Vilken helg!!!

Ja, den har varit galen, på många sätt!!! Galet uppbokad, galet uppstyrd, galet stressig stundtals, galet tröttsam, galet överraskande i det hänseendet att jag inte var så nervös alls som jag hade befarat att jag skulle vara... men framför allt galet rolig!!! Bandet jag just börjat sjunga med har haft tre spelningar, mina allra första, inget storstilat kanske men dock, två spelningar på Sävedalens Höstmarknad och en på en privatfest igår, alldeles lagom stort för min del... superbra också att det faktiskt var tre spelningar på en och samma gång typ så man inte hann landa emellan utan att det bara var att kliva på scen igen och igen, ta vid där man plockade ihop igår och inte hann bygga upp någon som helst nervositet där emellan... eller så var jag kanske lite nervös, men bara så lite att jag knappt märkte av det... mest kändes det helt naturligt faktiskt, och roligt... sabla roligt... vill igen, och igen!!!

Fast mitt blåmärke på låret vill ha lite semester nu... för fy fan va ont det gör att spela tamburin!!! Eller heter det spela tamburin?! Skit samma vad det heter, slår man en hård sak mot samma ställe på kroppen i sammanlagt 8-10 timmar på mindre än tre dygn så lär det knappast gå omärkt förbi... det kan tex. komma att se ut såhär:

Bredden på blåmärket beror på att jag flyttade runt slaget mot
låret för att liksom sprida smärtan... det gjorde ju så sabla ont att
slå på samma ställe HELA tiden... tryckutjämna tror jag det kallas!

Men vad gör väl det? Det var ju roligt... idag var det lite kallt också... men allra mest roligt! Och... igår kom jag på en superskojig sak... i och med detta... då detta är att jag ibland kan komma att stå på scen och sjunga inför folk... så uppstår ett, för mig, helt nytt shopping behov!!! Helt plötsligt finns det anledning till att kanske köpa sånt där som man kanske annars tänkt att "men NÄR ska jag ha det där på mig?!"!!! Har inte något bra exempel just nu, men jag lovar, det kommer jag att hitta!! Det ger ju ännu en positiv dimension till det hela!

jag tror jag blir religiös...

Lasse Berghagen på Moraeus med mera... och så spelar han "En kväll i juni"... min absoluta favorit... älskar den... det är nästan så jag älskar Lasse Berghagen... tycker han påminner om min egen morfar, bara det gör honom speciell... fantastiskt, underbart och ganska magiskt faktiskt, om du frågar  mig iallafall!

om inte om fanns...

... om jag inte vore så sabla trött så jag knappt orkar hålla huvudet uppe... om jag inte var tvungen att piffa till anletet lite till och göra mig i ordning för kvällens spelning... då hade jag hunnit och orkat skriva ett inlägg om hur sabla roligt det var idag!!! Hur galet skoj det var att stå på scen och sjunga på Sävedalens höstmarknad och hur nästan inte alls nervös jag var, för det var jag inte, nervös alltså... och det var det... görkul alltså!

Ska jag vara ärlig så vet jag inte riktigt hur det lät, det blåste en del och jag har inte så bra koll på det där, men det var roligt... och när man har roligt så brukar det ju iallafall inte låta skräp! Så det hoppas jag att det inte gjorde, jag hoppas det lät bra, för det kändes bra! Allt sånt där skulle jag kunna ha skrivit om...

Men det hinner jag ju inte nu, för nu måste jag slänga på lite mer smink, trolla bort den där swoschen i luggen som letat sig dit... få i mig lite mat i magen och ja, ge mig av igen, för kvällens bravader. En spelning inomhus, på en privatfest. Ska bli riktigt roligt! Det enda jag egentligen oroar mig för är hur mitt högerben skall komma att se ut efter denna helgen... tamburinen lämnar vissa avtryck... blåmärket mäter numera säkert 10cm i diameter... men mer om det imorgon... nu ska vi ställa skåp! 

Rock'n'roll på er!

En kväll i goda vänners lag

Fruhippa för en riktigt fin tjej ikväll. Vi har faktiskt känt varandra sedan vi var bara några år gamla, sedan bytte jag dagis och vi hamnade i samma skola igen först på högstadiet. Alltid varit vänner om än mer eller mindre sporadiskt. De senaste åren har vi umgåtts lite mer igen och jag är verkligen jätteglad för det!

När jag var i Shanghai gifte hon sig med sin numera make, ett helt fantastiskt par med mycket gemensamma intressen och två superhärliga pojkar. Eftersom jag var där och inte här kunde jag inte närvara den där dagen/kvällen som alla som var med på pratar så varmt om... men möhippan eller fruhippan eftersom det blev efter bröllopet, det kunde jag ju inte missa!

Vi har haft en jättetrevlig, rolig och kul kväll, ett stort gäng tjejer så ja, mycket skratt, mycket vin, flams, trams och fnitter. En hel massa mat och snacks, ännu mer vin och skratt. Underbart! Eftersom jag ska upp imorgon och dels köra pass och sedan faktiskt ge mig iväg för första spelningen med bandet, tätt följt av andra spelningen med bandet och ja, på söndag, en tredje spelning... så tog jag det vansinnigt lugnt ikväll... ska bara sminka av mig, bädda ut bäddsoffan för mina nattgäster och packa träningsväskan för imorgon innan jag knoppar...

hoppas du haft en suverän fredag!! Det har jag haft, förutom att jag blev erbjuden lillfingret när jag ville ha hela armen och det frustrerar mig något så gruvligt!!! Men men, strunt samma, det var Marias kväll, jag hoppas och tror hon var nöjd med den!

