Minininis samlar tant-poäng

japp, pelargonerna skall övervintras och flyttas ner i källaren... köksfönstren ska höstprydas med någon julstrjärneliknande blomma... fast den har rosa blommor och de är mycket fler och mindre... tror den kallas höststjärna... vansinnigt påhittigt och fyndigt! När vi kom in på Blomsterlandet idag på lunchen så sa jag något om att jag inte gillar julstjärnor... och likförbannat så är det sådana, eller så nära det går att komma, jag åker hem med... jag är ganska hopplös faktiskt!

Sådana och en sån där med röda "mini-paprikor" till den söta krukan jag fick av Micke och Linda när jag fyllde år... Cyklamen som stod i är helt livlös... tror inte det funkar med några som helst återupplivningsförsök är jag rädd... jag är verkligen kass på att klara av blommor... ja, förutom orkideer då tydligen... och pelargoner... de blommar fortfarande... men det är ändå dags att vintra dem nu känner jag... fast nu inser jag ju att jag borde köpt ett rosmarin-träd till den... så den kan stå bredvid den röda kitchen aiden som den var ämnad att matcha.

När jag tänker efter... eller bara testar, så passar ju den röda krukan vansesinnigt bra där bredvid även med en paprika-liknande planta! Ibland blir saker och ting bättre än man tänkt sig! och det är ju väldigt bra, nästan lika bra som matchningen av kruka och hushållsassistent... om inte bättre på ett lite djupare plan... för jag är inte så bra att tänka positivt just nu... så det gör inget alls att saker blir bättre än jag tänkt mig dem... hellre det än tvärt om!

jag älskar högt och lågt och lite mittemellan!!!

"mitt" gäng på Sportlife Partille that is! Herrejösses va grymma de är! Sjunger, dansar (?), tjoar och jobbar så där galet mycket! Helt suveräna!!! Jag som först tänkte att det var ett ganska tyst gäng i Partille har fått tänka om... det finns liksom ingen hejd på dem! längtar redan till nästa måndag... och måndagen efter den... och den efter den efter den...

bilden är tagen från förra årets NYC-maraton cykel i Nödinge
på söndag är det dags igen!!! 3h... svett, energi och glädje!!!

all jättepeppig energi fick min i övrigt ganska mediokra dag med ups and downs att vända till något fantastiskt! Och jag tackar mina deltagare å det grövsta för det!! dagen kunde annars hamnat bland de något sämre dagarna i minnesbalken... men det spelar inte så stor roll nu... eller jo, men inte här... såpass respekt har jag iallafall... inte mycket mer dock... respekt är något man förtjänar, i mina ögon... men ibland tycker man olika... jag gör tydligen det för ofta... tycker annat alltså...

så kan det vara... som min gode vän påminde mig idag att en föreläsare på IHM alltid sa "jag säger inte emot dig, men vi tycker olika"... ibland saknar jag skolan... alla kloka föreläsare vi hade... även de som man tyckte var mindre kloka men ändå hade sin charm liksom... de helt oklokt charmlösa lärarna (fast det var nog bara en) saknar jag dock inte alls!

och så saknar jag klassen och all utveckling man fick vara med om... saknar inte så mycket alla timmar man satt och pluggade... Kotler och F.A.R saknar jag inte så mycket heller... men allt roligt... och också det som var lite jobbigt... utveckling is da shit! Give me some!

Fast när jag tänker efter är det ju det jag har fått... i mitt goa gäng i Partille... det som började med en knapp halvfull sal med tysta och timida deltagare har blivit en nästintill knökfull sal med en massa tjo och tjim, sång och glädje!

Yeehaa!

Kunde man inte fått ställa tillbaks utemöblerna inatt oxå?

som en av mina vänner skrev på facebook imorse... jag håller med henne, å det grövsta faktiskt! Fattar inte vad som hände i helgen, jag har nog slagit rekord i "sova och slappande och ändå vara galet trött en dag som denna"... tror jag skulle kunna sova en hel dag till... om inte två...

men nej, nej, plikten kallar och slappheten får stå tillbaks... lika bra är kanske det... känner att jag lätt vaggas in i en nedåtgående spiral just nu där tankarna börjar fara runt som pingpong-bollar då JO Waldner står vid rodret/racketet... säger man verkligen så, racketet? kanske bara är racket... det heter ju ett racket, flera racket... kanske heter det bara racket i bestämd form också... vem vet... det är måndag... jag ska sluta spekulera i det... nu...

