ojoj...

... jag borde verkligen gå och lägga mig nu... klockan ringer 04:45 imorgon bitti... jag måste åka hemifrån 05:45 för tåget till Köpenhamn går 06:40... däremellan ska jag hämta en kollega och sedan måste vi ju hinna förse oss med frukost osv!  Vi ska på modemässorna... de är nu från idag till på lördag eller söndag... jag vet inte så noga, bara att vi ska vara där hela dagen imorgon, åker hem sent... blir säkert jättebra... särskilt om jag går och lägger mig snart!

Men idag är en lite svår dag att koppla av ifrån... härligt pass mitt på dagen och sedan rep efter jobbet... det är alltid roligt, fast idag var jag grinig... det lät inte bra... kändes som jag hade gröt i öronen och rösten löd mig inte... då blir jag förbannad... men ja, det är väl bara att fortsätta... träna, öva och repetera...

god natt!

häll ut havet ända bort till horisonten...

tysta ner musiken... han kommer aldrig hit igen...

Satt i bilen imorse, på väg till jobbet och hade på "Ett kolikbarns bekännelser"... till Håkan tänker jag alltid väldigt mycket... ibland på ett bra sätt, ibland på ett mindre bra sätt... idag for tankarna mot alla val, beslut och vägskäl man kan stå inför... om hur livet i vissa skeden känns som om man gör medvetna val och liksom väger för och emot och sedan bara bestämmer sig... i andra så känns det som om det bara faller sig naturligt... som om allt bara hade fallit på plats...

jag har ju berättat tidigare om att jag har en viss beslutsångest... gillar verkligen inte val... nu är det inte direkt så att jag har något val... eller jo, men inte att välja det naturligt fallande alternativet just... men ja... jag ska nog sluta här, innan det flummar iväg helt åt helsike. Känns lite som om de just byggt en motorväg dit annars... till Helsike alltså!

hmmm... hur gick det här till?!

Har å det grövsta för mig att jag i början av denna månaden bestämde mig för att jag skulle träna ca. 45h/månad i år... f-n ta mig som bara fått ihop 25h... det är ju bara lite mer än hälften!!! Iofs ca. 30 pass, men ändå!!! Hur tänkte jag där?! 45h kanske var att ta i... fast får jag bara till de där morgonpromenaderna som jag ska så är det ju easy peasy, som Jamie Oliver skulle ha sagt...

Så, jag gör som jag brukar... sätter höga mål, strävar dithän och hoppas jag når en bit på vägen... når jag hela vägen så är det grymt, når jag bara drygt halvvägs så får det vara bra det med! Lite som texten på en dagbok jag köpte när jag bodde i Washington...

The sky is your limit
I know you'll go far
as long as you're trying
to follow your star!

Det måste väl ändå vara en bra grej?!

Att en deltagare kommer fram efter passet och säger "du, jag måste bara få säga en sak, du är underbart knäpp!". Att det dessutom inte är någon av de som alltid är med på passen eller som jag nästan alltid pratar med gör ju faktiskt, hur konstigt det än låter, att det nästan slår lite högre! Att det kommer från någon som inte brukar säga så mycket menar jag.

För jag tänker såhär... att vara lite knäpp är ju ändå rätt sunt gissar jag... vem farao vill vara mainstream? Många strävar ju efter att vara annorlunda och där i den där strävan blir alla lika på något vis... att vara lite knäpp är nog bra för själen tror jag... även om det är en sån där detalj som gör sig bäst i lagom stora doser... jag gissar att det till och med gör sig allra bäst i lagom små doser... hur som helst så är det uppenbarligen en styrka som blir en svaghet om den överdrivs... och om man nu är lite knäpp, och vi räknar det till en bra grej, så måste det ju vara väldigt bra om man är det på ett underbart sätt... eller?!

jag tog det iallafall som en komplimang och låter den kommentaren kvala in på tio-i-topp-listan av trivsamheter jag fått höra under årens lopp som instruktör!

Vart farao tar de vägen???!

Du har ju säkert varit med om strumpor som försvinner... sådär huxflux... helt plötsligt är strumplådan full med udda strumpor... vissa skyller på att tvättmaskinen äter upp dem, andra på att de hamnar lite här och var, blir udda och slängs innan den andra hittas och ja, uddheten är ett faktum... jag har också en hel del udda strumpor i min strumplåda... vid närmare eftertanke så borde jag rensa där också!

Men man ska inte gråta över borttappad strumpa... eller så heter det ju kanske inte nä... hur som helst... något jag kanske inte heller ska gråta över men som jag tycker är oerhört besynnerligt och en smula sorgligt är alla tomma CD-fodral som ligger i min bil... men vart f-n är skivorna???!!!????!!!??? Jag kan ju knappast skylla på tvättmaskinen liksom!

Min 2 steg från Paradise-skivan är borta... hittar den inte någonstans! Om jag hade lånat ut den till någon så borde jag ju gjort det med fodralet... kan man tycka iallafall... har du varit med om samma sak? Har du något tips på var jag ska leta... känner mig liksom lite som de där fodralen...

fådda blommor

Tycker det är underbart med blommor... än mer med fådda... det senaste har jag gått förbi blomsterprakten varje gång jag har varit och handlat och tänkt att "om man skulle köpa sig ett fång tulpaner ändå"... det piffar ju liksom upp tillvaron... men så kommer jag på andra tankar. Antingen väljer jag variant A) Nä, det är ändå ingen idé, jag är ju så sällan hemma så de kommer ha hunnit blomma ut innan jag ens fattat att de finns där... eller B) Nä, jag får inte köpa hem blommor förrän det är ordning och reda, städat och fint hemma... stöket förtar ju liksom blomsterprakten på något vis.

Och jag håller med mig, helt och fullt på båda punkter, dessutom har jag ingen naturlig plats för blommor hemma tänker jag... fast det kanske man inte behöver... hur som helst, jag blir väldigt glad av att höra/se att mina vänner fått blommor av sina respektive... det är mysigt och ett tydligt tecken på kärlek i mina ögon... kärlek behöver man... inte lika mycket som luft och mat kanske, men ändå, jo!

Och på tal om kärlek så fick jag det finaste kortet av min Fia i lördags... förstår inte hur väl hon kan känna mig... i veckan satt jag och rensade i ett skåp, kom över lite kort och grejer som jag satt och övervägde om jag skulle behålla som minne... men du vet hur det är, tillslut så sitter man med skåp överfulla av minnen... det går liksom inte... ett kort särskilt funderade jag ändå på om jag inte skulle behålla iallafall... det jag fick av Fia för snart ett år sedan, dagen innan jag åkte till Val d'Isère... men i allt slängande så slängde jag även det... men det sa jag ju inte till någon... förstår inte hur hon kunde veta... jag som alltid sparar på allt!

Kortet jag fick i lördags var precis likadant på framsidan och på baksidan stod den allra finaste texten... nu sitter det med textsidan utåt på mitt kylskåp så jag inte skall glömma bort det! Jag har sagt det förut, jag säger det igen, alla borde ha en storsockiplast!

Alla borde ha vänner som  mina över huvudtaget... jag har verkligen fantastiska vänner... såna där som glädjs med en när man är glad och stöttar när man är ledsen... som tar om hand och bryr sig... underbart... vi är ett gött gäng helt enkelt!

jag är inte så snabb...

Men igår trillade jag in på ett nytt beroende... något folk i min omgivning varit roade av länge... själv har jag tyckt lite att "what's the big deal liksom!?"... sedan stoppade jag hörlurarna i öronen, lyssnade en liten stund och ja, grät av skratt... jag är fast... podcast... så himla roligt!

Så nu vill jag ha tips på roliga podcasts, gärna med mycket dialekt och trivialiteter kring typ mellanmjölksämnen... alltså, det behöver inte handla om mjölkprodukter alls, men ämnen av den karaktären typ... lite officiell navelskådning... eller något sånt... (som du kanske märkt så har du nu kommit till ett väljattförstå-tillfälle). Men i detta fall kan det nog till och med få handla om sport, bara det görs med grov dialekt! Jag älskar dialekter!

Tack på förhand!

Idag blev det inget knypplat...

Eller som man skulle kunna ha sagt: mycket snack och lite knyppling... nä, för det är ju farao bra om man tar med sig beskrivningen... det är inte direkt så att jag klarar av att knyppla på frihand liksom... alldeles för många korsningar och vridningar som kan gå fel för att jag ens ska försöka... så jag satt och sydde på ett förkläde istället... till barndansen... det går sisådär med framstegen på min dräkt. Men det gör inget, mysigt är det ändå och ja, den där dräkten blir nog klar någon gång... kanske!

Hemma igen efter en lång dag, dunkade precis ner i soffan och inser att jag måste packa om träningsväskan... eller iallafall upp... kanske borde ha fixat någon form av mat till imorgon också. men det har bannemig gått mig helt förbi... skulle ju handlat... i förrgår... eller igår... eller idag... nu är det nog sådär ebb i kylskåpet att det lutar åt att bli makrill i tomatsås på finn crisps imorgon till lunch... om jag inte kan övertyga mina kollegor att äta ute med mig!

Det är härligt att man är så lättpåverkad!

Den rubriken skulle både kunna handla om helgens bravader och morgonens faktiskt... på två väldigt olika sätt...

Igår kväll hittade jag några bilder i min telefon som jag glömt bort att jag tagit... bara en sån sak...

Kristoffer and the Harbour Heads
(fast Joel hamnade visst ur bild... förlåt)
med Daniel Gilbert på Pustervik i lördags.

Igår fick jag även ett sms av min bästa storsockiplast som skrev att hon skulle infinna sig på gymmet vid halv sju imorgon bitti... som idag alltså... och ja, du kan ju knappast ha missat att jag tänkt komma upp tidigt och gå och träna flera dagar den senaste tiden... men utan några som helst goda resultat... idag, eftersom jag visste att Fia skulle vara där så gick det som en dans att kliva upp, packa träningsväskan, hoppa i träningskläderna och åka till gymmet innan jobbet!