Puss och god natt!

På allmän begäran... en dagens!

Ja, det var länge sedan... så kan vi inte ha det!

dagens låt: Jackie DeShannon - When you walk in the room

dagens dusch: två... en imorse så jag vaknade och sedan en efter passet
dagens frisyr: först burrigt och lugg, sedan uppsatt och lugg...
dagens smink: ja, och de nya ögonskuggorna från Lancome som jag köpte sist är verkligen helt grymma!
dagens klädsel: jeans och vinrött linne under vit top, svarta converse

dagens planer: jobba, träna, jobba, repa

dagens vill ha: mer tid 

dagens saknad: vet inte var jag ska börja... saknar vänner jag inte träffat på länge

dagens skoj : Spinning och rep!!!

dagens drog: kaffe

dagens träning: Cykel45
dagens måste: försöka andas 

dagens dricka: vatten

dagens mat: solskensdryck, kesella och blåbär, proteindrink, thaigryta

dagens mående: trött, lite förvirrad, lite glad... alla möjliga känslor faktiskt...

men ja, en bild ljuger ju tydligen inte... jag är uppenbarligen inte pigg... nyss hemkommen, uppkrupen i soffan i min OP med datorn på magen... mascaran under ögonen är en bonus från ösregnet som accelererade när jag gick från bilen till repet... sotade ögon bara sådär! man får vara glad för det lilla!

förvirrad?!

Nä, egentligen inte mer än vanligt... det är väl kanske därför jag klarar av att tänka på det... hur det är när man varken vet ut eller in, upp eller ner, hit eller dit... när ingenting verkar vettigt... eller allt verkar vettigt men spretar åt olika håll... när det enda man kanske egentligen skulle behöva göra är att sätta sig ner och rita världens största mindmap...

fast först skulle man ju behöva bestämma sig för vad den där mindmapen skulle handla om... då kunde man kanske göra en mindmap för att komma till klarhet med det också!

Hur har du det med förvirringen idag? I stort behov av en mindmap just eller räcker det med en siffra? Skala 1-10?

äppelkäckt...

... hmmm... hade faktiskt tänkt skriva ett sådant inlägg idag... det är ju ändå torsdag... torsdagar är ju, kanske som bekant en av mina favoritdagar i veckan... idag är inget undantag trodde jag... på pappret är det inget undantag... jobba hela dagen, avbrott mitt på med att köra ett spinningpass (jobb även det egentligen ja, men annorlunda och endorfinboostande så in i hoppsan)... repa med bandet ikväll... en görgo, om än lång, torsdag!

En annan av anledningarna till att jag skulle skriva ett tokglatt inlägg var att jag ville bryta mönstret... har varit alldeles för opepp det sista känner jag... alldeles för trött och orkeslös... tänkte att om jag peppar till det lite så kanske det smittar av sig till resten av livet... tanken är ju god, det måste du ge mig... om det funkar återstår att se... eller hade återstått att se OM jag hade skrivit det där glada inlägget...

Men nu har jag inte det, och det glada ögonblicket har lite grann gått mig förbi... inte så långt förbi att jag på något vis är arg och/eller deppig, men jo, lite... jag börjar tvivla på människan... på ärlighet, förtroende och trofasthet... allt sånt man lär sig som barn att värdera... allt sånt man som barn lär sig är rätt... I vilken ålder tappar vi det? När blev fel inte längre fel... när blev det okej att fela? När blev det okej att ja, kanske inte göra fel, men inte heller göra rätt?

Man brukar ju säga att av barn och fyllon får man höra sanningen... vill verkligen inte tro att vi som blir kvar väljer lögner framför annat, men fan vet... tror verkligen inte alla väljer det, men det har uppdagats lite för många oärligheter, lite för många ojustheter det senaste så ja, man blir lite förvånad... lite skakad till och med...

Men men, det kanske bara är jag som är känslig. Det kanske bara är jag som trodde lite för mycket på sagan som visade sig bara vara just en sådan... saga... verkligheten kanske inte är bättre än såhär... fast det vill jag ju inte tro...

När folk kryper in under skinnet på mig

...och inte på ett bra sätt nu alltså... jag klarar knappt av att hålla ihop då... när folk konfronterar mig med saker jag inte anser att de har med att göra... men som de snokat reda på ändå, bakvägar, sidovägar och ja, tydligen även raka vägen, om raka vägen är att fråga mina vänner om saker och ting...

usch, känner mig kränkt, manglad och lite överkörd... kan tyckas att manglad och överkörd är samma sak... ja, kanske, effekten är iallafall densamma... kan inte för mitt liv begripa varför man känner att man behöver veta?! Ett ex till mig brukade flitigt använda det bevingade uttrycket "it's on a need to know basis - and you don't need to know!"... sedan skrattade han sådär gott med hela ansiktet och ögonen... det är tur att jag kommer att tänka på det där skrattet... det lyfter den manglade själen en smula...

mest kanske jag känner mig lite manglad för att jag inte får behålla mitt privatliv privat... kan man kanske tycka är konstigt då jag faktiskt är en smula öppen med livet här i bloggen... men det är de delarna som jag väljer själv... när andra väljer åt mig, då blir jag kränkt... när andra väljer åt mig om mina vänner, när någon talar om saker för mig om mina vänner och liksom vill kolla med mig om det stämmer... försöker luska vidare, rakt ur källan så att säga... då manglas jag... känner du igen det? 

det svänger...