Vad jag tänker på? jo, det är inte så krångligt egentligen... det är inte alls, som någon kanske tror att jag vill backa två hela år och ha det livet jag hade då... jag är klar med det... vill inte bli påmind... men är klar... det hade inte blivit bra så som det skulle ha blivit... det inser jag med... det som grämer mig lite dock,det mina tankar snurrar kring är att jag nog trodde att livet skulle se annorlunda ut nu, jag börjar bli lite rastlös... inte så lite rastlös heller... känner att det behöver hända något i livet... inte helt otippat kanske med tanke på mina senaste inlägg... jag är nog tydligare än jag tror ibland...

men men, den som väntar på något gott... hoppas bara det stämmer... och jag gillar inte öl så det är inte det jag väntar på eller längtar efter... vill gärna förtydliga det!

min utmaning är ju över, tror inte jag ska ge mig i kast med någon ny just denna veckan... men om jag skulle det så vore en byxutmaning passande...

Kanske inte mitt bästa köp någonsin, byxorna alltså, men vid sidsömmen på tröjan så är det en röd stickning som matchar byxorna så snyggt... sånt går jag igång på en smula... små, oväntade detaljer som höjer helheten utan att kastas rakt i ansiktet på en...

Byxor köpta för flera år sedan på Gina Tricot (hade en period när nästan allt jag handlade kom därifrån... nu är jag inte riktigt lika frekvent kund längre...), tröja från PelleP... det är egentligen en herrtröja, men jag tänkte att tröjan inte vet det... skorna är samma som jag hade förra måndagen... som jag redan då misstänkte så var det dessa jag skulle välja att använda först när jag var klar med förra veckans utmaning!

söndagsmys

ja, eller mys och mys, men godis och Pan Am... uppkrupen i soffan... blir det ganska bra ändå... trots avsaknad av någon som lägger armen om en... just nu saknar jag nog det där tvåsamma lite extra mycket... när det är ruggigt och kallt, grått och kvällarna passar extra bra till levande ljus och ett glas rött... i sällskap med någon man tycker lite extra mycket om...

jag saknar någon att tycka lite extra mycket om... är inte så lite trött på att bli besviken på folks beteenden... förstår inte riktigt varför man väljer att bete sig över huvud taget... så jäkla dumt liksom... men vad vet jag... det är kanske så det går till nu för tiden...

Men någonstans litar jag på att det sker snart... allt det där omtyckandet och söndagsmysandet, utan en massa krångel och veligheter... för frankly my dear i don't give a damn, och jag är trött på veligheter och avsaknad av söndagsmys nu... hur svårt kan det va liksom?

att ta sig själv i kragen... eller gå ut och hämta en ny...

krage alltså... det gjorde jag idag... i fredags fick jag en avisering om att jag hade ett paket att hämta  ut... men då hade jag ju en massa skojsigheter för mig så det hann jag inte... igår glömde jag bort att jag hade paket som väntade och idag kom jag ihåg det... lika bra att smida medans järnet är varmt... eller minnet är färskt... sagt och gjort, jag pallrade mig ur allt det gråa och i svart och grått istället... och mina UGGs... tror nästan det var dem som fick mig att ta klivet utanför dörren... skorna jag saknat sedan sista gången i våras det var läge för dem... och kanske lösgodishyllan i affären...

För när jag ändå var up and about så åkte jag och handlade också... är så svårt att fixa lunchlåda av ingenting liksom... vet inte om jag fick med mig något vettigt hem heller... äpplen, olivolja, chevréost, yoghurt, ägg + lite annat... och godis såklart!

så, först till paketet... en kappa från H&M... tulpanformad och med stor krage... ja om man inte knäpper den hela vägen alltså... blir nog görbra det här... tänk om man kunde fått med de där benen också...

så till det där svarta och grå... och mina älskade stövlar!