4km på löpbandet senare kände jag mig nöjd... och för dig som tycker att jag är sådär äppelkäck och på gränsen till jobbig som skriver om att jag varit och tränat idag också, inte ens tolv timmar efter senast avslutade pass så vill jag åter igen påminna om att jag hade glömt att jag tog bilder på bandet i lördags... och då även på självaste Daniel Gilbert... så eh, ja, även solen har sina fläckar... eller i mitt fall så kanske det är fläcken som har en sol... jag vet inte riktigt... 

ja, man är ju inte 20 längre...

det märks tydligt... även om jag i lördags fick för mig att jag var det en sväng... är fortfarande sådär galet trött... och jadå, jag är medveten om att det är självförvållat... och att om huvudet är dumt så får kroppen lida... och jadå, huvudet var dumt och både det och kroppen lider... huvudet lider i kapp med att jag kommer på hur mycket 20-something jag trodde mig vara... hatar när jag inte har kontroll... det hade jag inte i lördags... fast ändå sådär på gränsen, du vet när man tror sig ha världens koll... hybris-stadiet... där var jag... mycket trevligt när man är på plats... inte lika trevligt såhär efteråt.

Chèvresallad på Le Pain Français till lunch idag... jättegott, men den jäkla salladen satte sig överallt + att jag fick ont i magen direkt efter att vi ätit klart, och då åt jag inte ens upp allt... blir så trött... så ja, det är liksom stämpeln på hela den här dagen... trött inte-tjugo-längre-känsla...

En bortglömd goding

Har ju röjt lite... och när man röjer så hittar man ju saker som man kanske glömt bort att man faktiskt har... jag hittade min råsaftcentrifug lite sådär undanstuffad i ett skåp... har tagit fram den nu... och använt den... jösses jag har använt den... man blir lite manisk känner jag när man står där och gör juice... slänger i lite allt möjligt... men litealltmöjligt blir faktiskt ganska gott!

I denna blev det morötter, apelsin, äpple, blodapelsin, rödbetor, ingefära, gurka.

Råsaftcentifug är kanske en av de mer onödiga köksgrejerna jag har, använder den, uppenbarligen, väldigt sällan... men när man gör det, då blir det väldigt gott!

Om vi hade roligt igår?!

Jo, ja, absolut... kanske lite för roligt känns det som i huvudet idag... man kan till och med säga att idag är en sån där dag då jag lovat mig själv att jag aldrig mer ska dricka alkohol... bakis kallas det visst... en fruktansvärt onödig känsla... men det var roligt och spelningen var bra. Hade jag bara varit smart nog att skippa det sista glaset vin så hade det ju varit käckt... det svåra är ju bara att veta vilket det sista glaset borde varit... lite som att man alltid ska skippa sista åket på dan... som det känns nu så borde jag kanske skippat första åket på dan också... 

Där det händer!

Ja jösses! Fick åkt bort till Maxi en sväng för att handlat lite för ikväll... hade någon granskat min påse skulle de lika gärna kunnat tro att det var hälsohemsvecka på g i det Larssonska residenset... morötter, gurka, äpplen, rödbetor, lokavatten, ingefära osv... men iallafall, det var inte det jag skulle berätta om... det jag skulle berätta om var ju alla trevliga människor jag mötte där! Jösses... Team Rynkeby var där och samlade in pengar till Barncancerfonden och eftersom några av dem är bekanta antingen som deltagare eller kollegor så stannade man ju där en stund och snackade lite... sedan kom det en massa folk jag känner som skulle in och handla... det är helt enkelt där man ska hänga på lördagar... i entrén till Maxi, det är där det händer!

Fick mig en hel drös goda skratt också när A och jag bestämde oss för att handla tillsammans... jösses va jag skrattade... och var helt förvirrad... det kunde ha slutat med en matpåse med typ vad som helst... tur att jag tänkte till! och ja, det bästa av allt måste ju ändå varit att när vi stod utanför och pratade A och jag så kom min bror! De var på väg hem till mamma och pappa så jag fick träffa lillskrutten också! Och det gör mig nästan ingenting att han blir görglad av att se sin faster... nästan ingenting alls faktiskt!

Underbara lördag!
Nu ska jag hoppa in i duschen!

Nämen om man skulle ta den där arma lekamen man fått att tillgå och göra något vettigt!

Det vore väl sabla smart?! Jag har ju en himla massa jag har tänkt hinna med innan tjejerna kommer hit vid fem... rent spontant känner jag att de får stå ut med ett osvabbat golv... men ja, lite allmän piff av lägenheten skulle ju inte sitta ont... lite påfyllning i kylskåpet vore på sin plats också... och jag ska ju piffas också... det kan ta hur lång tid som helst! Wish me luck!

Vad ska du göra i kväll? Några skoj planer? och en fråga till... igen... vad ska jag ha på mig ikväll?!

Lördagsladdar...

Vilken förmiddag jag har haft! Först ett jätteroligt cykelpass med massvis med glada deltagare och endorfiner som bara liksom studsar mellan väggarna! Sedan en välbehövlig och välförtjänt fika med bästa A-K i loungdelen på gymmet så man fick svettats klart, landat lite och bara vara... Den stunden på dagen är kanske den allra bästa. 

Efter ett pass är man ju så endorfinhög att man kanske gör bäst i att hänga med likasinnade just då, det blir annars lätt väldigt stora kontraster tänker jag... men men, vi tog och gick en stund på stan också... fyndade en stor, svart tröja på rean, så go' så! Hittade ett par jättefina skor också men de var för stora... kippade liksom i dem och det fanns inget att snöra åt eller så, det var såna där stoppaifotenochgå-skor... dumt om man tar ett kliv och skon står kvar... och nä, precis min tanke också, jag behöver ju knappast fler par skor... även om dessa var av den mer praktiska sorten faktiskt!

Så nu är det uppladdning som gäller, uppladdning för kvällens bravader... Filmfestivalfesten (gbg's filmfestival that is) på Pustervik. Kristoffer and the Harbour heads spelar och ja, du vet, det vill jag ju inte missa! Tjejerna kommer hit vid fem... jag måste nog röja lite, dra fram dammsugaren kanske och ja, eventuellt våttorka golven känner jag... det är ett tag sedan det hände! Än mer behöver jag åka bort och handla en sväng, tänker att min råsaftcentrifug ska få komma ut ur garderoben imorgon till frukosten. Bra om man har något att stoppa i den isåfall!

Men ett problem kvarstår... vad ska jag ha på mig ikväll?! Alltid samma visa... jag har ingen aning... tänker att det löser sig och att tjejerna får agera stylister... 

Men va gott...

fick släpat mig till gymmet och kutat på ett löpband och styrketränat en hel del. Är faktiskt riktigt nöjd med kvällens pass! Löpbandet var snällt mot mig... inga krämpor någonstans och ja, 50min senare kan man ju inte vara annat än nöjd! Det gick inte fort, men jag gjorde det... fast i två omgångar... 35min först, sedan styrketräning och efter det gick jag på löpbandet en kvart till. Får helt klart räknas som en godkänd session på gymmet... fredagkväll på gymmet är faktiskt riktigt mysigt... kan jag bara komma ihåg det framöver också, när den där gnistan saknas... det vore fantastiskt!

Sedan fick jag handlat lite på vägen hem också... och idag vet jag inte vad det var men jo, maxi kändes lite som en film... flirtigt är ordet  jag letar efter... mycket trevligt! Fast sedan insåg jag att det kanske bara var jag som var flirtig eftersom jag var så nöjd med passet på gymmet... såg mig själv lite senare i en spegel och insåg att jag gått omkring sådär grymt osnygg i överdragskläder, svettigt, ruffsigt hår och ja, osnygg helt enkelt... men strunt samma, lär ju inte springa på honom igen ändå... och skulle jag göra det (och känna igen honom) så hoppas jag innerligt att jag är mitt något piffigare jag då! Fast vad spelar det för roll... är ju inte direkt så att man hade "fått till det" vid grönsaksdisken ändå... så som de får på film menar jag!

På tal om det, om film och ragg i mataffären... var får manusförfattarna en sån sak ifrån?? har det någonsin hänt på riktigt? Har du någonsin hört att det hänt någon du känner, eller någon som du känners kusin el. dyl? Det är fredag, då får man lov att tänka i konstiga banor... det tycker jag är gott!

Nähe...

Hade sååå goda intentioner igår kväll när jag gick och la mig... såååå goda... vet inte vad det var som fick mig att tro att det skulle funka idag av alla dagar, kanske var det att jag var hemma så tidigt och fick sovit en stund och sedan städade och hade mig... kanske fick jag så mycket energi av att faktiskt städa undan lite till som gjorde att jag tänkte att det kanske skulle kunna vara möjligt just idag... jag menar, om man får fram dammsugaren strax efter 22 en kväll, då verkar ju allt annat vara möjligt också! Men nä, att vakna tidigt och bege sig till gymmet eller ut och ta en promenad i kylan, det föll inte i den kategorin... kategorin över möjligheter... inte för min del imorse iallafall... inte idag heller...

Så träningsväskan ligger bak i bilen... jag tänker att jag frostbehandlar skorna så de luktar mindre icke-hallon alltså! Det får bli en sväng till gymmet ikväll om jag inte kommer på andra, mer sociala tankar... och medan träningsväskan ligger där, bak i bilen, så förundras jag över hur det kan komma sig att jag för några år sedan skuttade ur sängen varje morgon strax innan fem för att hinna med en 90min PW på morgonen innan jobbet... och idag är det stört omöjligt att komma ur sängen innan sju... vad hände?!

Hur har du det? Är du morgonpigg och äppelkäck vid 6-7-snåret eller är du som jag, en sån som drar fram dammsugaren 22:15 och rensar i skåp vid midnatt?

Kärlek på kort...

Jag håller ju, som du kanske inte har kunnat undgå att läsa om, på att röja lite här och var i mitt hem... har man bott alldeles för länge på ett ställe så finns det en sabla massa grejer att röja ut... vet inte vad som flugit i mig då jag är mer av en stuvaomsådetfårplats-person än röjaslängarensa-dito... men nu har jag fått något slags fnatt... det röjs i var och vartannat skåp här hemma!

Idag kom turen till en diversepappershög som jag tog mig an, och där, bland gamla försäkringsbrev, kuvert, instruktionshäften och utskrivna recept hittade jag ett kort... på utsidan stod det bara "tack"... och inuti hade man skrivit "för att du är underbar! Jag tycker om dig väldigt, väldigt mycket"... osv... och jag blev faktiskt bara glad... glad över att det en gång faktiskt fanns en himla massa kärlek i det där förhållandet ändå... det där kortet, tillsammans med en stor bukett rosor fick jag efter att vi bara hade varit tillsammans i någon månad... så sött...