... men inte alls så mycket som jag skulle vilja... är trött som en kastrull idag... graden av trötthet en kastrull har förtäljer inte historien, men jag känner på mig att det är ganska högkoncentrerad trötthet vi snackar om här... förstår inte riktigt hur det kommer sig faktiskt, om det kan vara brist på sömn, eftersläntrande jet-lag eller om den där balansgrejen jag har (men mycket mindre nu) påverkar... så kan det ju vara... det kan ju vara en fråga om kombination av alla tre grejerna också... en smula sömnbrist, en nypa jet-lag och ett kryddmått balansgrejs...

Men strunt samma, det går väl över inom sinom tid gissar jag! igår kväll svängde det, från trötthet till pigghet... lite otajmat att det gjorde just det där svängeriet på kvällen kan tyckas, särskilt åt det hållet, men ändå, det är gott att veta att det inte är en konstant känsla!

Men fan va jag klagar!!! Ja, förlåt... jag ska genast bli piggare, gladare och trevligare! Body Shop har ju för farao kommit med ny persiko-doft... ren skär glädje, helt klart! Hur har du det idag? Klackarna i taket? Rajj-rajj? 

men ORKA!!!

åh... jag måste snart ge mig ut i det där vädret igen... sätta mig i bilen och köra till Romelanda... det vankas dräktsömnad... och jag har verkligen ingen lust... ingen alls faktiskt... hade allra helst hoppat i min OP, dunkat ner i soffan med en påse godis på magen ett glas vatten och lite keso, kollat på senaste avsnittet av Downton Abbey som min kollega fixat till mig och bara softat... men nä, det vankas dräktsömnad... och enda anledningen till att jag inte skippar det är att jag vet att jag tycker det är supertrevligt när jag väl är där... när jag väl klivit över tröskeln och tagit tag i mig själv... men idag är jag svårgreppbar... hal och jäklig... och tydligen lite förvirrad också för när jag för en stund sedan provade min nya sportbehå som jag fyndade på Gina idag så klagade jag först ganska högljutt på att den var felkonstruerad... sedan insåg jag att jag hade tagit på mig den ut och in... så kan det gå!

Men nu, dräktsömnad alltså... idag innebär det ett visst generingsmoment då jag inte alls har gjort klart det där jag sa till de andra i gänget att jag skulle göra klart över sommaren... det bästa med dem är kanske ändå att de redan är medvetna om att det kommer att vara så, och att de faktiskt inte dömmer mig ändå, iallafall inte så jag hör eller märker det! Likasåbra att kicka igång sig själv!

undrar lite hur de tänkte...

I flera års tid har jag längtat efter, ja saknat rent ut av, Body Shops Body Butter i persikodoft (smak höll jag på att skriva, men det hade ju inte varit helt rätt!).. Mig veterligen har inte denna funnits tidigare... Body butter peach alltså... fast det kanske den har och jag bara har missat... hur som helst, för mig har det varit en gåta att man inte har den i sitt sortiment, det ordinarie, när man kan ha dofter som körsbär så borde ju steget inte vara långt till persika... eller jo, det lät lite långt, men tänk mango och papaya då, därifrån är det bara ett litet skutt till persika! och så idag, när vi valde att piffa till den annars ganska hopplösa tisdagen med en lunch på Allum (Le Pain Francais - deras Chèvre-sallad är to die for! jag skojar inte med dig!!!)

Hur som helst, ett par fynd på gina och en lov på HM senare så råkade vi traska förbi Body Shop... och ta mig hoppsan, tusan så glad jag vart på ett litet kick!!! Där, i bästa rampljuset stod den, den nya serien, Vineyard Peach och utstrålade utsökthet (hur nu det går till)... jag blev sådär till mig i trasan kan man säga... sådär till mig att tjejen i butiken nog knappt själv förstod hur det gick till men helt i ett nafs hade hon sålt på mig inte en utan två body butters... hur bra som helst! Bra både för henne och för mig ju!

Vilken jävla dag!!!

Jag ville inte vakna imorse... men så fick jag ett roligt sms som gjorde att det faktiskt gick vägen, ja, om vägen var att slänga benen över sängskanten och masa sig upp och in i duschen... var inte riktigt självgående imorse kan man säga... gjorde sådana där spontangrejer man inte skall hålla på med i tröttaste tillståndet... frångick rutinerna helt enkelt... inte bra! Frångångna rutiner skapar allt som oftast merjobb... så också idag...

Den här vuxna (?) människan som är jag fann sig själv sittandes på golvet likt en fyraåring för att ta på sig skorna... bara en sådan sak! Och när jag ändå satt där var det så nära att jag kom på att jag bara skulle vila huvudet lite grann mot parketten... men jag gjorde inte det... men det var nära!

Väl på jobbet, sen som vanligt, försökte jag få i mig min andra frukost... Kesella och blåbär, som vanligt... det gick inte... jag sitter fortfarande och kämpar med den där skålen... en och en halv timma senare!!! Kaffet spillde jag ut, delvis på benet (svalt dock, det spar ju tid som du vet)... och fastnade i ordvitsen "coffee to go!" alldeles lagom tråkigt för den här tisdagen kan jag tycka!