Svart linne och tights från GinaTricot, grå stortröja från Hollister.

och till det de absolut goaste stövlarna i världen... päls i hela, hela skon, som att gå i fårskinnstofflor fast utomhus... lovely!

backa tiden en timma?

här hos mig känns det som om jag råkat backa ett helt år... ingen bra känsla alls... idag riskeras det att bli ytterligare en dag i myskläder och soffhäng med datorn i knät... fast vad gör väl det? Vädret inbjuder ju inte till utsvävningar heller... fast man kanske skulle knata bort och köpa lite godis... sätta guldkant på söndagskvällen så att säga...

är lite orolig för min utmaning denna veckan... att jag ska snubbla på målsnöret lite sådär hopplöst liksom... samtidigt så är det väl inte meningen att man ska knö in fötterna i skor om man inte ska använda dem? till del 1 menar jag... nä, precis, det tror jag inte verkar vettigt...

I natt förresten så ringde det först på min hemtelefon... men ingen sa något när jag svarade... sedan fick jag ett konstigt sms där någon frågade vad mina föräldrar heter i förnamn... längtar tillbaks lite till då nattliga sms och telefonsamtal betydde något... när det gjorde mer skillnad än bara väckte mig... jo, jag har kollat eniro... finns inte listat...

vad gör du en söndag som denna?

vad har hänt egentligen?

om man tänker sig livet som en spelplan... typ monopol, där man går runt runt... och backar fyra år...

jag hade då just börjat jobba med min nya tjänst... och jag hade just börjat jobba som instruktör på Sportlife... var singel men dejtade nog lite sådär random... på våren 2008 tog jag mig i kragen och anlitade en personlig tränare som skulle få mig i form. Gick in stenhårt för hela den biten... med ganska bra resultat... men oj vad mycket tid och kraft jag fick lägga ner!

Hur som helst, detta är inte en redogörelse över hur mycket jag tränade då... man kan ju ändå inte leva på gamla meriter, vilket var vad jag hade försökt göra... nu tränar jag ju alldeles för lite... det jag vill komma till var att vi på den tiden levde ganska lika liv... som singlar.

H träffade i den vevan L, i veckan fick de sitt andra barn. Jätteroligt och stort grattis till dem! Men det fick mig att blicka tillbaka... det fick mig att kolla på spelplanen och inse att jag återigen står på den där jävla rutan... och någonstans känns det som om alla andra har kommit så mycket längre... gått om mig flera varv... om de ens spelar på samma spelplan längre...

Själv bor jag kvar i samma lägenhet, jobbar kvar på samma företag, har mina pass på Sportlife... livet ser ganska mycket ut som då... allt i stort sett är sig likt, förutom att jag är räddare nu... och lite mer stressad... fast lite tuffare också...

Den jäveln som gav mig "gå direkt till fängelse utan att passera gå"-kortet borde få stryk! Ja, så känner jag idag! Hur känner du det?

lördag som blev pannkaka

ja helt klart... vaknade med en galet svullen ögonlock idag... tur att det lägger sig en smula under dagen! Jag kan meddela att det inte är helt angenämt att instruera med svullet öga... fast det är ju så roligt i sig att det faktiskt fick mig att glömma lite...

A tyckte jag skulle gå ut ikväll, det är ju halloween så jag kunde ju faktiskt komma undan med en eye-patch... och sätter jag den på det vagelfria ögat så hade jag ju sett riktigt utklädd ut!

bestämde mig iallafall ganska tidigt att jag inte orkade med auktion och lunch på stan med lillebror, svägerskan, lillknodd och mamma/farmor... (lillknodds farmor alltså)... gick istället hem och kikade på engelsk kostymdrama... slumrade ganska gott emellanåt också... sedan gav jag upp... gick och la mig... vaknade halv sex... vad fan händer?!?!

jag hade en helt perfekt planerad helg... massa umgänge med människor jag tycker en massa om... massa skojsigheter... och jag fick till en tredjedel... iofs en tredjedel som var jättemysig och fantastiskt trevlig... men ändå... jag brukar väl inte snubbla på snabbt?

men idag orkade jag verkligen inte... orkade inte krypa ur skalet igen... orkade inte möta folk... tror inte jag orkar stå för att jag ser jävlig ut... fåfängt kan tyckas... men så är det... så dagen/kvällen spenderas istället för i goda vänners lag i ensamhet... utan partajj eller ståhej... bara soffan med lilla mig... inte utan att man saknar sällskap av någon att ligga nära, nära... men det blir inte alltid som man tänkt sig...

