Imorgon kommer han hem!

Ja, imorgon kväll, då blir vårt hem helt igen... lite så känns det faktiskt... fruktansvärt tomt när han inte är hemma alltså... Jag ids ingenting typ... äter yoghurt och frukt på kvällen, fixar lunchlåda till morgondagen... igår gick jag ut med soporna också... en man jag mötte vid återvinningen frågade om jag var nyinflyttad för att jag ställde en fråga om det var rätt att lägga komposteringspåsen i just den behållaren jag hade tänkt... Fick svarat lite generat att jag har bott där i ett och ett halvt år nu, men att det oftast är min sambo som slänger skräp... och de få gångerna jag gjort det har jag gått till den andra sopstationen...

Hur som helst så var inte min fråga en så jäkla konstig fråga... någon innan mig borde ha ställt den till någon nämligen och inte bara helt sonika slängt sina vanliga, brännbart plastpåse i sagda komposteringscontainer... hur fan kan folk inte fatta?!? Hur är det möjligt att vara så jävla dum och korkad ens att man inte begriper i vilken binge man slänger vad??? Jag förstår att Anders är upprörd och arg varje gång han kommer från soprummet...

Och jag längtar efter att han kommer hem... belysningen i badrummet funkar inte heller, ett lysrör som behöver bytas... och jag vet inte hur man gör... och dessutom är det så högt upp att jag inte når att se riktigt... så jag skyller på mina tillkortakommanden!

Mest längtar jag efter honom för att han är han dock. Längtar efter att få ligga nära och bara andas i takt. Äta frukost tillsammans och hålla handen på vårt sätt. 

Med eller utan blåsor under tårna...

I mitt fall med just nu... jag har de sista dagarna befunnit mig i München på sportmässa och allmänt trendspan... man går en hel del på såna resor... denna absolut inget undantag... 1½-2 mil om dagen säger min telefon att jag har gått... mina fötter behöver semester nu... även mina skor faktiskt... men det får de få en annan dag!

Och nä, jag ska inte klaga, resan har varit jättebra, men 03:30 är väldigt tidigt att åka hemifrån en måndagmorgon... och 22:00 igår kväll är rätt sent att komma hem en onsdagkväll också... särskilt om man gått mer än 5 mil de senaste dagarna och förväntningarna på att man ska fungera som en normal människa är just normalhöga...

Ikväll ska jag bara slappa... fisa runt hemma i kläder ämnade för just uppgiften och bara lata mig... för att jag kan... och dessutom behöver jag inte ta hänsyn till någon just i dagarna för Anders är och åker skidor i Alperna.

Ska man kanske gå hem lite tidigare från jobbet idag till och med... för att riktigt dra nytta av kvällen?! Ja, så kan det nog tänkas bli faktiskt! Och hoppas att parkeringsplatsen jag fick igår kväll när jag sladdade ner för vår gata i regnet, precis utanför vår port, finns kvar!

Insnöad utan att det rörde mig i ryggen!

Igår alltså... vaknade med huvudvärk, tog en tablett, gick och la mig igen och vaknade till av ett sms... "kommer du någonstans? Jag är totalt insnöad" från en kollega... hos oss verkar plogning inte vara prio ett ändå så jag gissar att det hade varit lönlöst att ens försöka, och eftersom jag ändå tänkt vara hemma så gjorde det varken från eller till.

Tills imorse när jag skulle ta mig ut och den eventuellt plogade vägen där min bil stod parkerad, eller om det bara var uppkört av bilar som varit iväg och kört, hade som ett litet staket längsmed min bil... inte direkt så att man äger en snöskyffel heller när man bor som vi gör! Men det gick bra, den lilla bilen, efter idogt sopande och skrapande av snö och is för att få fram bilen ur den kåpa av snö som lagt sig på och runt bilen, tog sig makligt över den lilla vallen och fick mig till jobbet idag.

Tacksam över hjälpen från Anders med skrapandet av alla rutor samt borstandet där jag inte når! Annars hade jag nog stått där än och försökt få den lilla bilen körbar! 

Det är ju så vackert att man dånar nästan!

Ute nu alltså, minusgrader, gnistrande snö och solsken från klarblå himmel... det blir nästan inte vackrare än såhär faktiskt! Idag passade jag på att gå ut lite på lunchen och få lite sol på näsan, samla D-vitamin och bara förundras över allt det vackra... förundrades så mycket att jag kom av mig i tanken på att ta en bild och lägga in här... men ja, det är tanken som räknas!

Jag älskar vintern, det gör jag. Krispig, vit snö är ju så galet vackert!

Hur fort gick det här då?

Halva januari är snart över... det var ju typ i helgen tänker jag som jag misslyckades med crème brûléen tre gånger till vår enkla lilla nyårsmiddag för två hemma i majorna.... men så är det ju inte, det har gått två veckor sedan dess...

Är du fortfarande kvar på hur i hela världen man kan misslyckas med crème brûlée?! Ja, jag med egentligen... fast jag vet ju att jag gjort det! Jag använde ett, för mig, nytt recept... det skulle jag aldrig ha gjort... skulle aldrig försökt göra en smalvariant av en klassiker... men jag följde receptet till punkt och pricka... trodde jag iallafall... men det kan jag ju inte ha gjort!

