Hur som helst, det är lite som den sången... vi packar upp, packar fram, flyttar bort och flyttar tillbaks grejer... vi får liksom ingen ordning men det är tydligen ingen ko på isen och helt förståeligt när man har två små bebisar som pockar på uppmärksamheten också.
Själv får jag smått panik över att vi inte kommer "någon vart", vilket vi gör, tack vare att Anders är lite handlingskraftig till skillnad från mig som bara väljer att gå ut och rycka ogräs och liksom "vända andra kinden till"... igår, på min mammadag, var jag ute och rensade lite i vårt rotfruktsland... kom på efter ett tag att jag faktiskt inte vet alls hur palsternacka ser ut när det bara grott lite grann... finns ju en stor risk att man rensar bort fel saker inser jag! Men så kikade jag lite mer noggrant och såg att det i den raden kom upp små plantor med jämna mellanrum som varken finns i morotsraden eller rödbetsraden så jag antar att det är så palsternackor ser ut!
Barnen följer också den där låten... lägger man dem på en filt på golvet så rullar de snart över på mage, framför allt Henry som är snabb som tusan med just detta. Sedan att ta sig framåt verkar svårt, men bakåt och i cirkel fixar de lätt numera. Så himla roligt att följa deras utveckling!
Sen i söndags sitter de med oss vid bordet i sina barnstolar. Pillar med små bitar smörgåsrån och majskrokar... mycket hamnar på golvet, men de hittar fort sitt sätt att få i sig de små bitarna och för varje gång så går det lite bättre, helt klart!
Textraden är från "Den makalösa manicken" av Mikael B Tretow :)
SvaraRaderaJa, just det ja! Tack!!! :)
Radera