Nu kan jag ju dessutom dregla över att violinisten på Så mycket bättre är riktigt snygg! Jag kan slappa runt i min grå op och se skräp ut... kanske ska man öppna en flaska vin och plocka fram gitarren... försjunka sig i någon Lars Winnerbäck eller Håkan-låt... det är ju iallafall ingen idé att deppa över att man inte orkat helgens planer... det kommer ju fler tillfällen!

dagens utmaning blir inte så rolig direkt... men sann never the less... och sann ska jag väl ändå vara kan jag tycka, iallafall för del 1... vilket är den enda delen det blir idag... verkar ju lite konstlat att plocka på de rosa stilettosarna till en grå mysoverall... iallafall om du frågar mig!

till och från passet ser jag ut såhär. Träningstights, mörklila linne, svart hoodie, allt Nike. superglansig dunväst och skor från puma.

dessa skorna har varit med om det mesta... grästrimmerkörning i Boda, Dalarna, takklättring i Glose och en massa annat som gjort att de säkert sett sina bästa dagar för länge sedan... men de är så galet sköna och smidiga...

fredagkväll... utmaning dag 5 - del 2

just hemkommen och recenserat klart... en fantastiskt trevlig kväll, många skratt, en del allvar och framför allt supertrevligt att umgås på tu man hand med en av sina fina vänner...

jag hade absolut valt rätt klädsel för bio idag... löst och ledigt, med plats för flera sushisar och en hel massa godis... även några popcorn slank ner även om jag tycker det är ganska onödigt snacks...

inser att min "überkäcka" tunika inte heller är så partajjg... den blev mer och mer ett nattlinne ju mer jag försökte liksom... tillslut blev det utan strumpbyxor som blev det vinnande konceptet... och sandaletter... från Scorett... impulsköp någon lunch för några år sedan om jag inte minns fel... dessa har jag använt en hel del, de är supersköna så länge man dansar... sedan,  när de tänder upp och det är dags att gå hem har det hänt att jag blivit buren pga värk i fötterna... så kan det gå! och alla vet ju att ljusets tyngdkraft är enorm!

Nu ska jag sova skiten ur kudden... och förhoppningsvis även vageln ur ögat... god natt!

alla hade rätt!!!

Jag hade rätt!!! Det blev en fantastiskt trevlig kväll! C och jag har den förmågan att fixa till det så... sushi och snack, lite spontant besök på Le Pain och en kopp te i väntan på att det faktiskt var tid att se filmen... =)... och ja, vad ska man säga, jag håller nog med recensenterna... det bär mig nästan emot... men... i mina ögon så hade de rätt... också...

Jeanette Gentele skriver i SvD:

Det är en nästan omöjlig uppgift att göra film av en älskad roman. Men om någon borde vara rätt för uppgiften att göra film av just David Nicholls bästsäljare En dag, är det danska Lone Scherfig. Hon fick en förtjänt världsframgång med An education, byggd på Lynn Barbers memoar med manus av Nick Hornby. Denna gång har författaren själv även skrivit manus och varit för respektfull mot sig själv.Det blir mer redovisande än gestaltande.

Det är naturligtvis inte lätt att göra en sammanhängande film av tjugo nedslag under lika många år i två människors liv och deras lika långa som något osannolika vänskap. En vänskap som börjar den dagen Emma och Dexter går ut universitetet och fortsätter till 40-årsåldern. De är attraherade av varandra, men får aldrig tillfälle att ”göra det”, så de blir vänner istället. Anne Hathaways glasögon och röda näsa försvinner under åren – puder och linser? – medan Jim Sturgess får allt mörkare ringar under ögonen.
Men En dag är ju framförallt en utvecklingshistoria, en klass- och karaktärsberättelse. Emma är den osäkra arbetarflickan som skaffar sig självförtroende och av egen kraft tar sig fram mot det hägrande målet att bli författare medan Dexter, född med silversked, först blir framgångsrik men sedan alltmer avdankad och neddrogad programledare som sviker sig själv, sin familj och sina vänner. Men ingen av dem klarar sitt privatliv. Det är i deras olyckliga parförhållanden som den verkliga svärtan i berättelsen finns.

