från krasch till kalas...

måste ju börja med att tacka er så hjärtligt för alla fina kommentarer jag fick i förra inlägget... både här och på mail osv. Ni är fantastiska!!! Ska försöka tänka så som ni alla verkar eniga är det enda rätta... Hur kan ni vara så eniga när jag själv är så splittrad kring detta??? Fast jag vet ju att jag inte gav "oss" tillräkligt med tid, kärlek och omtanke ett tag... la all energi och kraft på annat... men jag trodde ju faktiskt att man som vuxen står ut den perioden och stöttar istället för att dra när den där perioden är över... ser att det finns lägen i livet då "oss" får stå tillbaks en del... ja, jo, jag ser det också... jag förstår vad ni menar... jag ska inte skylla det enbart på mig...

hur jag mår idag skyller jag enbart på mig... är top notch bakis... på rödvin... grattis då! Med folk i huset som börjar renovera kl.08.00 är det inte det smartaste man kan vara... fast jag behövde nog det... så jag tar min dåliga andedräkt, mitt bankande huvud, det lätta illamåendet... sminket som blev kvar fastän jag faktiskt tog bort det igår (tydligen) och håret på ända som ser ut som en förbrukad piasavakvast och omfamnar ögonblicket... får se hur länge jag står ut med omfamnandet kan jag säga... går nog och lägger mig snart igen faktiskt!

För igår, strax efter att jag hade skrivit det där inlägget om viner och sällskap och kände mig lite grann allra mest ensammast i världen så såg jag att jag hade fått ett sms fem timmar tidigare som jag hade missat helt... "hej! hur är det? Jag är sugen på att gå ut, vad gör fröken idag? kram" sååå j-la typiskt att man hittar det när man sitter i pj-byxor, linne, dricker vin och gråter... inte direkt att man är PÅ då... så jag svarade att det ju va så himla typiskt att jag hade missat detta när det är vad jag verkligen behöver göra, men att jag nog inte orkade eftersom jag liksom hamnat i depping-mode och just då bara ville gå och dra något gammalt över mig... men se, det gildes inte...

medan jag hoppade in i duschen, ur duschen, fixade make up och håret tog sig tjejerna hem till mig, vi delade en flaska vin och sedan traskade vi ner på stan... Kungälv by night lämnar en hel del att önska vissa helger... de flesta helger, men jag va så himla glad över att inte sitta hemma och gräva ner mig i sånt jag ändå inte kan eller fick en chans att råda över... ute "på lokal" som man sa förr... med grymma vänner... lite flirt flirt hit, lite "vem tror du att du är?" dit (fast inte så nochigt att de ens verkar fatta att jag tänkt det... )... lite mer vin, någon shot från bartendern och sedan skulle de tydligen stänga stället... jag skulle tydligen gå hem... just då blir det väldigt tydligt att man kanske skulle druckit vatten det sista... men strunt samma... hem gick jag... sminket tog jag av, va till och med noga med att skrubba bort stämpeln så gott det gick för att slippa ha kletat av den i ansiktet när man sover... och sova fick jag ju ett tag iallafall... till åtta... sen har jag sovit med sovmask och kudde över örat... och idag omfamnar jag ögonblicket! Ett tag till iallafall!

Tusen tack för igår tjejer! Och tusen tack för alla fina kommentarer!!!

Det som inte dödar det härdar...

banne mig jag tror jag härdar...

det är som att titta på när färg torkar...

men det går framåt!

ta daaaa...

kanske inte så mycket desired just idag iofs...

men tanken är ju god och man kan ju alltid hoppas...

som en berusad groda...

hoppfull!