Att jag knappt orkade med min lilla runda, det låter jag bli att tänka på just nu... att jag fick gå flera gånger trots att det är plant och inga backar för att jag inte orkade springa hela vägen... och då är hela vägen bara drygt tre kilometer... det skiter jag i idag... jag är igång igen, back on track som det heter på utrikiska... det känns bra... att det kändes som om jag släpade runt på en stor lastbil... det känns mindre bra, men ja, what the f*ck, bara man har någonstans att parkera så löser väl det sig!
Gick ut rätt hårt, hade goda förhoppningar, tänkte att jag kanske hade vilat mig iform, att benen nu efter en och en halv veckas uppehåll skulle kännas pigga och fräscha... att jag kanske skulle orka springa på sådär långt som man hör att folk "bara gör"... lägger en 7-8km till handlingarna vid första försöket... det gjorde jag inte och nä inte de heller... inte ens med compressionsstrumpor kändes de pigga och fräscha... däremot var det sabla varmt! Jag kan nämligen inte springa i shorts just nu, det blir lårskav nåt så in i hoppsan... måste gå ner några kilon först, så knähöga strumpor och 3/4 tights blev som rena rama vinterlöpartightsen... lite för varmt om du frågar mig!
Som sagt. Du är i alla fall tillbaka. Strunta i tid och njut av att du gjorde det!
SvaraRaderaJa, jag är jätteglad för det... själva grejen var inte njutningsfull alls nämligen! Skulle varit Håkan i öronen då... det är ju alltid njutningsfullt! =)
SvaraRadera