De första åren snabbspolas i sådan fart att det måste vara svårt för den som inte läst boken att följa med. Sedan sänks tempot men ger ändå inte tillräckligt utrymme åt fördjupning av Emmas och Dexters personer. Anne Hathaway är okej som Emma, medan Jim Sturgess Dexter förblir alltför konturlös även för att vara karaktärslös. Först på slutet bränner det till.

Man borde ha släppt troheten mot romanen och vågat ta ut svängarna, för en fin historia är det.

Det känns alltid lite trist att erkänna att det inte var riktigt så bra som man hade hoppats... att man saknar de där fördjupningarna som gör det hela till en berättelse, inte bara en redogörelse... det där man ser glimtar av men som man, när man fångat intresset rusar ifrån, ett helt år till och med, och man får försöka förstå vad som hänt där emellan...

Jag tror faktiskt denna boken hade gjort sig jättebra som tv-serie... för jag vill ha mer detaljer, mer känslor och finlir... fast gärna utan allt sorgligt... inte sedan Broarna i Madison County har jag hört så många snyftningar i en biasalong... fast det som förvånade mig mest var nog att jag själv inte grät alls!

Summan av kardemumman... se den, men förvänta dig inte en ny Pretty Woman!

helgen stundar

och jag ska tillbringa fredagkvällen med min bästa C... lovely!!! Vi ses alldeles för sällan, den saken är klar, tur att hon är en smula företagsam och styr upp emellanåt... själv är jag galet kass på den biten... uppstyrandet alltså... en sida hos mig själv jag behöver jobba på helt klart... att vara mer utåtriktad och social... det finns säkert ännu fler sidor jag behöver jobba på... man är ju inte direkt perfekt!

men iallafall, perfekt eller ej, jag har en känsla av att denna kvällen kan komma att bli det faktiskt... sushi och sedan bio... vi ska se "En dag" med Anne Hathaway och Jim Sturgess... tror det är en riktigt passande film för oss...

Drama och romantik inlindat i en massa kostymbyten... sounds perfect! Sen har den kanske inte fått högsta betyg av recensenterna, men vad vet de liksom?? Självklart kommer jag inte vara tyst med vad jag själv tyckte om den... det kan jag lova dig! Kanske håller jag med dem, de där recensenterna, kanske gör jag det inte...

imorgon, efter passet, blir det auktion med familjen, ja alltså, vi ska gå på auktion tillsammans, inte auktioneras ut! lunch på stan och på kvällen kanske det blir utgång... men med vageln i åtanke (tro mig, den lämnar inte åtanken en sekund... gör sig påmind hela tiden) så vet jag inte hur sugen jag är på att visa mig bland folk... jo, jag är fåfäng... helt klart... så förhoppningsvis är den som bortblåst imorgon bitti när jag vaknar... fast jag har hört att det kan ta 1-2 veckor att bli av med dem...

men men, nog om det, nu är det skojsigheter som väntar!!!

vad ska du hitta på i helgen? Några speciella planer? Några utsvävningar du vill delge??? kom igen nu, vi har pratat om detta ju, det blir trist med monolog... mycket roligare med dialog... en liten kommentar gör inte ont, jag lovar!

fredag... utmaning dag 5 - del 1

den där vageln jag skrev om igår kväll... den har under natten liksom tagit grabbatag om mitt ögonlock och verkligen gått in för det här med att störa min vardag kan jag meddela... dubbelt så stor imorse när jag vaknade och vågade titta mig i spegeln... lovely!

en massa concealer och lite smink senare såg det inte ett dugg bättre ut... men jag har börjat vänja mig... det gör fortfarande ont att röra på ögonen... bränner när jag blundar... och när jag tittar... men det gör man ju inte så mycket så det är lugnt! och jag ska inte klaga egentligen... det finns många som har det mycket värre... såpass att jag nästan är glad över min lilla vagel... eller heter det nagel? Det känns onekligen så iallafall... men, men, trampa på, trampa på...

idag gör jag det, trampar på alltså, i ett par pälsfodrade svarta stövlar från UGGs... helt lovely är de... med päls i HELA skon också, inte bara skaftet... eller det var inte riktigt sant, framme vid ovansidan av tårna är det inte päls... men sulan är med päls så det är förlåtet! Dessa är något av mina bästa köp genom tiderna... helt klart... kanske för att de dessutom har en human klack... men det sista låtsas jag inte om så mycket...