Verkar som om många med mig upplever att just denna dagen är motvalls så in i h-vete! Statusuppdateringar på fb, blogginlägg och annat skvallrar om en extra trilsk tisdag... man undrar ju varför!? Varför blir det så? att vissa dagar blir trilskare än andra för många... och inte bara lokalt utan även globalt vad det verkar! ... ja, förutom om man läser mitt horoskop för dagen då förståss...

Your energy is fantastic and should make the day quite enjoyable -- no matter what's on your plate. Just make sure that you're sharing this good stuff with those in your life who could use a lift.

Tur att man inte går på allt man läser! Och ja, om det skulle vara så att jag försöker dela med mig av min fantastiska energi till dig idag, tacka då för guds skull nej... skyll på att du är vegetarian, mätt, trött... vad som helst... det är bluff och båg alltihop... jag vill inte ens ha den själv...

Hade jag varit medelålders, korpulent gubbe med dåligt ölsinne och en stressnivå som för länge sedan var passerad hade det kunnat hända att jag hade skrikit följande, bevingade ord från en balkong någonstans på 70-talet,  i ett semesterparadis "måtte djävulen ta alla fruntimmer!!!"... var får jag allt ifrån?!

Ja, jag undrar lite vart du tagit vägen!

Ibland i livet träffar man folk mer ofta, ibland i livet träffar man dem mer sällan... förra sommaren tex. så umgicks jag mycket med några goda vänner... denna sommaren har vi inte sett röken av varandra... det är lite konstigt tycker jag! och tråkigt! Självklart är det som så att man inte alltid får till tiden, men någon gång borde man väl kanske kunnat få till en dejt? Hur kommer det sig att man i perioder anpassar livet så det stämmer och nästa inte alls???

Just som jag skrev den sista meningen där kom jag att se framför mig den där bloggläsaren som tänker "men är hon dum i huvudet på riktigt??? förstår hon inte att de inte vill ses?!"... ja, henne/honom såg jag framför mig, men vägrar tro att det är en rimlig anledning i alla fallen... korkat eller ej... jag tror bara det blir så, att det går i vågor med vilka man umgås med... men det är tråkigt... och jag vill att du ska veta att jag saknar dig om vi inte har setts på ett tag!

Vissa saknar man självklart mer än andra. Det finns människor i mitt liv som jag saknar så det gör ont om jag inte träffat dem på ett par veckor... andra som jag kan träffa med några månaders mellanrum utan att känna samma saknad/längtan, men med det inte sagt att jag tycker mindre om dem för det... vissa kanske jag faktiskt tycker mer om... Men det var inte det, rangordnande av känslor för, detta inlägget skulle handla om utan bara mer en reflektion över att jag saknar många av mina vänner, har inte hunnit träffa dem på flera veckor och ja, jo, det gör lite ont i hjärtat!

Allra mest undrar jag kanske över när vi ska ses egentligen??!!! Såhär kan vi ju inte ha det!!!

vilken besvikelse!

ja, den var inte nådig kan jag meddela... inte förvirringen heller... nådig alltså... förstår inte riktigt under vilken sten jag sovit i natt... känner mig helt mörbultad i hela kroppen OCH knoppen... huvudvärk... men det kan lika gärna vara inbillning... vi satt och diskuterade förut... jag insåg då helt plötsligt att jag hade stor förhoppning om att det var torsdag eller fredag idag... hallå eller?! Hur veckovill får man vara?! Det är nästan så jag blir rädd för mig själv! Känner att denna veckan blir jäkligt lång nu... lite onödigt lång kanske till och med... eller så rusar den på i rasande fart nu när den väl satt igång... hela september har jag haft den känslan... konstigt det där, att det känns som om tiden går olika fort... 

Vilken galet trevlig helg!!!

Jag har verkligen haft en helt fantastisk helg... trött som ett as... ja... men det gör inte så mycket nu när jag bara kan dunka ner i soffan och landa, fundera och gotta mig åt alla goa intryck!

Ost-kväll hos farmor i fredags, massvis med go-känsla på det. Min farmor är något i särklass, helt klart, hon är helt ljuvlig och vi har väldigt trevligt tillsammans. Kan sitta och prata om allt verkligen! Så mycket härlig energi man fyller på bara av att vara där!

Igår hade jag först pass på morgonen... mitt älskade lördagspass, ljuvligt! Riktigt, riktigt roligt att köra, fullt av energi som bara strömmar runt i salen och ja, kanske beror det på all energiutväxling som sker att jag blir helt galet sänkt efteråt? Ibland tror jag nästan det! Men jag vet inte säkert!

På eftermiddagen igår åkte jag hem till nyvunna vänner. En familj jag lärde känna på midsommar, helt underbara, tyckte jag redan då... ska vän inte sticka under stol med att jag kanske var lite nervös över att jag eventuellt skulle ha höjt dem en aningens högt till skyarna... att jag kanske kom ihåg dem som bättre än vad de faktiskt är... tänk om vi inte alls skulle klaffa liksom, och så skulle jag dit ensam, äta middag och umgås, sova över och ja... det finns få utvägar om allt bara blir stelt och konstigt i en sådan situation...  Det blev inte ett dugg konstigt eller obekvämt och stelt... såklart! De förtjänar högre skyar än vad jag hade höjt dem till! Så galet trevligt!!! och gott!!! och mysigt och helt fantastiskt! Det perfekta värdparet, helt klart! Så himla trivsamt!!! Tiden bara swoschade iväg igår och helt plötsligt var klockan fyra när vi skulle gå och lägga oss! Sov som en sten, vet inte om det berodde på all god mat, all god dryck, det trevliga sällskapet på kvällen eller den mycket generösa chokladbiten på kudden (som jag iofs inte åt eftersom jag ju inte äter godis, men det är ju tanken som räknas!). Antagligen var det en kombination av allt detta.

