Jag har en stark förkärlek till vänskap som alltid finns där, hur lång tid det än går emellan mötena så är det alltid samma... sånt älskar jag... de där guldkornen till människor man mött i livet som som man bär med sig. En vän till mig, hennes dotter brukar säga "mina människor" om sådana som hon tycker om... jag tycker det är fint... jag träffade en av "mina människor" igår, vi har inte setts på fem år tror jag, då sist sprang vi på varandra av en slump på stan, tog tillfället i akt och tog en fika och ja, sedan dess har vi haft koll via facebook och instagram såklart, men inte mer. För någon vecka sedan hörde han av sig och slog slag i saken, bokade in en fika. Så himla mysigt! Och ja, det var verkligen bara att "ta vid" där vi lämnade sist... fast både har landat i livet nu, båda är mer tillfreds och på rätt ställe.
Så himla mysigt kväll det blev! Nu får det bannemig inte dröja så lång tid tills nästa gång vi ses! Tydligen är det mitt ansvar att det skall till en dejt snart igen... måste börja planera!
Jo, vi var inne på Artilleriet och där har de ljus i form av barn... jag tycker det är vansinnigt makabert att tända eld på saker som föreställer något... men barnen var söta, det var de!
Vi avslutade med middag på
Bejing8 ... supergott! Verkligen ett ställe jag kommer gå till igen!
Visst är det så att de närmaste vännerna kan man träffa hur ofta eller sällan som helst, ändå tar man bara vid där man slutade och ingen blir sur för att den andra inte har hört av sig. I maj träffade jag en gammal kompis som jag var sååå tajt med fram till för ca 11 år sen och det var så kul att ses igen, båda sa att vi måste fortsätta. Vi har inte setts sen dess ;-) Nu har vi i alla fall bokat en helkväll i april... bättre än inget.
SvaraRaderaKram J