Svart tunika/klänning från Gina Tricot för massa år sedan... helt suverän om än lite väl urringad... men det löser man med ett linne så man slipper känna sig som värsta bimbon... i ärlighetens namn tycker jag nog att det blev lite väl mycket dekoltage  även såhär... iallafall att jobba i, men det löser jag med min stora, svarta kofta med sjalkrage...

 det är härligt att vaderna ser ut att vara lika breda som fötterna är långa... hoppas innerligt att det beror på vinkeln på kameran och är annorlunda i verkligheten!

God natt!!!

japp, såhär snygg är jag numera när jag hoppar i bingen... gick förbi stora spegeln jag har i hallen och hajjade liksom till av vad jag såg i ögonvrån... kanske är likaså bra att jag sover själv faktiskt... när man tänker efter... iallafall så länge det är kallt...

Too much information??? ja, jag vet... förlåt!

vad fasiken är det frågan om???!!!

efter cykelpasset ikväll satt vi i loungen och snackade ihop oss lite, jag och en instruktörskollega, inför ett eventpass vi ska köra nästa helg... New York City Marathon går av stapeln då och det ska vi "fira" med ett tre-timmar långt spinningpass... all american style!

när vi sitter där och diskuterar upplägg och musik och allt som ska råddas inför så känner jag att det börjar ömma på ögonlocken... och jo, jag är tydligen lite rosa-röd också, men inte mer än att man kan misstänka att det kanske är så att jag gnussat på ögonlocken eller så...

nu, några timmar senare är det inte alls så att man bara kan misstänka att jag gnussat ögonlocken... tror minsann det stavas VAGEL... tack så hemskt jävla mycket hörrö! Känns extra lägligt inför biokväll med C imorgon... och eventuellt en utekväll på lördag... jo, faktiskt, riktigt lägligt såklart... toppen faktiskt! ont gör det också... men det är väl detta man menar med "vill man vara fin får man lida pin"... för jag känner mig extra jäkla snygg helt klart!

en viss skillnad skulle jag kunna tycka mig se... lyckades inte ta en bra bild på båda ögonen samtidigt... så det blev två dåliga bilder på ett öga i taget... och sedan inser jag ju att det kan vara värt att lida lite... ser ju ganska sliten ut på det högra ögat också... men det gör ju iallafall inte ont!

hoppla nu går det undan! (utm. dag 4 - del 2)

Vet inte om det beror på två roliga pass eller att jag hel enkelt har för många par skor... det kan vara en kombination av dessa båda faktorer faktiskt... kanske även en bidragande faktor är att jag är galet godissugen och det finns inget godis hemma... och hade det funnits det så hade det ändå varit slut... fast hade det varit slut nu så hade jag kanske inte varit sugen på godis just nu heller... jorå så att...

men idag när jag kom hem och skulle fixa kvällens utmaning, eller dagens men del två... så hade jag ett par skor i åtanke... eftersom klädseln i sig var ganska färglös så kändes det vettigt med en färgklick liksom... mer färgklick än röda lackpumps får man ju knappast... men vad gör man när man har två par då?

jo, man kommer på att man kan göra en jämförelse av det hela... eller en liten marknadsundersökning om man vill... så sagt och gjort... jag poserade... du får välja vilka du föredrar!

i den vänstra "kolumnen" (eller vad nu det kallas) har jag en ganska klassisk pumpsmodell, i den högra en sandalett med öppen tå och helt bar häl...

påminn mig om att jag aldrig ska stå så som jag gör på översta bilden till vänster igen... herrejösses va stor mage jag ser ut att ha... helt fyrkantig också... hur är det ens möjligt???

