... även om det är viktigt att få vara själv ibland också så klart!
eller om jag skulle ha börjat med att skriva om passet jag ska sätta ihop till imorgon... rocktema på anläggningen så ja, rock får det väl bli! Jag hade ett tag en tanke att åka och hämta mina skinnbyxor som ligger nerpackade någonstans hos mamma och pappa... men att köra spinning i skinnbyxor är nog lite väl fräckt tror jag... och jag gissar att varken byxorna eller jag kommer att vara oss lika efteråt... nä, det fick stanna vid tanken... och det är ju tanken som räknas... tur är väl det!
en sak jag egentligen inte ens behöver skriva om, men som jag ju redan satt igång nu är att jag måste hänga upp tvätten... i lägenheten... mycket tvätt... liten lägenhet... det säger sig självt... om en stund kommer det att se ut som om jag bedriver tvätteri här hemma på fritiden... lite sådär som en hobbyverksamhet Borg och Reinfeldt inte behöver få veta någonting om... måste verkligen hänga tvätt nu... men det är ju så tråkigt!!! särskilt när mn vet att det omöjligen kommer att få plats... känns som om jag tagit mig vatten över huvudet i detta faktiskt... men man kan väl hänga trosor i kandelabern???
vilket får mig osökt att tänka på, och framför allt nynna på, en låt C hade med på vårat NYC-maraton-spinning i söndags... så bra!!! Särskilt i kontrast till all annan musik vi pumpade ut i salen resten av tiden!!!
En sak jag tänkt ta upp sedan igår dock är den lilla frågan om du har någon aning om hur mycket eller lite du visar för alla på facebook om du har det... jag trodde jag hade dolt allt så det bara var mina vänner som kunde se... men nejdå, det var tydligen ändrat... till på köpet jäkligt krångligt att justera... så jag fick tillslut, efter en smula panik över att känna mig som Maria Montazami utan läppglans nämligen naken, rädd och exposed... erkänt mig obevandrad inom ämnet och kontaktat en god vän som fick det lilla uppdraget av mig att se till att jag inte syns så förbenat mycket... tusen tack för hjälpen säger jag och lovar att bjuda hem er på middag väldigt snart!!!
så kolla det om du känner att det är viktigt för dig... att inte synas en massa för en massa människor på facebook... annars kan det ju kvitta! förr ansåg jag alltid att det jag lägger ut kan jag ändå stå för så det spelar inte så stor roll... men samtidigt så behöver ju inte folk jag inte känner kunna se mina semesterbilder liksom... måste säga att jag tycker att grundinställningen på fb borde vara att man inte delade med sig någonting till allmänheten och att man sedan fick välja till vad man ville visa isåfall...
Ser också hur konstigt det ser ut... att skriva i sin blogg att man inte vill att folk ska kunna läsa om en... krockar ju på något vis... men det känns ändå mer privat i bloggen... kanske för att jag inte förstår hur många som läser här... eller så är det för att här kan jag brodera ut det till nästintill begripligt... det blir det sällan när jag skriver en statusrad på fb... begripligt alltså... jag behöver fler ord än så!
men nu behöver jag inget annat än att hänga upp tvätten och mixa ihop ett pass till imorgon, så det så! fast när jag ändå har dig på tråden så måste jag ju fråga igen om du har någon aning om vilket märke det är på denna gitarren?
Dra på trissor!
Jag är fan grym! inte optimal... alls... definitivt inte enligt med vad jag tror vore optimalt... men grym ändå! iallafall lite! Två dagar i rad!!! Var på gymmet, ombytt och klar, igång på en av crosstrainersarna redan 06:30 imorse... sedan attackerade jag roddmaskinen... stod ut i 10min...
hade för mig att jag tycker det är ganska roligt med roddmanskin... insåg att jag har trott fel... och att jag har dåligt minne... efter, vad jag trodde var en ganska lång stund så kollade jag på klockan... 04:36 är inte en lång stund... och jag som hade tänkt jag skulle sitta där i 15min idag... stod ut i 10... på ren envishet och vilja... sedan tog det slut... då tog jag mig an stairmastern istället... även det var trist idag... så jag stod ut i 10min där också innan jag gick tillbaks till crosstrainern... som tydligen är min nya favorit! totalt 60min effektiv tid + ett par omgångar liggande utåtrotationer med 3kg... attans vad jag har tappat styrka!
hopp in i duschen, hopp ut ur duschen... hopp i kläderna och sedan är man liksom iväg till jobbet! Klädseln idag blev ju en smula medioker kan jag erkänna... men ställer man sig bara framför en färgglad vägg så livar det ju upp ganska rejält! Notera klockan (fast spegelvänt då såklart)!
hade för mig att jag tycker det är ganska roligt med roddmanskin... insåg att jag har trott fel... och att jag har dåligt minne... efter, vad jag trodde var en ganska lång stund så kollade jag på klockan... 04:36 är inte en lång stund... och jag som hade tänkt jag skulle sitta där i 15min idag... stod ut i 10... på ren envishet och vilja... sedan tog det slut... då tog jag mig an stairmastern istället... även det var trist idag... så jag stod ut i 10min där också innan jag gick tillbaks till crosstrainern... som tydligen är min nya favorit! totalt 60min effektiv tid + ett par omgångar liggande utåtrotationer med 3kg... attans vad jag har tappat styrka!
hopp in i duschen, hopp ut ur duschen... hopp i kläderna och sedan är man liksom iväg till jobbet! Klädseln idag blev ju en smula medioker kan jag erkänna... men ställer man sig bara framför en färgglad vägg så livar det ju upp ganska rejält! Notera klockan (fast spegelvänt då såklart)!
Nä, men nu ska jag försöka vara lite ödmjuk mot livet självt... svårt när tre små äckel tenderar att göra sig påminda... men det är väl bara att bita ihop... komma på bättre tankar och ignorera äckleriet helt enkelt!
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)