Dagen idag började sådär lagom sent med go frukost och eftersnack vid frukostbordet till halv två... vi är nog rätt lika, min namne och jag! Är så glad över att ha träffat er! Hela eran fantastiska, ja rent utav amazing-a familj.

Ikväll kom en annan vän hit. På en kaffe och en massa prat. Så mysigt! Saknar våra dagliga snack jättemycket!!! Så roligt att hon kom hit och vi fick ventilerat lite, diskuterat och uppdaterat oss.

Nu ska jag bara dunka ner i soffan, kolla på en film, fixa lite mat, fundera på alla intryck som helgen gett och landa.

Vad har du haft för dig i helgen?

åhhh... den tröttheten!

Jag förstår inte... eller jo, det gör jag, men ändå... jag behöver få klaga på något så banalt som tröttheten jag känner... jag vet, det är nästan tabu att klaga på att man är trött när man inte har småbarn, hus, hund och tusan så mycket att göra... men jag är görtrött... kan bero på att jag kom hem sent igår igen...

tjejkvällen hos farmor blev väldigt sen, vi/jag tappade lite koll på tiden och helt plötsligt var klockan efter tolv... det är så mysigt och roligt att umgås med min farmor, tiden bara flyger iväg liksom! Flyger iväg gör även de där timmarna man får sovit när man ska upp på lördag morgon också köra pass om man kommer hem strax efter ett...

så nu, efter en timmas sömn-mitt-på-dagen vet jag knappt vem jag är... men jag får väl ta och hoppa in i duschen igen och hoppas att jag hittar mig där någonstans... ikväll skall jag nämligen till fina vänner på middag. Ska bli jätteroligt! jag tänker amazing till och med... inga dåliga förhoppningar på en kväll kan tyckas! Men det vore ju bra om jag vaknade först!

I've got a feeling!!!

ja, jädrar, igår, på repet, jag fick en jäkla massa mer feeling än vad jag någonsin haft på repen tidigare!!! inte för att de har varit så många iofs, men ändå, att man känner att man blir säkrare, tuffare och vågar ta ut svängarna mer, DET är så jäkla gött!

Ibland får jag så mycket feeling att det liksom inte blir helt rätt... då får man hejda sig lite... men det är ju en konst det med! Allt går, utom tennsoldater och små barn... i detta nu tror jag faktiskt att detta kan komma att gå vägen riktigt bra! Inte minst för att det är så sabla roligt!

Vad har du för feeling idag? det är ju ändå fredag liksom?

det slog mig just...

hur i hela helsiket ska jag orka vara vaken hela kvällen?! Jag har ju fått en något rubbad mat och sov-klocka... vid nio är jag helt golvad... fram till tio har varit en kamp att hålla sig vaken hela veckan... repet slutar inte förrän tio... jag kommer att vara en lattjo liten tjej i sista rycket där är jag rädd... men ja, ja, det får ordna sig, man tar ett steg i taget, en jäspning åt gången och sedan är det ju bara att hålla ihop anletet tills man är hemma!

Pratade förresten med sjukvårdsupplysningen förut, angående min på-båt-känsla... hon trodde mycket väl att det kunde komma sig av tryckförändringar. Inget allvarligt, det går över... kan ta några veckor dock... om jag blir illamående eller svimfärdig osv. så ska jag söka hjälp... hon rekommenderade mig också att jag skulle ta det lugnt... en rekommendation är ju bara en fingervisning så vi får väl se hur det blir med den saken... tydligen inte farligt att träna dock, men det kan göra att det tar längre tid för tillståndet att försvinna... så just nu sitter jag och väger för och emot... om jag inte kör mina pass, vilket tillstånd hamnar jag i då? Ett argt, grinigt och inte bra tillstånd... om man ser det ur det perspektivet så kan jag meddela att den här salongsberusningskänslan är ganska oförarglig ändå!

en torsdag å det grövsta

nästan så jag hade lust att använda ordet "grövstaste" där, bara för att det egentligen inte går... men för att ändå göra det, lite upprorskt sådär... lite livin' on the edge... för att det ibland är galet gött att vara lite daredevil på ett väldigt fånigt sätt. Mitt liv är lite alldeles för lite daredevil som det är ändå just nu känner jag... ja, det hade du såklart redan listat ut, eftersom jag anser att att lägga till ett "-ste" till ett ord är krydda nog, kanske inte nog i livet, men ändå såpass att det blir en del av ett inlägg! 

Sorgligt egentligen, när man tänker efter! För att vara på den säkra sidan så låter jag därför bli att fördjupa mig mer i det hela... låter det bero, skyller på jet-lag igen och hoppas det var ett olustigt infall...

how ever... torsdag... mitt i september... jag har knappt fattat att det är det tror jag, september alltså... jackan ligger kvar i bilen hela tiden, nära till hands om den skulle behövas, men ändå såpass långt borta att jag kan låtsas som att det är sommar ett tag till... vågar vägra annat än steps-sockar och vår/sommar-skor i några dagar också... 