Framför allt kändes det bra att någon någon gång har tyckt precis sådär... då kanske det kan komma att hända igen menar jag! Man kan ju alltid hoppas iallafall, det är ju det sista som lämnar människan sägs det ju... så varför skulle jag sluta med det nu?! nä, det verkar dumt... kortet, det ligger numera i påsen som ska till pappersinsamlingen... man behöver inte spara på en massa saker bara för att det var sött för en massa år sedan...

jaja, man kan inte få allt!

Jag fick så jag teg idag kan jag säga... trendseminarium i fem timmar tar på vilka krafter som helst... det är MYCKET att ta in, mycket att anteckna och massvis att bara processa... och nä, det är jag inte van vid... jag var van vid föreläsningar förr, när jag pluggade... numera är den där tainochprocessainformation-förmågan något eftersatt... och jag vet inte men det måste vara något med luften, ljudet och kanske ljuset där inne som gör att jag blir lätt yr och sedan, efter ett tag, när det yriga liksom är ett faktum, då kommer huvudvärken... och när den är på plats och liksom klämmer åt med järnklor så är det ju inte utan att man mår illa också... så det pysslade jag med ikväll... huvudvärk och illamående... inte så att jag kräks eller så men det är ju så jäkla obehagligt!

Så den där instruktörsgrejen jag skulle på ikväll fick stryka på foten... jag fick skicka ett sms till dem och säga att jag inte orkade vara med... för nä, en utbildningssituation till sådär efter de första dryga fem timmarna, det löser jag inte... nu har jag sovit lite, ätit lite och ja, nu känns det bättre... en liten fråga som kvarstår är dock varför man, om man ska på en tillställning där det kommer att vistas ett 200-tal personer i en och samma lokal, känner att man måste dränka in sig i parfym?! Måste man verkligen hälla på sig en halv flaska parfym och sedan gurgla sig i resten? Luktar folk så illa av sig själva att de måste kamouflera sig i någon  sötsliskig, tung och tantig doft på det där viset? Kan ju ha varit en bidragande orsak till den där huvudvärken tänker jag...

men du, en annan sak... idag har jag gått runt och känt mig lite grann som Tabita... But WHY?! kanske du undrar... jo, det är så att jag vid två olika tillfällen kommit på mig själv att slänga ur mig " det är inte klokt vad en liten snopp kan göra för självförtroendet!"... och då menar jag inte i det hänseendet att jag hade fått en utan att somliga killar/karlar/män verkar ha oroväckande stort självförtroende... bara för att de är killar... det är nära på att jag skulle vilja använda mig av ordet hybris till och med... pga en liten kroppsdel! Fast skrämmande nog är det inte så att min kommentar kommer sig av att folk tror sig vara bättre pga att de är män, det kommer sig av att de verkar tro att vi tjejer är något sämre för att vi inte är män... fast det kanske är samma sak... skrämmer skiten ur mig gör det iallafall... eller så blir jag bara arg. Fast jag orkar inte bli så arg idag, då kommer nog huvudvärken tillbaka... det vill jag inte! Tabita har säkert aldrig ont i huvudet...

Skit också!

Min ena nagel håller på att gå av... vansinnigt irriterande då alla naglarna nu är jämnlånga och fina... nu får de lov att få bli jämnkorta istället... och ja, det känns ju som värsta i-lands-problemet... och ja, det är det också... men det irriterar mig... och det är typ det enda som irriterar mig just nu... så jag väljer att belysa den situationen en smula!

I vanliga fall brukar jag kunna irritera mig på det mesta... folk som är ärkepuckon i synnerhet, orättvisor i allmänhet och ibland även hur livet väljer att te sig... men idag har jag tydligen en förmåga att se bortom det där... har en förmåga att stänga ute, stänga av... vet inte varför det går så bra just idag... kanske beror det på att solen skiner från en klarblå himmel? Kanske beror det på att jag är så trött att jag inte orkar bry mig...

Hur som helst, dagen idag är fullsmockad med aktiviteter... som de flesta dagar alltså... trendseminarium hela eftermiddagen och sedan lite föreläsning/utbildning på gymmet... sådana dagar är det bra att det är fredag imorgon, jag kommer att vara som ett fullblodsras ikväll! men det gör inget, för solen skiner och det är en strålande vinterdag!

Nina vs. semlan 1-0

ibland har jag karaktär...detta inlägget är mest för mig själv, för att jag ska komma ihåg att den faktiskt existerar... karaktären alltså! Vi blev bjudna på semla på tre-fikat... jag tackade vänligt men bestämt nej... höll mig till min skål med kesella och bär... känns så bra... fast en semla hade varit gott... men det är ju inte februari än... och jag måste ha mer karaktär för att komma någon som helst vart med den här arma lekamen...

Jag säger inte att kesellan var godare än semlan, det gör jag inte, men det känns bra nu efteråt! Så en lite Note to self: Nina, du mår mycket bättre när du står emot dina cravings! Kom ihåg det nästa gång godisråttan tar strypgrepp om din själ... 

Vilken morgon!

Jag måste säga att jag älskar såna här mornar, när solen skiner och det är alldeles krispigt ute. Ja, jag älskar den här kylan... tycker det är supergott att gå utanför dörren och känna hur det liksom fryser till i näsborrarna vid varje inandning. Tycker om att känna mig varm inombords medan det biter av kyla i kinderna... så har jag inte alltid tyckt, men sedan jag skaffade min riktigt goa parkas så är jag så nöjd, så nöjd... fast ja, det är ju lätt för mig att säga som bara behöver vara ute i några minuter i stöten...

Den nöjda känslan jag känner i kroppen kan även komma sig av en väldigt rolig kväll igår. Vi repade och som vanligt var det jätteroligt. Det är en så himla go känsla liksom! Tiden bara rusar iväg! Och det är ju synd på ett sätt, fast det beror ju på att det är så galet roligt såklart!

Det där med att det var bra att repa för då skulle jag inte äta en massa, det gick dock åt pipsvängen... A, som vi repar hos, hans fru, M, hade gjort en jättegod broccoli/bacon-paj och bakat bullar... gick sådär att hålla kosten igår också... fast ganska bra gick det, eftersom jag hade varit så noggrann under dagen... men nä, bulle ingår INTE i min kostplan... men så tänker jag sådär "äsch, en bulle gör ingen sommar"... men egentligen skulle jag väl kanske tänka "en bulle välter ofta stora lass"... egentligen borde jag nog bara sluta tänka och framför allt sluta äta sånt jag tänkt att jag inte ska äta... typ... blir nog bra...

hur har du det en tisdag onsdag (jag är bara liiite veckovill... bara lite!) som denna? Anything spex du vill dela med dig av?! Kom igen bare, kommentarsfältet är all yours!

nämen oj va bittert...

ja, det förra inlägget alltså... det var väldans va det kan drypa bitterhet om mig... men ja, i vissa fall... fick frågan igår om jag var övergiven och då jag svarade ja på det så kom följdfrågan "är det skönt eller är du arg?" och ska jag vara riktigt ärlig så är jag nog det, arg alltså... inte på ett ohanterbart sätt men ändå... jag tycker om att veta var jag har människor...

När man tror sig veta och det sedan bara "poooof!" blir annorlunda så känns det alltid lite olustigt... i detta fallet betyder det mer än vad jag tror att man förstår... så egentligen är all bitterhet nog bara en förklädnad... en mask över allt det ledsna... det ledsna över att allt kanske bara var fejk... fast jag har svårt att se att det skulle vara fejk... jag tror inte man kan fejka så länge liksom... men hur som helst, lite sorgligt är det... tycker jag iallafall...

Och DÄR slog den mig...

Insikten... som en lavett kom den farandes över vänster kind... insikten och ilskan över att ha blivit behandlad lite grann som en Wettexduk... helt plötsligt kan jag förstå alla som sagt att det inte varit okej att behandla mig sådär... att det inte varit okej att flirta, skratta, le och linda mig kring sitt lillfinger (jag är tydligen oerhört vig!) om man inte menat det, om man inte kan stå för det och farao inte om man bara huxflux tar och försvinner sig från min värld... Jag minns tydligt att jag uttalat orden "då är du ansvarig för det där från och med nu!" och jag fick ett stort leende och ett "ja!" tillbaks... det scenariot rimmar illa med den totala utgången av hela den här cirkusen kan jag meddela...

men ja, ja, det var kanske bäst såhär... det var kanske aldrig meningen att det skulle bli ja och du... nanananana... nananana... som Per Gessle skulle skrivit om han hade gjort en låttext till det... jag gillar Per... han skriver så man förstår... och allt det nanananaaet emellan, det gör ju att man helt plötsligt kan lite av texten också! Ja, man får vara glad för det lilla!

85, 137 och 279

Jaha, är det något kryptiskt som man ska förstå? Precis så kanske du tänker nu... men nej, nej, det är inget kryptiskt alls... det är så många dagar det är kvar från idag...

85 dagar är det kvar till 17 april, då släpps Håkan Hellströms nya skiva!!!

137 dagar är det kvar till 8de juni då samma Håkan står på Slottskogsvallen och världen, så som jag känner den, står still en stund.

279 dagar är det kvar tills vi åker till Thailand den 28de oktober! Och om det blir som vi tänkt och planerat lite löst så har semestern redan startat ett par dagar tidigare, fast på hemmaplan!

Och jo, jag vet att det är en massa annat skoj som kommer att hända både innan, emellan och efter dessa datumen, men just nu är det dessa tre jag ser fram emot allra mest... i min lilla värld!

Vilka dagar ser du fram emot i år?

det går sådär...

