vad hände med denna dagen egentligen... den känns som om den har pågått hur länge som helst, vilket iofs ju är sant... jag har varit uppe sedan tidigt, varit igång sedan tidigt, tränat två gånger och dunkade ner i soffan för bara en stund sedan... då blir dagen onekligen lång...
Men jag är verkligen överlag nöjd med denna dagen... träningen går inte att klaga på, kosthållningen har hållits enligt konstens alla regler... det är mycket med dagen jag är väldigt nöjd med... och vissa saker jag funderar starkt över... vilken roll det egentligen är jag spelar är en av sakerna jag som snurrar i mitt huvud... framför allt om jag spelar den rollen jag förväntas eller om jag faktiskt lämnar ut mer än vad som är vettigt...
Ibland känns det som om jag gör det, lämnar ut mer än vad som är rimligt, tar större socialt ansvar än vad som är meningen... men när man satt sig i den båten, hur ror man det iland? Hur får man en förändring tillbaks till rimliga mått igen? Tror inte jag är någon direkt rimlig människa... detta kan bli knivigt, det känner jag på mig... jag gillar inte kniviga situationer... samtidigt funkar det inte så här heller... det tar liksom för mycket uppmärksamhet mot det jag är där för att göra...
Men men, det blir ett framtida problem att lösa... fast det där att jag tappar tråden så himla lätt, det behöver jag nog öva på!
Men jag är verkligen överlag nöjd med denna dagen... träningen går inte att klaga på, kosthållningen har hållits enligt konstens alla regler... det är mycket med dagen jag är väldigt nöjd med... och vissa saker jag funderar starkt över... vilken roll det egentligen är jag spelar är en av sakerna jag som snurrar i mitt huvud... framför allt om jag spelar den rollen jag förväntas eller om jag faktiskt lämnar ut mer än vad som är vettigt...
Ibland känns det som om jag gör det, lämnar ut mer än vad som är rimligt, tar större socialt ansvar än vad som är meningen... men när man satt sig i den båten, hur ror man det iland? Hur får man en förändring tillbaks till rimliga mått igen? Tror inte jag är någon direkt rimlig människa... detta kan bli knivigt, det känner jag på mig... jag gillar inte kniviga situationer... samtidigt funkar det inte så här heller... det tar liksom för mycket uppmärksamhet mot det jag är där för att göra...
Men men, det blir ett framtida problem att lösa... fast det där att jag tappar tråden så himla lätt, det behöver jag nog öva på!