Skorna till vänster är förresten av märket Sixty-seven, köpta på Johanssons skor på Allum för fyra år sedan, tror faktiskt jag köpte dem till julbordskvällen med jobbet (så som jag gjorde med de blå, paljettbeklädda skorna också... julbord är tydligen en väl fungerande ursäkt till skoköp)... vi var på trägårn i Göteborg och kollade på Peter Apelgren... jätterolig kväll som blev ännu roligare när jag mötte upp några vänner på stan sedan!

Skorna till höger köpte jag på Aldo i Köpenhamn för tre år sedan när mamma och jag var där på sommaren... Jag skulle på bröllop med blått/grönt/guld-tema och hade målat tyg till en klänning jag skulle ha på mig... eftersom allt annat jag hade på mig gick i blått, grönt och guld så tänkte jag bryta av med något annat... det gick ganska bra tycker jag!

Torsdag... trosdag... what's the difference? (Utm. dag 4 - del 1)

förutom att alla dagar är trosdagar då alltså? eller jag vet ju inte hur ni jobbar men här, hos mig, där är det så iallafall... det är väldigt sällan jag go cammando... men det är en helt annan historia... ett helt annat inlägg... antagligen i en helt annan blogg!

men jag måste erkänna att jag faktiskt gillar torsdagar... dels är det slutet på veckan, bara en dag kvar till och sedan är det helg... dels har jag pass på fantastiska Sportlife Nödinge, både core och cykel så det är lite extra skoj. Och även om det blir väldigt långa dagar på torsdagar så är det väldigt trevligt...

idag, för att kanske matcha den långa dagen, som är lite extra lång idag eftersom jag ska köra ett teknikpass på cykeln... så har jag höga klackar! Så jag är lite extra lång också... eller mindre extra kort kan man kanske se det... det beror på om man är halvfull eller halvtom... eller var det glaset som var det??

Lägg till bildtext

Jeans från HM, linne (fast på mig blir det nästan som en klänning) från GinaTricot, Grå, grovstickad, kort tröja från HM eller Zara... köpte den i Milano för tre år sedan, minns inte riktigt var... men jag har bara använt den någon gång... ett sånt där "bra köp" helt enkelt! Fast när jag har den så tycker jag om den... bara det att man måste vara lite "in the mood"... och inte för varm... man blir nämligen väldigt lokalt varm om bröst och skulderblad men kall om mage och ländrygg...

till har jag svarta stövletter, de där jag trasslar ihop klackarna med varandra i... farligt men härligt! Tyvärr fanns inte min storlek så dessa är alldeles för stora... men tårna har plats att dansa loss iallafall!

Snubblade över ett citat någonstans en dag för ett tag sedan, lite i samma anda som jag gör i dessa skorna faktiskt... minns inte var eller vem som sagt det... men det löd iallafall så här:

"Det är mycket lättare att vara lycklig om man är glad"

det tycker jag lät käckt... så nu kör vi på det! Le för guds skull... men mest för din egen! För när man ler så ökar ju serotoninhalten i hjärnan lika mycket som om man skulle ätit 2000 chokladbitar... bara en sån sak!

Utmaning dag 3 - del 2

i knytblus och skipants... eller inte rikigt, men det är i stort sett bara remmen under foten som saknas! Känner ganska starkt att jag klär mig för tråkigt för att klara min SATC-utmaning... tur att den bara fokuserar på skorna egentligen... men ändå... någonstans ska det ju ändå stämma överens liksom...

så idag piffade jag till det hela med att fixa en knytblus av storskjortan... lite sådär 50-tals chict som jag så gärna skulle vilja vara faktiskt... fast som jag aldrig känner att jag skulle ro iland... den här utmaningen blev lite ett utlopp för det helt enkelt... ber så hemskt mycket om ursäkt om du känner dig utnyttjad! och för att isåfall utnyttja situationen lite mer så bjuder jag på inte mindre än två pose bilder!!! för att det kändes så fånigt liksom... lite som att minus + minus = plus... eller tvärt om skulle det ju vara... typiskt!