... den där kosthållningen alltså... jag trillar "dit" hela tiden... och dit är då där jag råkar äta lite för mycket... eller mycket för mycket... mycket för mycket råkar jag oftast bara äta när dagen varit lyckad tills dess... gissar att kroppen skriker högre än förnuftet dessa gångerna... men men, jag gör som jag brukar, bryter ihop och går vidare... eller jag bryter inte ihop faktiskt... jag kör mer den där stilen "ja, ja, då gick det åt pipsvängen idag... bättre lycka imorgon!"... vilket ju är en rätt sund inställning kan jag tycka... men för många sådana dagar... för många "bättrelyckaimorgon-dagar" lägger sig väldigt fint på den arma lekamen... så ikväll är det bra att det är rep... när jag gör annat så är det ju sabla svårt att äta också... DET är bra... så idag är helt enkelt dagen jag räknar med bättre lycka!

jag som hade så bra planer för mitt "nya liv"... det skulle ju gå som en dans... men min kropp vill inte dansa... den vill bara smoffa i sig godis* och god mat verkar det som... den vill bara isolera sig från alla minusgrader med ett extra lager fett... men inte idag... idag är det jag som bestämmer! Idag är det jag som sätter ner foten och håller mig till kostplanen... för böfelen!

Och den där träningen... den som jag också hade stolpat upp så fint, den går det åt pipsvängen med också... jag hinner ju f-n inte! Det är ju en massa annat som kommer i vägen!

Hur gör du för att hålla motivationen vid liv? tips mottages tacksamt!


*jag äter ju faktiskt inte godis-godis, men allt annat gottigt, typ bullar, kakor, glass osv... DET vill kroppen ha... nödvändigtvis är det inte så att kroppen får det bara för att den likt en femåring vill... men iallafall...

Tappa aldrig sugen... världen är full av tappade sugar...

En av dem kan vara min... sitter fast mitt i ett beslut... och det tråkiga är att jag inte vill behöva välja... för hur jag än gör så kommer jag att förlora på det... lite grann som att jag står och måste välja mellan pest och kolera och egentligen så skulle jag vilja ha båda... fast vi kan säga att jag väljer mellan godis och godis och ja, jag får bara välja en skål... men om jag bara får välja en skål så är jag lite rädd att jag ska tappa gnistan för den skålen också... det där valet förtar liksom den goa känslan på något vis... förbannat dumt!

God morgon måndag!

Jädrar i jösses... första gången på jag vet inte hur länge som jag vaknar och känner mig något så när utvilad... väldigt skön känsla måste jag säga! Den där huvudvärken hänger dock kvar en smula så det hade inte gjort ont att ligga kvar i sängen idag... men det är ju måndag, jobbet kallar och pass ikväll... en extra kopp kaffe fixar det värsta tror jag och sedan är det nog bara att le!

God morgon!

Underbar känsla!!!

Pappa kom hit idag och hjälpte mig med de där lådorna till köksskåpet... jag hade ju tänkt klara av det där på egen hand... när hålen inte stämde överens med de där hålen som är i mina köksskåp så tänkte jag "jaja, det är väl bara att ta fram skruvdragarn och fixa till det!" men sedan, när de där medarna var en aningens för långa också... då kände jag att jag nog hade tagit mig lite vatten över huvudet... inte sådär att det blev svårt att andas eller så men ett något rågat decilitermått med vatten, det kände jag nog allt att jag skuttade omkring med... och det är ju inte bra för man vill ju inte få vattenfläckar på parketten!

Sedan åkte jag till Ikea med mamma och lämnade tillbaks de där andra lådorna, de jag hade köpt till det andra skåpet. tänker ju att jag farao får klara mig såhär... tror det blir bra! Samtidigt som jag lämnade tillbaks lådorna passade jag även på att få lite hjälp av återköpskillen med att sätta i lampan i den lilla sänglampan jag köpte i fredags eftersom jag inte lyckats lösa det själv... och innan du idiotförklarar mig helt och hållet så vill jag förtydliga... det var INTE en vanlig skruva-i-glödlampa utan någon liten baskiluskliknande sak med två mojänger som liksom skulle pressas ner i en skåra... när jag försökte pressa ner så blev det inte bra... mojängerna vek sig och jag var rädd att jag skulle stå med baskiluskliknande glasgrej inmonterad i handen istället för lampan tillslut... så jag tog med mig den för att de själva skulle upptäcka att det var fel på den, men det var det självklart inte... Jag lät dock bli att skämmas, tycker det vore slöseri med tid!

Och när mamma lämnade av mig hemmavid så följde hon med upp för att hjälpa mig bära ner allt skräp jag har rensat ut nu när jag har röjt... tror det blev 9 papperspåsar med skräp att slänga på källsorteringen... jag har dessutom slängt två stora påsar med gamla skafferigrejer, jag har en kasse med kläder till myrorna ståendes här och ja, jag tror jag ska ta och rensa ut bland alla kokböcker jag har också... det känns som om jag snöbollar just nu! och det var precis det jag skulle komma till... dels att det är så gott att få den där hjälpen som gör att man kommer vidare och inte fastnar för att energin tryter eller hindren blir högre än vad man själv mäktar med... men även den där sagolika känslan av att slippa skräp! Det är ungefär lika skönt som att krypa ner i en nybäddad säng... vilket jag kommer göra ikväll också... som the cherry on the topping of the ice cream sundae typ!

Hej huvudvärk!

Vart fasiken kom du ifrån??? Jag har inte tid med dig, jag har tvätt och städ att ta hand om!!! Håller på att fixa, trixa och försöka få till mina köksskåp... var på Ikea igår och köpte lådor att ha i skåpen... Ikeas mått stämmer inte riktigt med andra mått visade det sig... vilket jag inte hade tänkt på alls såklart... Ikeas lådor till skåp är en halv cm djupare än standard 56... så jag fick kalla in experthjälp aka pappa... smått motvilligt kom han och fixade lådorna till ena skåpet...det andra får jag strunta i att ha lådor i, det blev liksom inte så bra som det var tänkt och då är det bara dumt att göra någon halvmesyr...

För övrigt kan man kanske tänka sig att jag borde kunna klara mig med ett underskåp med skafferivaror... iallafall om jag håller ordning... och ja uppenbarligen skulle jag göra det, klara mig... jag har slängt såååå mycket gammal mat...pasta och polenta som gick ut 2010... vi skriver 2013 nu... sånt är inte okej! Nä, skärpning på den fronten fröken fräken!

Det läskiga när man röjer och slänger en massa tycker jag är att det blir så jäkla mycket man slänger som man sådär i efterhand inte kan begripa vart farao det fick plats innan... gissar att det är därför det känns lättare att andas när man fått slängt det, för att det inte kloggar igen... så skönt! Kanske är det pga röjet som huvudvärken kommer... kan vara så!

Man vet att det är sent på natten...

när man kör mer än två mil utan att möta en enda bil... och ja, självklart, att det är bäcksvart också... Eller så är det bara ett tecken på att man varit ute på landet och kört... kanske det ena inte förtar det andra...

Jag har haft en sabla härlig lördag iallafall... träning imorse, uteblivet tippenbesök mitt på dagen (det var ju så sabla kallt så då ville jag faktiskt inte stå där och slänga skräp!), promenad och fika i stan på eftermiddagen följt av ett besök på Ikea. Innan Ikea ringde jag vännerna och sa att jag inte kände för något annat på kvällen än att åka hem och skruva in lådor i mina köksskåp efter Ikeabesöket... och att de skulle få klara sin mysiga kväll utan mig... men så när jag svängde av motorvägen för att åka in och handla innan jag åkte hem så bestämde jag mig tydligen för att möta upp ändå... tanken "hur tragisk är jag om jag åker hem och skruvar i skåpen en lördagkväll istället för att äta middag med vännerna?!" slog mig ganska hårt... på en skala 1-10 så tänkte jag nog tragiken ligga på en stark åtta... och det vill man ju inte... så jag åkte dit och överraskade! och  jag är ju himla glad att jag gjorde det för vilken kväll det blev! Sanslöst god mat och gudomligt god efterrätt i bästa vännernas sällskap!

Vi är verkligen ett gött gäng!!! Så himla mysigt att sitta och prata, vrida och vända på saker och ting... första gången jag kollade på klockan för att börja runda av kvällen för min del då var den 21:20... sedan var den helt plötsligt kvart i tolv... 02:20 tror jag att jag satte mig i bilen... tiden går fantastiskt fort när man har roligt! Älskar er, all the way to the moon and back... med en liten de tour om Nässjö också!

De där lådorna till köksskåpen, de får jag skruva dit imorgon... och den lilla tippentrippen, den får bli någon gång i veckan eller så... men till nästa lördag, då ska det vara fit for fight... eller fest iallafall!

Det är fredag mina vänner!

Själv ska jag ta mitt pick och pack, min arma lekamen och anlete och åka hem till mina föräldrar, äta räkor och umgås... det blir sabla gott tror jag!

Nej, jag är inte rödögd, det är bara filtret
som gör att det ser så ut... men det ger en
sabla bra effekt på färgen på läpparna!

Vad ska du hitta på en kväll som denna?

Have a good one!!!

sabla tur att jag inte sa att jag kunde hoppa in och ta det där passet imorse...

för deltagarna hade stått där utan instruktör... jag behagade inte vakna förrän 07:40... då hade passet redan varit i full gång i 10 minuter... så ja, ibland är det tur att man har en uns självkännedom och vet sina begränsningar...

men jag drömde en massa konstigt, det vet jag... vad det konstiga var har jag dock inget minne av... så det hade jag ju inte ens behövt ta upp! Frukosten fick jag hoppa över imorse, men jag räknar med att yoghurten och müslin jag åt igår kväll när jag kom hem från repet kan räknas som en sabla tidigt sådan, frukost alltså. Varför jag åt när jag kom hem så sent? Jo, för jag hade inte ätit sedan halv fyra och då bara lite kesella och bär... då är man hungrig när klockan klingar elva!

Den överhoppade frukosten är inte helt överhoppad... jag äter alltid ett tidigt mellanmål strax efter nio också, även då kesella och bär... ifall någon skulle välja att förfäras över mina kostvanor menar jag, så behöver man inte göra det för Olle står redan i grinden och motar... eller var det Olle som skulle motas?

Och just som jag skrev det där så kom en fråga skuttandes till mig... jo, ja, lite som en känguru faktiskt kom den där frågan skuttandes... är det där ordstävet "mota Olle i grind" en felskrivning? Skulle man egentligen sagt "emottaga Olle i grinden"? Som en trevlig gest liksom... men någon hade bråttom när han sa det och mottagaren av sägningen kanske hade ludd i öronen och så blev Olle inte välkommen... det känns ju lite elakt! Den personen hade garanterat inte hört "the more the merrier!"... eller så hade han det men hans engelska kanske var knackig... vem vet!?