Ikväll står det rep på schemat, ska bli riktigt roligt. Jag gillar det där riktigt mycket, mer än vad jag trodde... mina torsdagar har kommit att bli en av de bästa dagarna på hela veckan! Först och främst är det dagen innan helg (om man räknar att fredagen ändå är stundande helg), jag har pass på lunchen, ett pass jag älskar att köra och sedan rundas dagen och kvällen av med rep, inte varje torsdag, men ibland! Det är suveränt!

vilken sabla tur jag har haft!

ja, det slog mig idag igen, hur nära det var att jag hade missat den här chansen! Hur nära det var att somliga vägar aldrig hade korsats... om det hade blivit som det först var tänkt den där kvällen tidigt i våras då hade jag aldrig träffat två, för mig idag, väldigt kära vänner, alltså, de är inte kära, iallafall inte i varandra, men de är kära vänner till mig. Personer jag tycker mycket om och som berikat mitt liv på ett alldeles speciella sätt.

Vilken tur att det ibland inte blir som man tänkt sig! En lärdom jag borde komma ihåg att ta tillvara på lite oftare... för det är väldigt lätt att glömma av just det... att det inte behöver bli fel bara för att det inte blir som man tänkt sig... ibland har man ju kanske tänkt fel... eller iallafall inte helt rätt...

En statusuppdatering kanske vore på sin plats...

på fronten intet nytt kan man säga... det gungar fortfarande... går vågor i knäna och ja, illamåendet ligger kvar lite sådär som en krydda i tillvaron, stillsamt ackompanierat av en lätt huvudvärk... urk på burk typ... men vad gör väl det, locket ska läggas på brunnen, slipstenen slipas (?) och allt sånt där som skall göras fastän man bara känner för att krypa ner under täcket och dra det hårt omkring sig... fast bara såpass att man ändå kan komma åt att hålla i sig i madrassen när det gungar för våldsamt!

Men jag är på jobbet idag, det funkade ju uppenbarligen inte att sova/vila bort känslan... testar ett nytt grepp idag helt enkelt... jag har ju inte direkt något fysiskt ansträngande jobb så det kan ju inte vara någon större fara! Passet ikväll blir nog bara som en liten energiboost för kropp och knopp, träning kan ju inte skada tänker jag!

Vad gör du en dag som denna? En onsdag mitt i september kan ju onekligen svänga... vädret gör det bannemig, ena stunden sol, nästa regn för att sedan släppa fram solen igen!! How is the läge with you så att säga? Funderar du över något särskilt idag? Jag funderar ju jämt känns det som, blir aldrig riktigt klar... hade ett långt samtal med en fin vän igår där jag kom till insikt i hur vansinnigt annorlunda min vår och sommar, ja kanske livet i stort, hade sett ut om jag vid ett litet tillfälle gjort annorlunda! Jag tror ju själv att det är tur att jag inte gjorde annorlunda, men ändå...

Blev tipsad om denna i måndags, galet bra låt!! Vilken är din favorit just nu?!

en kulen natt, natt natt, min båt jag styrde...

så känns det... hela tiden... som om jag var ute på sjön... lite lätt illamående och helt groggy i huvudet stannar jag hemma idag... det var inte min plan från början... från början tog jag den där extra långa duschen för att vakna... jag piffade och trixade med sminket för att se någorlunda pigg och fräsch ut... klädde mig lätt och ledigt för att kunna vara så avslappnad det bara går att vara under en dag... tights, långt linne, stor skjorta och converse... jag vet inte, det blir inte så piffigt kanske, men jäkligt skönt!... men det går fortfarande inte så bra, illamåendet finns där hela tiden, tröttheten slår ikapp med gungandet... så tillslut gav jag upp, ringde jobbet och sa att de får klara sig utan mig idag... det tror jag nog de gör... själv ska jag gå och lägga mig igen... försöka sova bort den där gungande känslan. Håll tummarna för att det går vägen!

Shanghai i all ära, men det är sant som det sägs: borta bra men hemma bäst!!

Ja, så är det nog... det är iallafall väldigt gott att vara hemma.. hur bra resa det än varit! Shanghai med omnejd har visat sig från en väldigt bra sida, lite varmt och väl fuktigt de första dagarna men sedan lugnade det sig en aning, alldeles lagom... För två år sedan var jag i Shanghai för första gången, då tyckte jag att all mat jag blev serverad var lite läskig... visst, det var en fräck stad och en rolig resa, men när det blev bestämt att jag skulle åka igen var det inte utan en viss tveksamhet över just kosten... ja, inte bara kosten såklart, hela den där uppstoppade känslan jag upplevde förra gången var verkligen inte något jag längtade efter att återuppliva...

Men denna gången har verkligen gett mig mersmak... inte så mycket på luftfuktighet, skitiga toaletter, slemmig mat i jello-konsistens (som jag älskar, Jello alltså, men det är också det enda dallriga jag tycker om) och kött/fisk med ALLT-går-ner-känsla... dvs. man äter allt man kan... resten spottar man tillbaks på tallriken... just det längtar jag inte tillbaks till... faktiskt... men pulsen, utsikten, jobbet, besöken på fabriker där man får vara med i processen att presentera en skiss, välja material, diskutera lämplighet och eventuella justeringar. Det, det älskar jag! Fokuset, inblicken, ansvaret och delaktigheten, det är det bästa!

