Åh, vilken bra helg vi haft! I fredags åkte jag raka vägen till Plantagen efter jobbet och köpte ett par äppelträd till vår äppellund. Man får liksom passa på när det är rea tänker jag, särskilt när man som vi planerar att ha en hel liten skog av äppelträd! Så det blev ett Aroma och ett Ingrid Marie som numera kamperar med vårt Alice och Astrakan som vi köpte i somras. Jag tror vi ska kunna få plats med totalt sju träd utan att det känns överdrivet och trångt, så nu är vi ju faktiskt mer än halvvägs!
Sedan åkte jag till systemet och fyllde på i både kunskap och flaskor. Fick hjälp av en mycket ivrig och kunnig kille som gav mig tips om en Zinfandel, Epicuro. Vi testade den till lite ost, kex och småplock i fredags och till vällagrad parmesan i lördags. Mycket gott!
Planen för helgen var just att få checkat av så mycket som möjligt på vår to-do-list, som verkar aldrig sinande. Och jodå, vi fick börjat slipa och måla våra hyllplan, planterat äppelträden, planterat lite höstgrupper till entrén, grävt lite för en utökad storlek på sommarängen, röjt i klädkammaren och i gästrummet samt att Anders fick gjort stordåd och röjt och sorterat ur inte mindre än fem flyttkartonger som stått på vinden i Majorna. Själv bakade jag kanelbullar och fyllde mamma och pappas frys... tror inte de blir arga för det!
Barnen har härjat runt och upptäckt världen tillsammans med Dolly, världens kanske mest tålmodiga hund. Hon ligger liksom bara där på golvet och låter dem komma nära, nog för att de inte vågar sig riktigt fram, men vilken hund som helst hade ju Wilhelm har börjat krypa ordentligt nu, han har ju, framtill igår "bara" ålat sig fram. Vilket har gått väldigt bra och väldigt fort, men igår så kröp han riktigt, och riktigt långt! I övrigt är det full fart på både någon form av språk, smidighet och framför allt trygghet i balans och finmotorik. Henry pekar på lite allt möjligt samtidigt som han säger "dä"... och så kör han runt med leksaksbilarna.
Wilhelm har ju alltid varit en gospropp, men nu har han även börjat ta tag runt ansiktet på en och liksom styr ens huvud för att pussas. Blöta, stora pussar är det, men världens goaste samtidigt! Det slår mig rätt ofta nu den senaste tiden, att det är helt galet att jag, att vi, fick bli föräldrar till de där två knasbollarna, världen bästa ungar!
Sedan åkte jag till systemet och fyllde på i både kunskap och flaskor. Fick hjälp av en mycket ivrig och kunnig kille som gav mig tips om en Zinfandel, Epicuro. Vi testade den till lite ost, kex och småplock i fredags och till vällagrad parmesan i lördags. Mycket gott!
Planen för helgen var just att få checkat av så mycket som möjligt på vår to-do-list, som verkar aldrig sinande. Och jodå, vi fick börjat slipa och måla våra hyllplan, planterat äppelträden, planterat lite höstgrupper till entrén, grävt lite för en utökad storlek på sommarängen, röjt i klädkammaren och i gästrummet samt att Anders fick gjort stordåd och röjt och sorterat ur inte mindre än fem flyttkartonger som stått på vinden i Majorna. Själv bakade jag kanelbullar och fyllde mamma och pappas frys... tror inte de blir arga för det!
Barnen har härjat runt och upptäckt världen tillsammans med Dolly, världens kanske mest tålmodiga hund. Hon ligger liksom bara där på golvet och låter dem komma nära, nog för att de inte vågar sig riktigt fram, men vilken hund som helst hade ju Wilhelm har börjat krypa ordentligt nu, han har ju, framtill igår "bara" ålat sig fram. Vilket har gått väldigt bra och väldigt fort, men igår så kröp han riktigt, och riktigt långt! I övrigt är det full fart på både någon form av språk, smidighet och framför allt trygghet i balans och finmotorik. Henry pekar på lite allt möjligt samtidigt som han säger "dä"... och så kör han runt med leksaksbilarna.
Wilhelm har ju alltid varit en gospropp, men nu har han även börjat ta tag runt ansiktet på en och liksom styr ens huvud för att pussas. Blöta, stora pussar är det, men världens goaste samtidigt! Det slår mig rätt ofta nu den senaste tiden, att det är helt galet att jag, att vi, fick bli föräldrar till de där två knasbollarna, världen bästa ungar!
Härligt!
SvaraRadera