Om jag är trött? Nä, vadå, märks det?! Svamligare inlägg får man kanske leta efter... eller så låter man bli att leta och bara inser fakta... jag vet inte... det är fredag... jag är nöjd med bara den vetskapen! Hur har du det? 

Borde verkligen gå och lägga mig nu...

Kom hem för en liten stund sedan, efter ett riktigt roligt rep. Det brukar vara roligt, men idag tvivlade jag lite på om jag skulle orka hänga på... det gjorde jag... iallafall korta stunder... svajade ganska rejält i entusiasm idag tror jag... eller tror gör jag inte, jag vet att jag svajade... fick tokkoncentrera mig på ett hålla koll på tamburinen och var vi va i låtarna... men det gör ju inte så mycket när man inte har en spelning inom kort att sätta allt till... såna där rep där det blandas lite hej vilt är ju viktiga de också!

Men ja, nu borde jag verkligen gå och sova... det är en dag imorgon också...gött att man kommer hem och knappt hinner sova innan man ska upp igen... fast egentligen är det så värt det... jag ska bara inte vara så trött när jag tänker på det!

Vet inte riktigt hur det ska gå faktiskt!

Jag är sådär trött så jag knappt vet hur jag ska hänga ihop... och klockan är bara barnet om man ser till längden av den här dagen... den här dagen bör rundas av efter tio-halv elva ikväll... och då sker avrundningen i Partille och sedan ska jag köra hem... hem och försöka landa innan det är dags att sova...

But why?! Jo, det är ju så att jag sjunger i ett par band... och då ingår det liksom att man repar någon gång ibland... och det där någon gång ibland råkar infalla ikväll.

Hade jag åkt hem och dunkat ner i soffan så hade jag garanterat somnat... somnat och sovit till imorgon bitti... och just nu kan jag faktiskt inte komma på någonting jag hellre skulle göra än att just sova... men det får jag ju göra sedan, om en sisådär sex timmar ungefär! Man får va glad för det lilla! och ja, det känns ju som om det är ganska snart ändå om man  jämför med hur lång tid det var kvar till sovdax när jag vaknade imorse och hade samma känsla som jag har nu... 17 timmar är bra många fler än sex!

att sälja knark till barn...

är ju inte lagligt... då är det väl knappast så att om man nu skulle göra det ändå, sälja knark alltså, och någon säger att det är fel... så blir det väl inte mindre fel för att någon annan sålde knark till barn först???

Jo, ja, absolut, detta var en väldigt vriden metafor... men ungefär så dumt är det... fast det är ingen som säljer någonting till barn... allra minst knark... men i övrigt är det sant... man gör något som kanske inte helt stämmer överens med lagar och förordningar och hävdar sin rätt till att göra så "för de andra gjorde så först"... och "nu har vi bestämt att vi håller oss till den linjen!"... vilket i min värld så är det argument som kanske kunde hålla bland småbarn... det är inte småbarn vi pratar om nu... fortfarande inte alltså...

Vet du vad, jag känner just nu hur jag fick lust att hoppa i ett par höga stövlar, knäppa på mig en hjälm och rida iväg mot solnedgången på en paragraf eller två! Någon gång för länge sedan ville jag ju ändå bli advokat när jag blev stor... Yeeehaa*!

§§§§§§§

Och medan du funderar på vad farao jag menade med det här inlägget nu då så kan jag passa på att fråga dig vad du tyckte om "Mia på Grötö" som hade premiär igår? Själv tycker jag att hon är helt underbar!

* betyder tydligen "rakt fram" på cowboy-språk! Bara så du vet!

Alltid två sidor på ett mynt

Japp... så är det... idag är jag bokstavligen iklädd det där tvåsidiga myntet...

Jag har klänning på mig idag... klänning och tights... fast det är bara som det ser ut, för de där tightsen sitter liksom ihop med ett linne... en leotard helt enkelt... MYCKET skönt eftersom det inte blir några skarvar och glipor eller något sådant... det är framsidan av myntet...

men baksidan av det hela, och nä, inte min baksida... utan av myntet, det är ju att varje gång man behöver besöka damrummet så måste man ta av sig klänningen... MYCKET bökigt... och ja, eftersom jag försöker dricka en hel del vatten så är det där damrummet något jag besöker ganska frekvent...

Men ja, jag inser ju nu varför jag hittade den där leotarden längst in i garderoben när jag röjde... du vet det där man brukar säga "there is a time and place for everything"... och ja, min leotard den har onekligen sin plats... längst bak i garderoben!

varför alla dessa vägskäl?!

Jag har skrivit det förut (sagt det har jag gjort ännu fler gånger)... jag lider av en viss dos beslutsångest... gillar alltså inte när jag tvingas fatta beslut... fast det har varit värre... jag har bättrat mig massor! Nästan så jag idag skulle vilja säga att jag inte alls lider av beslutsångest längre men att det då och då, med ganska stora mellanrum, drabbar mig på ett sånt där överrumplande sätt, som om jag hade glömt av att jag inte längre befinner mig i beslutsångestträsket...

Nu är jag där tydligen... kan inte bestämma mig... väger för och nackdelar... trilskas med tanken "men tänk om jag ångrar mig!"... den tanken är inte alls behjälplig i beslutsfattandeprocessen för min del känner jag... men den drabbar ju ändå, och den är ju helt klart en aspekt att ta med i själva processen...

Så ja, lite likt Murphy's Law så är det väl ganska så jäkla typiskt att det då hopar sig en hel drös med beslut som behöver fattas... Det ena gäller den där UCPA-resan till Val d'Isère... ska jag åka eller inte?! Det andra beslutet har jag nog redan fattat... även om det bär mig emot... Det tredje är egentligen inget beslut jag behöver fatta idag, eller imorgon... men jag kommer kanske behöva bestämma mig inom överskådlig framtid (om överskådlig framtid är så långt som min kalender sträcker sig) och det beslutet skrämmer mig en smula... men men, mer om det när den dagen kommer.

Hur har du det i beslutsfattandet? Är du en åsna mellan två hötappar eller en sån som bestämmer sig fort och sedan inser att det fanns en anledning till varför du valde just så?! Jag är tydligen en sån som växlar mellan de två typerna... lite beslutsångest i det valet också alltså!

Denna dagen, inte ett liv... inte så mycket som en stjärt...

eller ja, jag har inte fått gjort så mycket idag menar jag... vaknade och insåg att det hade snöat under natten... det är min grannes skottvecka men han befinner sig på andra sidan jorden så det är svårt för honom att hinna så då har jag lovat att ta det... så ja, upp och skotta/sopa undan den lilla snön... helt slut efteråt... och då var det inte ens tung snö... eller mycket snö... gick upp och ringde till jobbet och sjukskrev mig... mår man illa, känner sig febrig, har huvudvärk och ur balans så gör man nog bäst i att gå och lägga sig igen... det har jag gjort... legat... jag har legat i soffan... i sängen... i soffan igen...

Idag jag har även fått för mig att det var jordbävning... men det var bara huset som skongrade så hela soffan rörde sig och glasen klirrade mot varandra i köksskåpen för att de gräver lite på baksidan... så jo, lite spännande har det varit!

Vad har du gjort idag?

som det kan gå...

Ikväll skulle jag skriva ett långt inlägg om dagen som varit, om ett fantastiskt cykelpass och ett mindre fantastiskt om än genomfört styrketräningspass... jag skulle skriva om ja, lite allt möjligt faktiskt, kanske hitta något citat i den där filmen jag såg som var sådär lagom romantisk och med ett fullständigt förutsägbart slut... jag gillar romantiska filmer med förutsägbara slut.

Sedan skulle jag ju fortsätta där jag slutade någon gång natten till idag... röja lite mer i hyllor och skåp... men nä, det har jag inte gjort... men tippen stänger 19 imorgon så det kan hända att jag hinner åka dit med några kassar med skräp!

Klockan närmar sig midnatt och jag ska faktiskt, tro det eller ej, gå och lägga mig... är ju som en levande död på morgonen när klockan ringer på morgonen... såhär kan jag inte fortsätta att ha det! Varför blev jag en sån nattuggla? Det passar ju inte direkt in i vårt samhälle känner jag

god natt gott folk, god natt!

Det kommer att kännas om rumpestumpen

Kallt kommer det att kännas... jag insåg just att min träningsväska, som sig bör innehållandes mina träningskläder, ligger kvar i bilen... det är massvis med kallt ute... massvis... eller ja -2-3 är kanske inte massvis, men kallt är det... så ja, det skall jag frottera mig i snart... iskalla träningskläder...

och trots det så längtar jag tills dess! 

Måndagsbonanza!

Ja jösses! Så måste det vara... jag brukar hävda att jag älskar måndagar, men denna måndagen, det är den där måndagen som är undantaget för att bekräfta regeln... trött, frusen, rösen och bara burrig... jädrar i lådan va jag fryser och känner mig ynklig!

tänker att jag får köra en gammal klassiker för att lätta upp stämningen här lite... en dagens... det var länge sedan... känns nästan högtidligt!


dagens låt: Kristoffer and the Harbour Heads - Little goes a long way (galet grym att sjunga med till i bilen!)
dagens dusch: alldeles för kort för min smak
dagens frisyr: lugg och tofs
dagens smink: ja lite
dagens klädsel: vinröda baby-cord byxor, svart linne, svart kofta, svarta stövletter

dagens planer: hålla mig vaken hela dagen, köra pass (cykel60) och styrketräna ikväll

dagens vill ha: ork, energi och en stor påse godis (men nä, det ska jag inte)

dagens saknad: inspiration

dagens skoj : cykelpasset ikväll lär bli lattjolajbans

dagens drog: kaffe

dagens träning: cykel och styrketräning
dagens måste: kolla öppetiderna på tippen... har en sju, åtta papperspåsar med skräp som behöver slängas i köket... 

dagens dricka: vatten

dagens mat: gulaschsoppa

dagens mående: trött och opepp

Jag har blivit som besatt!

