vill verkligen understryka det redan i början. Älskar, ett starkt ord och jag menar varje bokstav av det!
Men ibland har man pass som skiljer sig från mängden, ibland är det att det är om möjligt ännu mer energi i salen, ibland är det att det är stökigt och brötigt, ibland är det att deltagarna man har inte är dem som är de mest utåtriktade och som vågar ta plats i salen. Har man några sådana, som vågar ta plats, ta för sig, sjunga högt fast ingen annan gör det osv. så brukar det generera att de andra hänger på, men när ingen annan vågar ta ton, ingen annan vågar tjoa högst utan alla tjoar lite grann, i någon "man-vill-ju-inte-ta-mest-plats"-anda, då blir det lite platt fall när man har en instruktörsstil som går ut på att deltagarna tar plats.
Det blir lite stagedive utan att folk står och tar emot kan man säga! Och det är inget fel i det, det är helt okej om inte ännu mer, att gå på ett pass och inte vilja tjoa och tjimma, sjunga med och fjanta sig, som säkert någon tycker att man gör när man har lite roligare än normalt på ett träningspass... "är det träning eller idol!?" typ. Jag hävdar ju å det grövsta att vi orkar och klarar av att göra både och. Att det är nyttigt för oss och kanske bidrar till att vi kör hårdare (om det nu är det vi strävar efter) om vi har sabla roligt medan vi gör det och inte tar oss själva på så himla stort allvar utan vågar kliva utanför den där boxen vi så käckt byggt upp runt omkring oss.
Hur som helst, ett sånt där pass, där det blir mental nosedive av en tilltänkt stagedive... de är rätt jobbiga, inte bara fysiskt! Trampa på, trampa på! De innebär ju också att man som instruktör måste jobba ännu mer för att förmedla runt energin i salen och hålla uppe sitt koncept... något som jag annars är galet bortskämd med...
Usch, lät jag negativ nu? Det är absolut inte meningen, igår hade jag ett sånt där pass där jag hade möjlighet att se ALLA deltagarna eftersom ingen tog mer plats än den andra... men annorlunda mot när det bara går av sig själv, det var det, det går inte att sticka under stolen med! SÅ alltså inget som helst klagomål, endast en reflektion! Och den mest tydliga av reflektionen jag kan göra om mina pass är ändå alltid att jag älskar dem, älskar att instruera, älskar att få hjälpa mina deltagare till att nå nya höjder, utmana sig själva och finna träningsglädje, ÄLSKAR!
Men ibland har man pass som skiljer sig från mängden, ibland är det att det är om möjligt ännu mer energi i salen, ibland är det att det är stökigt och brötigt, ibland är det att deltagarna man har inte är dem som är de mest utåtriktade och som vågar ta plats i salen. Har man några sådana, som vågar ta plats, ta för sig, sjunga högt fast ingen annan gör det osv. så brukar det generera att de andra hänger på, men när ingen annan vågar ta ton, ingen annan vågar tjoa högst utan alla tjoar lite grann, i någon "man-vill-ju-inte-ta-mest-plats"-anda, då blir det lite platt fall när man har en instruktörsstil som går ut på att deltagarna tar plats.
Det blir lite stagedive utan att folk står och tar emot kan man säga! Och det är inget fel i det, det är helt okej om inte ännu mer, att gå på ett pass och inte vilja tjoa och tjimma, sjunga med och fjanta sig, som säkert någon tycker att man gör när man har lite roligare än normalt på ett träningspass... "är det träning eller idol!?" typ. Jag hävdar ju å det grövsta att vi orkar och klarar av att göra både och. Att det är nyttigt för oss och kanske bidrar till att vi kör hårdare (om det nu är det vi strävar efter) om vi har sabla roligt medan vi gör det och inte tar oss själva på så himla stort allvar utan vågar kliva utanför den där boxen vi så käckt byggt upp runt omkring oss.
Hur som helst, ett sånt där pass, där det blir mental nosedive av en tilltänkt stagedive... de är rätt jobbiga, inte bara fysiskt! Trampa på, trampa på! De innebär ju också att man som instruktör måste jobba ännu mer för att förmedla runt energin i salen och hålla uppe sitt koncept... något som jag annars är galet bortskämd med...
Usch, lät jag negativ nu? Det är absolut inte meningen, igår hade jag ett sånt där pass där jag hade möjlighet att se ALLA deltagarna eftersom ingen tog mer plats än den andra... men annorlunda mot när det bara går av sig själv, det var det, det går inte att sticka under stolen med! SÅ alltså inget som helst klagomål, endast en reflektion! Och den mest tydliga av reflektionen jag kan göra om mina pass är ändå alltid att jag älskar dem, älskar att instruera, älskar att få hjälpa mina deltagare till att nå nya höjder, utmana sig själva och finna träningsglädje, ÄLSKAR!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
gillar vad du just läst?! lämna gärna en kommentar... jag skulle bli superjätteglad!
vet du inte hur man gör? Det är jättelätt... skriv din kommentar och sedan bara man väljer Namn/Webbadress i rulllisten nedan (ska det vara så många "L"???) skriver in sitt namn, om man har en webbadress kan man fylla i där också, annars lämnar man blankt... och tryck på "skicka kommentar" (ibland får man trycka några gånger för att det ska fungera) simsalabim så blir vi båda glada... iallafall om du skrivit något snällt... och det gör vi ju bara... det ska ju vara en trevlig och trivsam atmosfär här inne! TACK!!!