men jag inser ju verkligen att jag tar sådana skor som jag använder någon enstaka gång ibland iallafall... till skillnad från de jag aldrig använder... fast skorna igår är ju sådana, av andra kategorin förståss... jag insåg nog fel nyss... imorgon skall jag försöka lite hårdare... vara lite mer wild n' crazy!!!

hur som helst, dessa skorna valde jag för att de matchade skärpet jag hade på mig idag... det som Chaplin bet på... skärpet som jag inte har på mig på bilderna eftersom det inte passade med knytbluseriet... så det gick ju helt i stöpet faktiskt... köpta på rea på Bianco, användes "på riktigt" eller live skulle man också kunna kalla det, så sen som i lördags... det var då jag kom på att de ju faktiskt är sköna... inte så konstigt, de är ju en halv storlek för stora! Men går man länge i dem blir de inte sköna ändå... basta!

Vem fasiken är den där Chaplin???

undrar kanske du... eller så undrar du inte alls... du kanske inte har reflekterat över det ens... eller så vet du...

Chaplin var min hund, eller min familjs hund rättare sagt... världens finaste var han... snäll och rar och  med ett hjärta av guld...

världens bästa... en Bearded Collie som inte tyckte om att borstas, därav den kortklippta pälsen... men som älskade att gosa och kelas... som älskade att ligga nära, nära och kramas... när han var valp så tuggade han gärna på skor och skärp... och om man frågade honom "vill du ha ost?" så skällde han...

Anledningen till att han hette Chaplin var att han, likt Chaplin-filmerna, var svart-vit... tycker jag va lite fyndigt!!!

sedär ja, nu behöver du inte fundera längre, om du nu gjorde det innan menar jag! och jag fick testat tårkanalerna en skvätt av alla minnen och saknaden... så är det när man älskat någon...

Minininis skriver listor i brist på annat

 jag inser också att jag inte kan fylla denna bloggen med bara en massa skor/stövlar och andra fotbeklädnader... teoretiskt sett så skulle det nog vara möjligt iofs, men jag lovar, jag ska inte ens försöka... och då, lite sådär lägligt, snubblade jag över den här listan hos exeptionellt begåvade Anna Ileby och tänkte att jag nog skulle ta och följa hennes exempel... hade jag vågat och själv haft hälften av hennes talang hade jag följt än mer av hennes exempel och inte bara att fylla i en lista...

Jag längtar efter: även jag längtar efter massa massor med saker så det får bli såhär

- någon att älska så det gör ont av längtan när man är ifrån varandra, som känner samma sak för mig. (det första har aldrig varit något problem... andra delen av den längtan har varit värre...)

- ett gammalt hus på landet med massa själ, vedspis i köket, kakelugnar och utedass

- solsemester med någon att hålla i handen

- att bli gravid, skaffa barn och familj.

- att träffa mina vänner

- att slippa sova ensam, göra allt själv och alltid bara ha sig själv att planera med och för.

Jag ledsen över:

- att det blev såhär... så långt ifrån min dröm som man kan komma... utan att jag ens hade kommit igång.

- att människor i min närhet skall behöva gå igenom tuffa perioder i sina liv, ja att alla ska behöva gå igenom tuffa perioder såklart.

Jag glad över:

- att det blev såhär om det ändå skulle bli sådär...

- att jag har så fina vänner och så fin familj

Jag äter helst:

- i sällskap med andra

Jag ser fram emot med skräckblandad förtjusning:

- livet

Det finaste jag vet är:
- min familj och mina vänner.

- omtanke och kärlek

Jag läser: Många bloggar men inte så mycket böcker... hinner knappt lägga huvudet på kudden innan jag sover! När jag läser så läser jag gärna biografier

Jag är galet stressad över: den där jävla biologiska klockan... alla tv-program om ämnet som visas just nu gör inte saken bättre kan jag meddela...

Jag lyssnar helst på: Just nu: Håkan Hellström... tror inte det har gått någon omärkt förbi faktiskt... eller?

Jag drömmer om: en familj i ett hus på landet fyllt med mycket kärlek och glädje!

Jag blir nostalgisk av: 

- drömmar och tankar.

- Gitarren och musik i allmänhet.

- Gamla kläder och saker.