Javisst, håller på att försöka planera och organisera om hela lägenheten... det går sådär... men det är ändå ganska rogivande... eller oroväckande... kan inte riktigt bestämma mig... från att ha grejat om i garderoberna så är jag nu i köksskåpen och funderar... tänker att det nog vore sabla käckt med lådor i köksskåpen så man har bättre koll på vad man har i de där skåpen egentligen... Om jag har koll nu? Nä, ingen som helst faktiskt!

Eventuellt anar jag dessutom att nästa projekt, efter köksskåpen av skafferikaraktär kommer att bli någon bra system för källsorteringen som annars bara hamnar i papp-påsar på köksgolvet. Men ja, det får vi se... Det vore kanske bra att göra klart de påbörjade projekten först... för  nä, jag har fortfarande inte fått iordning allt med garderoberna... men jag är på väg! 

Med anledning av ett plagg som kom på tal i en konversation i fredags...

titta så bra det kan vara bara man är rätt under! Och ja, solränder tror jag inte det blir så stora problem med heller faktiskt! Eller ja, kanske lite på axlarna...

Känns som om vi kanske får omvärdera den där planen eventuellt... men det är ju gott om tid tills dess... 290 dagar närmare bestämt, i skrivande stund... 289 när du sitter på spårvagnen och läser detta! Amazing, isn't it!?!

Men på riktigt??! Vad är det med dagarna på helgen??!

Innehåller de färre timmar? Det måste vara så! Jag hinner inte med någonting!!! Swooosch säger det och så  är helgen över... swoooosch och så sitter jag i soffan och söndagshänger medan tvättmaskinen gör sitt jobb nere i tvättstugan...

fast idag, i eftermiddag har jag haft kvalitetstid med farmor... vi har varit och handlat och sedan suttit och pratat och fikat och ja, jo, hon fixade mat till mig också, såklart... man går aldrig från farmor hungrig! Tiden bara rusar iväg när man är hos henne. Hade det inte varit för att jag var tvungen att köra iallafall en tvätt med träningskläder så hade jag nog suttit kvar där än... det är ofta så. Men det är så mysigt och vi har så mycket att prata om! Underbar söndageftermiddag helt enkelt...

egentligen borde jag åka och handla till mig själv nu, men det orkar jag inte... får hitta på något av vad som finns hemma... det blir proteindrink till mellanmål imorgon istället för kesella och bär... men det gör inte så mycket! Det  är gott det också!

Har du gjort något skojsigt i helgen?

Vart tog den här lördagen vägen då?!

Körde pass imorse, som sig bör, det är ju ändå lördag... och jo. jag fick till den där styrketräningen efteråt också faktiskt! Sedan gick jag hem, fick bokat biljetter till en grej vi ska gå på om några veckor... att boka visade sig vara knepigare än vad jag trodde det skulle vara, som tur var så tyckte killen som jag pratade med i supporten det också... man vill ju inte känna sig korkad!

Från där någonstans tills att det var dags att åka till goda vännerna som bjöd på middag vet jag inte riktigt om jag fick gjort någonting av vikt faktiskt... har en massa borden att ta tag i här hemma men jag orkade bannemig inte ett enda av dem... Coulda, woulda, shoulda... men ja, då kan jag ju göra det imorgon istället! Eller ja, åka till tippen blir ju svårt förståss... har en hel massa skräp att slänga... men det får väl bli en annan gång då!

Hur som helst, kvällen har spenderats hos goda vänner, med ännu fler goda vänner... middag och massvis med prat, lite singstar och mer prat... alltid lika trevligt! alltid lika gott! Nu ska jag sova, kan hända jag rört upp lite tankar och känslor hos mig själv ikväll som jag lyckats lägga locket på i några månader... vet inte vad som är bäst, att öppna lite försiktigt ibland och låta det pysa ut eller stänga helt och riskera tryckkokareffekt på det hela?! Strunt samma, det blir som det blir ändå och jag har ändå förlorat... eller som Melissa Horn sjunger "jag har förlorat en tävling, men vunnit ett val"... fast ja... eller? Det är iallafall nyttigt att prata med såna där som ställer lite oväntade frågor, såna där frågor som man måste tänka till lite för att besvara...

Tusen tack för ikväll alla inblandade! Jag älskar er!

Varning... starkt beroendeframkallande!!!

Ja, så borde det stå på den där sidan när man laddar ner den där appen... 99 jelly beans... har varit tvungen att starta om min dator på jobbet en sabla massa gånger idag för att vi gjort en ominstallation... och ja, det gick ju inte direkt någon nöd på mig där jag satt och väntade... jag hade ju mitt spel... sabla roligt och dubbelt så beroendeframkallande... det går inte att sluta!

bilden är lånad

En amazing vän!

På riktigt, idag hände det igen! Jag hörde Amazing på radion imorse... tänkte självklart på mina vänner som jag åker till Thailand med i höst, för ja, det hör liksom till... tänker att jag måste höra av mig till dem och ja, planerar liksom att göra det ikväll... men när jag kom hem så hade ju mamma varit här med den där hyllan och jag började skruva med den istället för att skicka iväg ett litet sms... och då är det så fantastiskt att jag istället får just ett sådant, sms av min namne, som undrar vad jag gör en fredagkväll som denna och hur landet ligger.

Sedan bestämmer vi oss för att eftersom ingen av oss gör något sådär betungande så kan vi ju lika gärna höras av och ja, när hennes telefon laddar ur så har vi ändå pratat i närapå tre timmar och det är dags att krypa till kojs... min amazing, fina vän... och lite galna också, jag är så glad att vi klickade så klockrent och så snabbt! Hade lätt kunnat sitta och prata hela natten, vi är bra på det båda två, det hade inte varit några som helst problem!

Operation sovrum... före och efter

Eller ja, kanske inte så mycket operation som omplåstring... men ändå! Det har iallafall inneburit borrerri och bankeri från min sida! Känner mig så redig så med den stora borrmaskinen jag fått av pappa!

Du kanske minns att jag efterlyste lite av din expertis för ett tag sedan... fick en del tips och idéer och ja, vissa var i sådana banor jag själv hade tankarna åt, vilket ju för min del blev en förstärkning i mitt tänk!

Fast jag hade tänkt att jag skulle bygga hyllan själv, bygga själv med hjälp av min arma far, snickaren... men så när mamma skickade ett mms igår med en bild på just en sådan hylla jag hade tänkt knåpa ihop, på rea dessutom, så kändes det där byggeriet onödigt... visst, jag hade tänkt mig en något bredare hylla, men hur bökig får man lov att vara egentligen???! Nä, så jag bad henne slänga med sig en sådan till mig och ja, jag fick den även levererad till hallen! Jag har en vansinnigt snäll mamma, helt klart!

Så idag när jag kom hem från jobbet var det bara att börja skruva! Och den skulle fästas i väggen också så jag har till och med borrat! Känner mig väldigt redig när jag tar fram stora borrmaskinen/skruvdragaren och jobbar på egen hand. Inte för att det är några direkt stora grejer, men det ska ändå göras!

På efterbilden ser man ganska tydligt den lingonmedmjölkrosa fondväggen jag har längst in i alkoven... hade kanske inte valt den idag men tycker samtidigt det ger lite värme till sovrummet! Och ja, helt plötsligt måste jag ju skaffa ny lampa att ha vid sängen... tur att jag behöver åka till Ikea snart igen!

Nu kan du få mig så lätt...

Dagens sanning

Det är inget konstigt alls med att köpa skor och bara ha dom till att titta på, man kan jämföra det med en som samlar på frimärken, en frimärkssamlare skulle aldrig drömma om att använda sina frimärken till att posta brev med, eller hur!

Ett citat jag gått runt med länge i min filofax... vet inte vem som sagt/skrivit det men jag tycker det stämmer... på mig stämmer det skrämmande väl... stämmer det på dig? (anar nämligen att jag inte är ensam i stämmeriet)

Oj, vad hände där?!

Vi kom ut och sprang! Eller ja, sprang och sprang... joggade kanske det heter när det går så långsamt... men vi gjorde det! Och det kändes precis som för två år sedan när vi var rätt regelbundna besökare av löparspåret. Och nä, visst, det gick inte fort och vi sprang inte så långt, men vi gjorde det!!! Och såhär första gången på evigheter så tycker jag att det, själva görandet och känslan är det viktigaste... känslan av att man vill ge sig ut igen!

Dessutom var det ett tunt snötäcke över hela omgivningen ikväll... snö och någon minusgrad... perfekta springar-vädret om du frågar mig! Jag blir lite extra lycklig och lättfotad (på det där icke-lättliggs-akttiga viset) när det känns som om man springer i ett julkort! Riktigt julkortskänsla fick man iofs inte ikväll, men med lite fantasi så löser man det med... och framförallt så får man vara glad för det lilla!

Är lite överrumplad över att jag känner sån lycka för en liten löprunda just... jag som brukar avsky det där... kan det vara så att jag är en bit närmare att bli en sån där som inte kan leva utan ett par löprundor i veckan? Kan det vara så underbart att jag äntligen, vid den ringa ålder jag ändå befinner mig i, har börjat förstå tjusningen med att sätta en fot framför den andra i ett makligt tempo? Det vore, onekligen, en dröm som går i uppfyllelse! Dessutom hade det nog sparat mig en hel del dåligt-samvete-känslor eftersom jag får lite smått dåligt samvete varje gång jag ser någon som är ute och springer.

Igår, efter mitt pass stod jag i receptionsdelen på gymmet när löpargruppen kom in efter sitt pass... och även om jag kört spinning i 45 minuter, peppat skiten ur en fullknödd sal med deltagare och verkligen var svettig som jag vet inte vad, även då får jag lite dåligt samvete för att jag inte varit ute och sprungit! Lite knäppt, jag vet... kanske till och med mycket knäppt... jag tror det beror på att det är något jag inte behärskar, men som jag har en önskan om att behärska, en önskan om att tycka om att göra... och ja, idag hittade jag lite "tycka-om-känslor" när vi var ute och knatade fram där i skogen!

När man inte riktigt har koll....

när man inte riktigt vet om man bokat upp sig på en massa saker... när det lurar i bakhuvudet att man kanske har det, bokat upp sig på något, men man kan inte riktigt sätta fingern på det... känner du igen känslan? Så har jag det nu... måste skriva upp varje liten sak jag ska göra i kalendern för att inte tappa tråden, dubbelboka mig och/eller helt glömma av vad jag skulle göra. Har inte landat i vårens rutiner än... det ska bli väldigt skönt när det händer... tills dess är jag en flitig kalenderanvändare!