Gjorde hur som helst som man alltid gör, bakar av i vattenbad... men där gick det nog fel första gången... i receptet stod det ingenting om vattenbad... jag bara antog för att det är så man brukar göra just  crème brûlée... hur som helst, den stelnade inte...

Så jag läste om receptet och insåg att jag gjort som man brukar men inte som det stod i just detta recept... så jag bakade om den i ugnen igen, utan vattenbad... det funkade inte det heller... varför vet jag inte, men det blev fel iallafall...

Det sista felet jag gjorde var när jag skulle plocka ur formarna ur ugnen, en och en som stod på gallret och tar med en sån där flasktång som man använder när man häller upp varm saft och sylt på flaskor/burkar... men jag tog inte tag ordentligt så formen välte och hela innehållet av gräddmjölk, äggula, socker och vaniljsocker rann ut och landade i botten av ugnen...

Så kan man också göra, iallafall om man vill städa ugnen! Crème brûlée-försöket åt vi med sked... tänkte först strött på rårörsocker och bränt av den men sockret sjönk ju bara som en sten till botten av formarna så det var ingen idé! men det var gott ändå... lite som att rosor i ett sprucket krus ändå alltid är rosor alltså!

När man väljer att se det positivt!

Jag och en kompis har en "viktklubb" ihop... vet inte varför jag sätter det inom "" ... särskilt inte nu när vi för tredje året i rad sagt att "i år, då ska vi köra på riktigt!"... enda gången vi verkligen tycks köra på riktigt är när vi följer våra regler kring december... då får man nämligen äta vad man vill, hur man vill... no strings attached... allt är tillåtet...

Igår, innan cykelpasset, så diskuterade vi lite kring helgernas påverkan på vikt osv, och jag beklagade mig lite över hur hiskerligt illa det gått... men då fick jag en ny infallsvinkel som en liten present av CJ, nämligen att ju mer vi gått upp, desto mer kommer vi gå ner... och ju  mer vi går ner desto bättre ser det ut i siffrorna för Viktklubben... så ja, jag kramar om mina decemberkilon och ser dem som en tillgång! Man vill ju att det ska se bra ut på pappret liksom!

Nu kör vi!

Allt verkar vara precis som det ska vara med mig!

Japp, klev upp på vågen imorse, lite sådär men hjärtat i halsgropen, knäppta händer och smått frireligiös utifallomatt det skulle kunna hjälpa till lite på traven... först visade vågen riktigt bra siffror, men det var bara för att den behövde kalibreras visade det sig... jävla skitvåg att luras på det där viset... sedan visade den rätt siffror... sist en våg visade det samma registrerade jag mig på Viktväktarna...

Det var för 15 år sedan eller något sånt... den här gången, eftersom viktväktarna inte funkade på mig då...eller de gånger jag testat dem innan heller, vet inte varför... en sak vet jag, det är inte motiverande att få höra att man tränar för mycket när man kommer dit på ett möte och någon peppig konsult ska förklara för en varför man inte tappar några som helst kilon trots att man följer programmet till punkt och pricka, räknar points och allt vad det är så man blir helt knasig... så hur som helst, fantastiskt att det finns och att det funkar för de flesta, men det är inte för mig.

Nu tänker jag, som så många gånger förr, ta tag i det på egen hand, nytt år, ny svångrem så att säga! Traditioner är till för att hållas, så också denna tydligen!

En perfekt dag!

Ja, det får man ändå ge den! Slapp som tusan, precis som nyårsafton och nyårsdagen, men med lite mer socialiserande och framför allt flanerande! Helt perfekt hade det varit om jag inte vore tokförkyld och om något av det jag provade hade suttit bra... Men man kan inte få allt, iallafall inte gratis, på måndag är det jag som börjar med kostdagbok och svångrem!

Hur som helst, efter en rejält slapp förmiddag tog vi oss samman och åkte ner till Domkyrkan. Sedan gick vi och åt lunch på Brogyllen innan vi tog oss an stans butiker. Anders var den av oss som hade längst inköpslista och jo, jag tror han lyckades helt och fullt! Själv hade jag en mer svävande lista, men jag fick köpt både nya gå-långa-dagar-på-mässa-skor och mineralfoundation samt en handfull ljuslyktor!

Fantastiskt trevligt att traska runt i innerstan, hitta nya favoritbutiker och låta de blygsamma snöflingorna landa på kinden. Sedan, när vi hade fått nog och jag hade förlorat en kamp i provrummet på twist&tango (inga kläder kom till skada, endast mitt självförtroende som fick sig en knäck) gick vi till hotell Pigalle, sjönk ner i varsin fåtölj, drack ett glas rött och delade en osttallrik... Så jäkla gott! Och sen tog vi spårvagnen hemåt... Om man tar tillvara på stan så är den rätt go att leva i faktiskt!






Gott nytt år! Eller god fortsättning... Eller vad man nu säger! Whop! Whop! Det funkar alltid!