Nästa gång jag åker ska jag ha med mig minst ett par skor med klack... kinesiskorna klär sig väldigt piffigt... man känner sig som en slashas när man kommer i jeans, top och ballerinaskor/converse... inte för att det spelar så stor roll hur man klär sig kanske, jag sticker ut så mycket ändå som västerlänning, till och med i en storstad och metropol som Shanghai, men ändå, det gör ju inget för självkänslan att känna sig lite piffad iallafall!

Men va gott det var att vakna i sin egen säng imorse!!! Även om vi bor på ett jättefint hotell som lämnar mycket lite att önska så är den egna kudden, det egna täcket osv. alltid goast... hemma är alltid hemma liksom, hur bra man än har det någon annanstans! 

Ren, skär lycka!!!

Ja, jösses, jag var sådär galet lycklig idag va!!! Sådär så man nästan inte vet vad man ska ta sig till, fast det enda rätta är att bara vara mitt i det, omfamna situationen och njuta av stunden... så det gjorde jag! i över en timma... en sån energiboost... en sån kick... jag älskar att köra pass, så enkelt är det bara! Att man får en massa komplimanger och snällheter sagt till en innan och efter passet gör ju inte saken sämre direkt!

Hörde en intervju på radion i morse med en ståuppkomiker. Han sa något om att när det känns rätt då är man bara "där", när det inte går lika bra då är man utanför och liksom ser på sig själv... och det kan jag känna med instruerandet också. När det känns rätt då finns inget annat just då... helt grymt gött är det! Det galna med det hela är dessutom att jag får lov att göra detta fyra gånger i veckan OCH jag får betalt för att göra det!!!

Det är verkligen sååå mycket roligare att träna på det här viset än ensam. En timma swoschar förbi som värsta snabbtåget... något jag inte kan säga om ett träningspass på ett löpband!

Och så glad jag är nu i efterhand att jag faktiskt körde mitt pass... ett tag idag, när världen svängde och gungade som värst, satt jag och kände att jag kanske borde be någon att ta passet för mig... tror det beror på jetlag att jag är helt yr och gungig... mycket otrevligt stundtals! Men så kom jag på bättre tankar, eller rättare sagt, jag tänkte att det kanske är bra att röra på sig... det är ju alltid bra, tänkte jag... lite att "ont skall med ont förgås!"... eller "ont skall med gott förgås" blir det ju... vi får väl se om det hjälpte... nu ska fröken sova... klockan är inte ens tio och jag är så trött att jag snart trillar ihop! trött men lycklig!

En reflektion eller två...

igår när vi satt på planet från Helsingfors till Göteborg så hamnade vi framför ett par kvinnor som tydligen inte alls, på något sätt och vis, hade fått nog av att prata med varandra på sin resa... jag tror de var tysta i fem minuter, sammanlagt... då har jag räknat med de korta pauserna då de tystnade bara för att hämta andan också... för att det inte ska verka som om jag går till övertdrift... I kid you not, de pratade HELA, HELA tiden... på ett sånt där högljutt, flamsigt fjortissätt som gör att man bara vill slita ner de där syrgasmaskerna som, enligt utsago skall fällas ner om det blir undertryck (eller vad det kallas) i kabinen, de där man ska ta på sig själv först innan man hjälper någon annan... slita ner de där syrgasmaskerna och använda två av dem som hörselskydd...

och på tal om fjortisar... det är inte, INTE snyggt när medelålders kvinna struttar runt i kortkorta skinnshorts och leopardmönstrad top vid bagagebandet... eller någon annan stans alls what so ever... varför hon behövde en så stor resväska kan jag inte för mitt liv begripa, iallafall inte om resten av hennes garderob var av samma karaktär... there is a time and a place for almost everything... this was neither of it!

Sedär ja, både stil- OCH vett&etikett-polis på en och samma dag! I vanliga fall brukar jag ju leva efter deviset att man ska låta folk göra lite som de vill, klä sig som de vill osv... men jag skyller på jet-lag idag... är helt yr, världen gungar som om jag vore på en segelbåt... mycket lustig känsla... lite obehaglig faktiskt eftersom det inte känns som man har landat riktigt!

Ibland blir det inte som man tänkt sig!

Jag hade tänkt skriva om min resa, om hur gott det är att vara hemma igen men även hur bra det varit de senaste veckorna på andra sidan jorden... men jag orkar inte... är görtrött och måste verkligen gå och lägga mig! Min väckarklocka ringde 22:30 svensk tid igår kväll... när jag vaknade och kollade min instagram hade mina vänner just lagt ut bilder från kräftskivan de var på!

Själv kravlade jag mig ur sängen och tog en lite för lång dusch (för lång för att inte behöva jäkta för att hinna i tid till frukosten alltså)... fast visst, vi har sovit på planet... men jag sov ovanligt lite för att vara jag... i vanliga fall brukar jag somna som en sten så fort jag satt mig till rätta... idag kollade jag på film... och en till... sedan ett par avsnitt av Downton Abbey... lyssnade på musik... sov kanske lite emellanåt, men nä, inte alls såpass att jag löser en redogörelse... inte ens en easy going one...

så ja, jag är hemma igen, med full axess till bloggen!!! Så gott! Hoppas du inte har glömt mig!