Och ja, eftersom jag just insett att det är i detta stadie jag befinner mig just nu så kan det vara så att jag missat att skriva upp något av att-göra-karaktär då jag inte förstod att det var det jag måste göra... så är det så att du anar att jag kanske glömt av att vi ska ses eller jag har lovat att fixa något, säg bara till, det är inte helt orimligt! Jag lovar, jag kommer bara bli lättad av påminnelsen!!

Underbara torsdag!

En torsdag som började sisådär... såpass att jag faktiskt skulle kunna tänkt mig att stanna hemma... sova på saken... vilken nu saken är... men ändå... huvudvärken jag fått kanske hade gett med sig iallafall (jo, det där nya levernet brottas lite med mig... lite huvudvärk och sånt där innan kroppen är med på noterna... det får man räkna med!)...

Men det går ju inte att ligga hemma och sova när man ska ha terminens första lunchpass... eller bara för att man känner för det heller! Så nä, det var bara att pallra sig upp och försöka duscha av sig den värsta sömnen... brottas med lite orättvisor som gör att jag likt en treåring vill stampa i golvet och förbanna auktoriteter som beter sig småaktigt och larvigt (inte mina ord, men det var precis så man sa om beteendet... jag gör inget annat än håller med)... och sedan mötas av bästaste gänget på passet... lunchklass och det är sprängfullt! Underbart!

Det bästa kan ha varit när M frågar mig, mitt under passet, efter att jag kläckt ur mig att jag känner mig så lycklig "är du nykär?!"... och nä, det är jag ju inte direkt... men jo, lite... i alla mina deltagare tror jag... i en sån där "ingen nämnd, ingen glömd"-kind of way...

Och ja, som vanligt så får alla goa deltagare mig att glömma bekymren för en stund, de får mig att glömma den där huvudvärken och tänka att det nog löser sig till det bättre ändå! Och som frosting on the cake... det snöar här i Göteborg idag!!! Helt sagolikt fint och härligt är det!

Myntets baksida av särskrivningshetsen...

Ja, men det kan man väl slå fast vid, att en viss hets mot särskrivning råder i sociala medier?! ... det tycker jag, lite grann iallafall!... och egentligen är den ju ganska naturlig, en utveckling i språket i takt med att vi blir allt mer bilinguala... Ju mer engelska vi tar in desto mer kommer vi ju att särskriva, vare sig vi vill det eller ej, vare sig vi slår mentalt bakut vid blotta tanken av åsynen av tex. "skum tomte"... man kan ju kanske inte bara tro att vi skall anamma ord från andra språk, även grammatiken kommer ju att följa med såklart!

Hur som helst, väl medveten om att min svenska i skrift inte alltid är helt hundraprocentig utan mer slumpar sig utifrån hur jag tänker (vilket, jag medger, inte heller alltid är hundraprocentigt) så har jag börjat fundera på det där med särskrivning... och jag inser att jag nog hopskriver mer än vad jag särskriver... för att jag är rädd att uppröra i onödan... och det kanske rör upp på annat håll... vem vet?!

Om det här med attityd på gymmen nu såhär i början av året...

... och inte bara nu i början av året... alltid faktiskt!... Fina Ting skrev ett jättebra inlägg igår... om hur vi på gymmen, både deltagare och instruktörer, bemöter nya deltagare... så här efter nyår (och efter semestertider) märks ju en markant ökning av deltagare. Många har gett sig dän på att de nu ska ta tag i sitt nya liv, både vana tränande och nya. Det skojas och skämtas lite sarkastiskt om alla "nyårslöften" som kommer att droppa av fram emot våren... ofta med en något klagande ton i rösten om att det är så jobbigt med alla nyårslöften som gör att det blir så trångt på gymmen... som om de där med nyårslöftet att komma iform inte har där att göra "på riktigt".

Sådana skämt och kommentarer får mig att se rött... och framför allt blir jag väldigt ledsen... ALLA HAR DÄR ATT GÖRA PÅ RIKTIGT! Alla människor, i alla åldrar, storlekar och slag har där att göra, på riktigt! Ingen skall behöva känna sig fel på ett gym, ett träningsställe dit man ju i mångt och mycket går för att må bra!

Kom ihåg att de har precis samma rättigheter som du att vara där, de betalar också månadsavgift och deras tröskel till att ens kliva innanför dörrarna är kanske övermäktigt hög. De kanske inte är i samma fantastiska form som du är, de kanske inte springer lika snabbt och/eller långt på löpbandet som du gör, de kanske inte hoppar lika glatt upp och ner för step-brädan som du som gjort detta i alla evigheters tider. Men de är där och de försöker, trots den där övermäktigt höga tröskeln till att ens sätta sin fot på ett gym, trots "nyårslöftes"-skämten och känslan av vilsenhet i en väldigt utsatt situation så är de där och försöker.

Hade du vågat göra samma sak i en annan situation? Hade du vågat gå in på ett ställe där allt känns nytt, främmande och ovant för dig men där "alla andra" är som fisken i vattnet, där "alla andra" känner sig som hemma i kicka, piffiga outfits och där "alla andra" känner till alla oskrivna regler, seder och bruk? Ja, du kanske hade vågat göra en sån sak, men jag kan ge mig sjutton på att du inte hade känt dig direkt bekväm i situationen! 

Så snälla, försök att sätta dig in i deras situation, försök att vara lika käck och trevlig mot dina nya träningsvänner som du är mot dem du träffar på gymmet i vanliga fall, kanske till och med lite trevligare. Om någon råkar ta "din" cykel i spinningsalen eller "din" plats i gruppträningssalen, försök att vidga dina vyer och testa en annan plats, en annan cykel... Det står inte skrivet på cykeln eller på golvet att du "äger" den platsen just den där tiden i veckan! Alla dina träningskompisar vet, men kommer man ny så har man ingen aning, och om det är så viktigt för dig att få just "din plats" så kanske det viktigaste för dig faktiskt skulle vara att byta plats! (anledningen till att jag blir lite upprörd i just detta ämnet beror på att min arma mor råkade ta en stammis plats på ett pass en gång och ja, bemötandet min mamma utsattes för var fan inte nådigt! Tänk dig en femårings attityd mot den som säger åt henne/honom att det inte skall köpas godis idag trots att man vill ha... inte för att personen i fråga slängde sig ner på golvet och slog, sparkade och skrek, men jag tror att hon hade velat göra det!)

Snälla försök att få dina nya träningskompisar att om ett tag vara en i gänget, någon du träffar på gymmet lite då och då. Hjälp dem att behålla sina nyårslöften lika väl som du vill kunna behålla ditt. Hjälp dem att känna sig lika hemma som du gör så att de nästa år inte behöver ge sig själva nyårslöftet "att komma igång med träningen" utan istället kan se det som ett naturligt inslag i vardagen som får dem att växa som människor och må mycket bättre! Världen blir en bättre plats om människorna i den mår bra! Träning är en starkt bidragande källa till välmående... och det är en rättighet alla har!

Kanske bara en formsvacka?!

Hoppas innerligt på det... men jag är så sabla trött... känner inte för att göra någonting och har ingen som helst ork ens till roligheter... tror att det kanske kan komma sig av att kroppen ställer om sig till det där sundare levernet... isåfall är det ju bara att bita ihop, härda ut och streta vidare.

Hade verkligen behövt att det var fredag idag... jäkligt mycket hade jag behövt att det var fredag... minns att jag kände såhär i september också... som om orken bara räckte till en bråkdel av allt... men så var också september en mer träningsfattig månad än genomsnittet... pass ikväll... hoppas jag kan suga i mig lite energi då... det brukar ha den effekten på mig det där med att träna. 

fantastiskt trevlig kväll!

Om än lite kort! Det var smygläsning av 2013 års filmprogram för Göteborgs Filmfestival på Pustervik ikväll... och nä, jag gick inte dit för att få reda på vilka filmer man skall se på filmfestivalen... jag kommer antagligen inte gå på den... MEN det där bandet jag tycker så mycket om, de som konkurerade ut HH ur min bilstereo ett tag (vilket typ bara U2 har lyckats med också), Kristoffer and the Harbour Heads alltså, de spelade där ikväll...

De där killarna är av någon anledning inte så stora i Sverige än men folket i Japan, Tyskland och USA verkar ha fattat galoppen! Så galet grymt!

och orkar du inte kolla igenom hela den filmen så kolla iallafall på denna... min favorit...

Och det bästa av allt, de spelar igen på invigningen av Göteborgs filmfestival, 26/1!!! Så det är inte alls så långt kvar till nästa gång!

Imorgon är det jag som byter skiva i bilen igen... till Little goes a long way - Kristoffer and the Harbour Heads får det bli!!! Så galet bra!

ska man ens våga?!

Förra året hade jag ett litet snack med 2012... ett sånt där litet snack om vad man kan tänkas förvänta sig av varandra liksom... man kan säga att det inte gick så bra... man kan säga att det gick käpprätt och helvete till och med... iallafall med vissa grejer...  så för att göra det enkelt... en liten uppställning...

Jag önskade mig en frisk och lycklig familj och friska och lyckliga vänner - farfar blev sämre och sämre och tillslut orkade han inte mer... farmor bröt foten strax därpå...

jag önskade mig att få träffa någon som jag kunde börja en framtid med, någon att börja planera barn och huset på landet med... 'nough said!

jag önskade mig en solsemester... - ja, jo, Val d'Isére resan blev ju lite av en solsemester men det var inte riktigt så jag hade tänkt mig det hela!... solsemester för mig innebär solstol, strand, kokosdoftande hud.

jag önskade mig utveckling i tillvaron - en viss utveckling fick jag ju absolut, kollektionsresan till Kina innebar en hel del utveckling. Och de där två banden jag numera sjunger är ju en personlig utveckling i sig såklart!

