Samtidigt är det lite läskigt... jag säljer min trygga punkt i tillvaron... mitt egna krypin på jorden som varit mitt i över 12 år... förlitar mig på att de där känslorna är ömsesidiga och äkta... för ett år sedan gick tankarna åt ett helt annat håll... då skulle jag skaffa hus själv och kanske, om det inte ljusnade på pojkvänsfronten, åka ner till Köpenhamn och försöka skaffa barn på egen hand (eller inte egen-egen, med hjälp av en klinik såklart!)... idag kan jag knappt förstå hur nära allt det där var... och än mindre förstå hur långt borta det är idag! Ja, inte husköp och sånt, men att göra allt det där själv alltså!
Gott e de!
Så glad för din skull! /F
SvaraRaderaTack min vän!
Radera