Så nära, men ändå så långt borta!!!

Sitter på flygplatsen i Finland... längtar hem... men det är så gott att äntligen kunna skriva något, vadsomhelst här... återigen göra anspråk på den lilla lilla delen av världen jag kallar min, typ... vi har haft en jättebra resa, men efter 12 dagar är man ganska ivrig i hemkommandet... önskar man kunde smsa sig... trött i hela kroppen, hur liten man än är så verkar flygplansstolar ändå inte vara stora nog på något sätt, det är konstigt det där... hur det kan komma sig att fysikens lagar spelar en ett sådant spratt liksom!

full och färdig...

eller bara packad och klar... fast det är väl samma sak, egentligen? Jag är det iallafall... färdigpackad, eller iallafall såpass att jag imorgon bitti bara slänger över grejerna i rätt väska innan det är dags att bege sig till jobbet. Sover hos mamma och pappa inatt, det är lättast så, då slipper bilen stå i stan en hel vecka när jag är i det stora landet på andra sidan jorden (Kina)

Japp, jag och en kollega åker till Shanghai imorgon... lugn och fin, det är ingen som oinbjuden behöver besöka min lägenhet, det kommer att vara folk där medan jag är borta! Ska bli jätteroligt såklart om än väldigt intensivt! Har inte riktigt koll på om jag har med mig sånt jag behöver och sådär, brukar bli att jag har med mig alldeles för mycket saker när jag ska iväg någonstans... men sedan om det är rätt saker, det vet man ju aldrig!

Nu ska jag bara svara på ett mail också och sedan ska fröken knoppa... tur att man ska sitta på ett plan nästan hela kommande dygnet så man har möjlighet att sova ikapp tänker jag!

Att alltid spara alla måsten till sista minuten...

det är jag expert på... förstår inte hur man kan vara så jäkla korkad?! Har vetat om att jag ska iväg sedan länge, visset redan förra veckan att dagen idag skulle bli extra allt tuff... och ändå... ändå sparar jag packning, städning osv. osv till ikväll... när jag egentligen bara skulle behöva ta en lång promenad... rensa tankarna på dagens intryck och kanske, i värsta fall, packa det allra sista...

men nä, jag sitter här och hinner egentligen inte skriva ett inlägg heller men gör det ändå för att orden liksom stockar sig i fingertopparna... och kanske för att kunna skjuta på packandet och städandet en liten, liten yttepyttebit till...

Dagens har helt klart varit en av tuffare i livet, begravning för min kollega, chef, förebild och vän... allt det där i en och samma fantastiska person... så vackert och fint... och så ledsamt... jag har aldrig gjort slut på ett helt paket näsdukar på en begravning förut... så många vänner som var där för att ta farväl, så fina blommor och så mycket tårar för att någon så många tyckte så mycket om ryckts bort alldeles för tidigt... ofattbart...

han kommer att fattas många, helt klart! Inte minst sin fantastiska fru och sina två underbara barn... så fin familj, så mycket kärlek och vänskap att man blir helt förstummad.

jag har inget bra avslut på detta inlägget... så jag sätter bara punkt här och tar tag i min att-göra-lista... det är ändå, hur konstigt det än känns, hög tid för det!

ostrukturerad? Jag??!!

Eh? Jo, jag erkänner, jag är verkligen helt hopplös... Är så mycket jag borde ikväll, efter passen, ja blev två då instruktören som i vanliga fall kör passet efter mitt hade tappat rösten så jag fick lov att låna det lite, passet alltså! Ingen är gladare än jag för en sådan sak! Hur som helst, jag borde ha börjat packa, jag borde ha städat, jag borde ha gjort en massa saker idag för att slippa göra dem i värsta brådrasket imorgon... och ändå sitter jag här.. utan att ha gjort ett endaste dugg av allt det där... förstår inte hur jag tänker riktigt... hur svårt kan det va liksom? Fast det är klart... det där med att inte riktigt tänka, det verkar ligga ganska väl i linje med min valda profil just nu... Ska nog iallafall ta och diska så det är fixat och klart... kan vara skönt att slippa en tråkig grej imorgon...

Men jösses, jag har ju glömt att berätta... jag har bokat en vecka i Alperna igen... UCPA, Val d'Isère v.9... snowboard igen... jag tänker lite som så att jag ju har en arm till, en helt obruten... ta i trä! Framför allt har jag en jäkligt snygg overall som bör få komma till användning igen... fast helt övertygad är jag inte... men nästan... men inte helt... eller kanske... jo...

helgen då orden inte fick rum...

ja, så är det faktiskt, jag har inte hunnit, inte orkat, inte funnit någon inspiration till att skriva... så kan det blir... en liten micropaus helt ofrivilligt men kanske välbehövligt... jag vet inte... det är som vanligt, jag har ingen koll... eller iallafall inte så mycket koll som jag skulle vilja ha... och samtidigt som jag skrev just det så inser jag hur paradoxalt det är... vissa saker vill jag ju inte ha en aning om, iallafall vill jag inte ha fel aning om det... vill inte veta att jag måste kliva ur min bubbla... den är mysig!

Så, med en ny, rörig vecka framför sig så kanske jag kan komma att få skägget ur brevlådan och skriva lite mer... kanske... vi får se... du lär märka det! Jag har inte glömt... brottas bara med allt annat också...