Jag önskade mig härliga pass och ett peppigt träningsår och god kosthållning - nja... man kan inte vara missnöjd med 275 träningstimmar... eller med att man klarat av att inte äta godis i över tre och en halv månad (somliga tycker säkert det är en fis i vinden  men för godisråttan mig så är det stort!)

jag önskade att jag inte skulle bryta några armar och ben i Val d'Isére... gick ju sådär... med musik...

och ja, lite sådär halvtamt önskade jag mig även att jag skulle finna glädjen i löpträning och ja, det gick ju inte alls... har farao inte funnit någon som helst glädje i det där... ett tag trodde jag mig ha löst det hela, löpband... men nä, det är sabla trist alltså!

Så med detta färskt i minnet så är det ju inte direkt så att man kanske vågar ge sig i kast med att önska en massa för 2013... man vill ju inte jinxa det liksom! Men ja, det vanliga, det där om Beach2013 och sådär, det ska väl gå vägen... träna mer, äta bättre osv... och jo, jag önskar att alla mina vänner och familj ska vara friska och lyckliga också, självklart önskar jag det, men om det skulle jinxa det så tänk att jag inte har skrivit det här!

Vad har du för nyårslöften?!

träningsmagi

ja, jag vet inte vad man ska kalla det annars... helt grymt att ha det där passet igen, måndagar i Partille that is, fullknökat med "mitt gäng" och massor med energi från början till slut. Det är ju dumt att förneka att man blir glad av att deltagarna kommer och undrar vart tusan man höll hus den där torsdagen i mitten av december (då jag var sjuk och absolut inte skulle instruera något pass), eller att de skiner som små solar allihop!

Och ja, jag blir galet glad av att folk sjunger med och tar ton, svarar på tilltal och har en dialog! Det är ingen hemlighet att jag tycker om att prata, men även jag behöver veta att folk är med mig! Och med det här gänget finns det inga som helst frågetecken på den punkten. Jag kör alltid med mörk sal men ändå ser man deltagarnas stora leenden från bakersta raden. Underbara gäng!!!

Skulle skrivit detta igår kväll egentligen, men jag var så endorfinstinn att jag inte kunde formulera mig riktigt... så kan det gå! Men den där endorfinstinnheten gjorde även att den planerade styrketräningen gick som smort, på ett jehu. Gjorde till och  med såna där superset (man varvar två olika övningar tex. bicepscurl och hantelpress axlar) som är tokjobbigt! Och fick slängt in lite mage och ben också! Sedan åkte jag hem... skippade den där sista konditionsdelen som jag egentligen ska utsätta mig för då det förbränner en hel del fett om man gör det efter styrketräningen, men jag orkade farao inte!

Men, det är så sabla gott att det är igång igen, livet as it should be när det gäller träningen och kosten menar jag! Älskar den där känslan!

Dagen idag, första dagen på resten av mitt liv...

ja, så är det ju för alla, varje dag... och jag gissar att jag inte är ett dugg ensam om att idag börja mitt "nya liv"... jag menar, det är ju ändå måndag! Det hör ju liksom till!

Jag har förresten redan smygstartat det nya livet... godis och onyttigheter la jag ner redan i torsdags... skulle blivit i onsdags egentligen men jag råkade snuppla (felstavat, jag vet, men det låter så sabla mycket roligare än snubblat...) på den berömda mållinjen och ja... i trilleriet råkade jag ramla på lite onyttigheter... men, men, det är inget att hänga läpp för utan det är ju bara att borsta av sig, resa sig på nytt och ta nya friska tag... sedan dess, i onsdags alltså, så har jag varit snuppelfri faktiskt!

Eller ja, den där bauta hamburgaren i lördagskväll kanske inte på något vis kan räknas som nyttig, men det var iallafall riktig mat! Man får vara glad för det lilla!

Men ändå, träning ikväll, och hittills en förträffligt följd kostplan, till punkt och pricka... nu är det sällan så att det är just dagtid min kostplan fallerar... men det är ju ändå bra känner jag... får väl se om det blir någon styrketräning ikväll dock... men jo, det vore väl dumt att slarva nu såhär i starten.

Hur går det för dig? Ska/har du startat något "nytt liv" nu såhär i början av 2013?

Bara 152 dagar kvar!!!

Nästan så man skulle ha en utmaning för sig själv... från och med onsdag... 150 citat av Håkan... Men det får jag fnula på lite... idag trillade jag hur som helst över det här:

"När man tänker och tycker och vet saker,

då är man ofta andra människor.

Men när man känner någonting, 

då är man alltid sig själv."

                                    - Håkan Hellström

Alla goda ting är tre...

sägs det ju... men jag tror mig ha funnit undantaget som bekräftar regeln på den faktiskt... att somna tre timmar efter midnatt när man skall upp tidigt är knappast någon fördel med... alls!

Om jag är trött idag?? Nja, inte så farligt... höll bara på att hälla tacosås i proteindrinken imorse!

Nu går det framåt igen!

Den där omorganiseringen i mina garderober alltså! Ja, jag har just blivit klar med att hänga in alla grejer jag har på galgar i min garderob som förr hade hopplösa hyllor. Och den andra garderoben, den som jag förr hade stänger i att hänga galgar på, den som nu har trådbackssystem och hyllor, den är också fit for fight! Kan väl erkänna att jag springer och öppnar de där garderobsdörrarna titt som tätt bara för att kolla hur snyggt och bra och käckt det hela blev!

Under sängen huserar numera tre stora plastlådor med lock för käck förvaring av diverse prytlar... diverse prytlar i min värld är bla. en rosa ukulele, ett gitarrfodral, lite säsongsbetonade kläder och sängkläder... förut fanns där mest sängkläder i två mindre lådor samt dammråttor... dessa är nu utrotade! nu har jag bara lite smågrejer som skall komma till rätta... fast det är de där grejerna som inte har någon given plats... så ja, det kan bli ett gissel... men jag tänker att det nog löser sig. Hade gärna satt in ett trådbackssystem i städskåpet också, men då får inte dammsugaren plats och ja, nog för att den är snygg i färgen och matchar min röda kitchenaid väl, men mer än så är det ju inte...

Åh, det känns så bra det här! Dessutom, efter en fika med min nya granne så känns det ännu lite roligare att bo här igen. Känns bra med någon i huset att umgås med ibland, ta en kaffe eller en promenad. Dessutom är hon jätteduktig på inredning, har väldigt städat och fint inne hos sig, så man kan ju alltid hoppas att det smittar av sig även till mig!

Det är konstigt hur det ändras!

Igår, innan jag åkte iväg på kvällen för en helmysig kväll med en av mina fina, fina vänner, så tyckte jag att jag hade gjort så stora framsteg i min garderobsröjning att ja, det var liksom bara att tjoffa ihop det där sista så skulle allt vara tip-top igen...

Idag, när jag vaknade någon gång mitt på dagen (det blev väldigt sent igår, mycket prat, ingen rom-com-drama som egentligen var planen... film kan man kolla på en annan gång, prata kan man behöva göra lite när som helst!) så känns det som om allt blivit värre... den där utvecklingen hade väl farao inte tagit några som helst steg framåt?! Saker ÖVERALLT!!! De där vidriga tv-programmen man sett om folk som samlar på sig all sköns skräp och får psykbryt när de ska slänga minsta pinal... jag börjar känna mig som dem... fast utan psykbrytet...

Men det är väl bara att fortsätta röja, försöka få upp den sista klädstången och sedan organisera hur man vill att saker och ting skall ligga och framför allt var det ska ligga...

Kvällen igår var hur trevlig som helst! Min fina vän och jag satt och pratade en massa, som förr när vi bodde grannar... älskar att sitta och prata med mina vänner till sent... älskar inte att köra hem i mörkret lika mycket... men det gick bra! En annan bra grej, jag fick värsta bra tipset om hur jag ska organisera om i mina köksskåp... det blir att sätta in utdragbara hyllplan i de där hemska underskåpen så man kommer åt även det som står längst in och samlar damm!

Men först kaffe hos min trevliga granne!

Vad gör du en söndag som denna?!

träna bör man!

Ja, det är ju så bra det där... träning... man blir så go och glad! Jag märker stor skillnad på mitt eget humör om jag slarvar med min träning... jag blir supergrinig och deppig, tvivlar på mig själv och tycker att det mesta är rätt trist faktiskt... och ja, när jag tränar ordentligt, när jag kör de där passen och är igång, då mår jag ju så sabla mycket bättre! Blir piggare och gladare, trevligare och ser liksom världen i ett annat ljus!

Så ja, idag, med både ett cykelpass och ett styrketräningspass i ryggen så är jag lite mer perky än jag varit på rätt lång tid tror jag... lite mer perky och mycket nöjd! Kanske är därför det inte känns som ett så överväldigande uppdrag det där med att få ordning på garderoberna här hemma...

Vi var ju inte direkt ensamma!

Ikea, en lördag som denna... jösses va folk det var! Överallt va de också... och jag kan inte låta bli att förundras över hur folk tänker, eller inte tänker... om det är galet mycket folk och jag går med en kundvagn i en gång... då behöver jag ju inte bara stanna mitt i gången, mitt i vägen bara sådär... eller måste man det? Kan man verkligen inte känna att man kanske borde gå åt sidan lite grann? Bara lite!

Ja, ja, jag fick iallafall tag på det jag skulle... lådor att ha under sängen, en låda att ha alla scarfsar (??? scarves?? scarfar?... en scarf, flera... sjalar?) och ja, mamma hade med sig stänger till min garderob samt två hyllplan också, som pappa hade fixat... så nu ska jag väl kanske kunna få någon ordning på den här lägenheten igen... jag börjar se ett ljus faktiskt!

det känns konstigt i håret...

eller ja, håret känns konstigt... vet att jag imorse, när jag duschade var lite virrig... höll på att börja med balsam innan schampo osv... men nu vet jag inte... glömde jag att skölja ur balsamet?! Eller är det bara i den här delen av torkandet som håret känns lite konstigt, nästan fett?! Jo, ja, mitt hår torkar superlångsamt... och jag har kanske bara inte tänkt på det tidigare...

Det är ju inte så att jag använder något nytt schampo eller balsam liksom... jaja, det reder sig... och på tal om att reda sig... jag har världens bästa tips till er med döttrar med långt hår som trasslar sig och där det blir gråt-och-tandagnissel vid varje borstning:

BIOLAGEHydra-Seal Softening Mist

Jag vet inte om den funkar som en utredare i sig, men mitt hår blir mycket lättare att borsta när jag använt det! Och den luktar gott också, som en bonus liksom!